Superhero Academy (Rollspel för erfarna)

Awesome mallar folket har. xD Now I'll begin.

Och så en normal dag på Crescents internatskola (aka Superhero Academy) ...

Well, as good as normal.... xD
--

Raquel reser sig vagt irriterad från frukostbordet och hennes gäng gör ett försök till att göra samma sak men hon höjer bara handen så sätter de sig ned igen. Raquel tycker att de borde ha lärt sig att det inte är någon idé att försöka konversera med henne under morgonen. Det hade varit en välsignelse ur hennes synpunkt om de alla bara kunde försvinna den första halvtimmen hon är vaken, hon behöver dem inte då. Vad tänker hon med? Raquel behöver aldrig någon. Silent Threat kommer bli stor och mäktig. Hon ska bevisa att hon inte bara är Slaktarens dotter. Såsom hon beskrivits av sina lärare under det första året, aldrig mer. Hon lämnar salen och ett par lite äldre än henne flyttar sig instinktivt åt sidan när hon kommer. Raquel ger dem inte ens en blick, hennes första lektion börjar om ungefär fyrtiofem minuter och det skulle vara något samarbetstjafs som Raquel skulle strunta blankt i, igen. Tills dess kan hon åtminstone träna lite, under gårdagens träning hade hon lyckats slå knogarna blodiga när hon tränat kampsporter och det får inte hända igen. Hon måste bli härdad, och för att bli härdad måste hon träna. Sedan om det kommer en stackars sate i vägen är det inte hennes problem om de faller pladask på golvet när hon knuffar undan dem, det är deras eget. Knappast Raquels.

( Tror det duger som start... >_> )

'' God morgon mademoiselle'' hälsade Blase till en tjej i hans egen ålder som stod och pratade med några av sina vänner. Man kunde höra ganska tydligt att han var från Frankrike men trots det hade han inga problem att prata engelska.
Den unge fransmannen var på väg mot matsalen för att ta något simpelt att äta. Han åt aldrig särkilt mycket och det var inte så konstigt om man visste om hans backgrund men ingen visste om den på skolan förutom rektorn.
När han väl kommit in i matsalen och var på väg mot maten så råkade han stöta till någon. '' Pardon '' Blicken gled över till Raquel som han kände igen. Han gled undan för att ta ett äpple och sedan sätta sig ner vid ett tomt bord.
Blase var inte någon umgicks med någon direkt men trots det så var han inte utstött eller ensamvarg. Han gjorde bara som han ville precis som en viss Gambit som hade haft ganska mycket inflytande i hans liv som barn.

Willow gick in i matsalen och tittade ut över borden. Det fanns inte ett enda bord som var helt ledigt och det var det Willow föredrog.
Hon drog en djup suck och gick fram sig vid bordet. Där satt Blaise Vaillant.
Willow var lite rädd för honom men log mot honom.
"Hej. Får jag sitta här idag?" frågade hon nervöst och strök en hand genom håret.
I den andra handen höll hon en påse som inehöll en macka.

Hailey satt ensam vid ett bord längst inne i matsalen. Det var sånt hon var van vid, att sitta ensam, speciellt eftersom hon inte kände någon hon möjligen kunde vara med i alla fall. Eller, ensam sånär som på en stackars förirrad myra som sprang omkring på andra sodan bordet. Den undrade säkert var den var någonstans. Hailey tog ett bett av det klargröna äpplet som tillsammans med en energidryck fick agera frukost. Hon var inte speciellt hungrig. Hon såg bort mot andra änden av matsalen och fick se en tjej hon kände igen som Willow, typisk killmagnet, stå vid den franske killens bord. Blase, om Hailey mindes rätt. Hon la huvudet i ena handen och pillade på sitt äppelskrutt med den andra. En dag precis som alla andra var på väg att börja, precis som alla andra började.

Gavin låg kvar i sin säng. Han gillade sin säng. Den var sådär mjuk och varm, hans rum var bara hans. Det fanns ingen som inkräktade på honom där. Visst kände han av tumulter av känslor utanför dörren, utanför väggarna men han var på ett sådant avstånd att han kunde kontrollera det. Värre var det på lektionerna. Innan hade det varit okej men på senare tiden var det som om andras känslor tvingades på honom och han avskydde det, han avskydde dem. Så de senaste dagarna hade han tillbringat precis där han låg, i sängen även om det gjorde honom uttråkad hade han sina böcker som höll honom sällskap. Och Savi då hon kom med läxor till honom och fortsatte att tråka ut honom med sina drömma, skvaller eller vad det nu än var hon hade på hjärtat.
En lätt knackning fick honom att dra på sig ett par jeans som låg bland allt bråte i rummet, någon hade en gång kallat Gavin för kleptoman och kanske hade hon haft rätt om det. Vem visste? Inte Gavin i vilket fall.
”Kom in”, sade han för han visste vem som stod där utanför dörren.
Hennes alltid till synes även för Gavin glada humör strålade som en stor värmande sol.
”Gavin, vet du vad?”
Hennes ljusa röst som alltid verkade irritera andra fick honom att le lite för sig själv medan han letade efter någon något sånär ren t-shirt.
”Det är pannkakor till frukost idag”, fortsatte hon utan att invänta Gavins svar, ”jag som älskar pannkakor.”
Gavins leende spred sig och blev ännu större. Det gjorde honom inte så mycket att känslan av lycka inte var hans. Savi var som hans egna lilla lyckopiller.
”Är du säker på att du inte ska komma med.”
Gavin som äntligen hittat en ren t-shirt såg upp på henne.
”Du vet redan svaret så varför frågar du?” frågade han med samma ljusa röst som hon hade.
Savi tittade på honom allvarligt en stund.
”Men ifall jag inte frågar så kan du ju inte svara.”
Gavin skakade på huvudet åt henne tog på sig en munkjacka och följde henne ned emot matsalen.

Trenton smög försiktigt in i matsalen, han ville inte att någon skulle upptäcka honom. Han gick alltid upp lite senare än alla andra så att det inte skulle vara någon kö och oftast inga bord, sedan brukade han äta sin frukost inne i ett av toalett båsen. Han la upp några pannkakor på sin tallrik och tog lite sirap, gång på gång tittade han sig över axeln för att se om det var någon som hade märkt honom, han andades ut, han verkade ha tur idag. Snabbt rörde han sig mot utgången och fortsatte in på killarnas toalett och in i ett av båsen. När han väl satt på toaletten slappnade han av och började sätta i sig pannkakorna. Trenton älskade pannkakor och njöt av varenda tugga. Plötsligt blev han avbruten i sitt ätande, dörren till toaletten hade slagits upp. Han höll andan och drog upp benen på toaletten, sedan väntade han.

(Förlåt om det blev några fel, jag skriver på min telefon)

( Förlåt för frånvaro, jag har varit nere i Linköping! ^^'' )

Raquel får just in en spark på sandsäcken som hänger från taket när hon tappar balansen och faller bakåt. Egentligen är det inte direkt hennes fel om det inte var för att hon lagt vikterna på armarna på helt fel sätt så hennes balanspunkt blivit fel hur hon än stått. Men Raquel svär högt och sliter av sig de fingerlösa handskarna som ska skydda hennes händer från att hon ska slå sönder dem. Hon drar av sig vikter på ben och armar lika snabbt och slår rakt in på säcken. I samma stund slår hon faktiskt hål på dem, huden spricker och hon börjar blöda.
"Jävla helvete!" Säger hon igen när blodet rinner och hon skyndar ut i korridoren, hon ska till en toalett och den närmaste är killarnas, som hon går in på. Raquel har lite panik just nu och bryr sig inte om vems toalett det än är och börjar skölja av sig blodet.
"Förbannade sandsäck, hur i helvete kunde jag vara så korkad?" Muttrar hon för sig själv och undrar varför det ska göra så idiotiskt ont, detta säger hon inte högt förstås.

Trots att Blaise var vänlig mot folk så var han inte för van med sällskap när han åt. De elektriskt blåa ögonen såg mot den unga kvinnan som han inte hade en aning om vad hon hette.
'' Självklart chéri'' Ett leende dök upp på hans läppar medan han höll äpplet i ena handen och tog en tugga av det. Att få se honom äta kunde vara en aning omöjligt ibland då han själv kunde livnära sig på elektricitet som fanns på välidgt,väldigt många ställen.
Blicken gled över till den unga damen som satt sig vid bordet han satt vid.
Nu när han hade tänkt efter en stund så kände han nog igen henne som en av de mer populära i skolan. '' Ska inte chéri sitta bland sina populära vänner istället?''

Trenton hörde en tjejröst utanför sitt bås, vad tusan gör en tjej inne på killarnas toalett? Plötsligt insåg han vems röst det är, Raquels. Allt blod försvann från hans ansikte och han började bli lite yr. Om Raquel hittade honom där inne skulle hon antagligen slå honom gul och blå precis som de andra mobbarna. Men Raquel var inte som de andra mobbarna, hon var värre, hon var den som mobbarna var rädd för. Hon hade aldrig rört Trenton men han hade heller aldrig kommit i närheten av henne, han försökte alltid hålla sig undan från henne. Även om Trenton just nu var vettskrämd kunde han inte låta bli att öppna dörren till hans bås en halv centimeter så att han kunde kolla vad tusan det var hon gjorde. Han ser hennes lysande röda hår precis framför honom men han kan inte riktigt se vad det är hon gör. Han hör henne muttra lite för sig själv.

Raquel tar lite tvål för att försöka få bort det, men hon tänkte inte riktigt på att tvål inte gör det bättre precis.
"Satan!" Utropar hon och släpper reflexmässigt den blöta pappershandduken på golvet och tar sig för handen som nu svider ännu mer än innan. Hon viftar irriterat på handen för att den inte ska svida och stänger av vattnet med den andra handen. Det droppar fortfarande blod dock, jävla sandsäck! Hon plockar upp pappershandduken och lägger den över såret.