PRS The Noble Lion|AlexZz

"Visst." Svarar Dani och reser sig för att faktiskt gå och köpa en kopp kaffe åt honom. Hon har tillräckligt med pengar för det, speciellt eftersom hon fick någon konstig rabatt eftersom han som serverade trodde hon var Maxine. Det störde henne lite, men samtidigt så var det ju bara bra för henne att få rabatt. När folk tror att man är Felicia får man bara höra saker som "Har du skrivit uppsatsen än?" "Du lovade ju att möta mig i schack på lunchen!" "Glöm inte väderklubben!" och minst åtta andra olika klubbaktiviteter. Dessutom har hon nu blivit ordförande i årsbokskommittén, flankerad av Maxine som gärna hittar pinsamma historier om precis alla i hela skolan. Dani kommer ha tur om hon inte blir ihågkommen för någonting, vilket som det ser ut nu kanske kan bli en verklighet eftersom deras pappa förbjudit Maxine och Felicia att använda några familjehistorier i årsboken.

William hade blivit väldigt förvånad när Danielle hade gått med på att köpa en kaffe till honom. Han hade trott att hon skulle hälla det sista som var kvar i hennes kopp över honom och sedan gå iväg. Men han var tydligen charmigare än han hade trott. När hon hade gått mot kassan vände han sig om till sin vän som väntade. Han såg att Michael darrade, en panik sköljde över honom. Om han inte skulle bli klar i tid skulle Michael explodera och antagligen ta livet av samtliga i hela köpcentrumet. William började trumma med fingrarna på bordet, som han alltid gjorde när han var stressad. Måtte han klara det här, han hade precis gjort sig hemmastadd i huset och börjat trivas i staden, han ville inte flytta därifrån efter endast en vecka!

Dani kommer strax tillbaka.
"Hoppas du är okej med vanligt svart." Säger hon och lägger ned koppen framför honom. "Fast jag måste sticka." Mest för att hon borde åka tillbaka till skolan, men också för att hon är lite rädd för William. "Trevligt att träffas." Fortsätter hon för att verka artig och hon börjar gå därifrån. Det regnar fortfarande ute, det kan hon vara säker på utan att faktiskt vara ute. Underbara lilla Bono, regnet tar aldrig slut och solen tittar nästan aldrig fram. Fast om man ska ge stadens väder lite cred så när det väl är soligt så brukar det faktiskt vara det ett tag, åtminstone en hel dag. Vilken brukar spenderas så mycket ute som möjligt i staden Bono. Däremot får man ett riktigt bra immunförsvar när man alltid är kall och blöt.

"Danielle, vänta!" ropar William, men hon verkade inte höra. I ögonvrån kunde han se Michael ståendes i en position som endast kunde betyda att han snart skulle till attack. William höjde sin ena hand för att försäkra Michael om att han skulle klara det. Michael satte sig ner med en duns igen, men William visste att det inte skulle ta lång tid innan Michael var på fötterna igen. Så han satte av efter Danielle.
"Danielle!" ropade han igen och den här gången vände hon sig faktiskt om.
"Vänta!" William sprang upp till henne och la sina händer på hennes axlar, sedan tittade han henne djupt in i ögonen.
"Du ska följa med mig och du ska inte säga ett ljud" sa han med en intensiv röst.

Danielle suckar irriterat när hon vänder sig om eftersom hon inte kan ignorera honom igen. En gång, jo, två gånger, då är det inte lika lätt. Danielle känner faktiskt en svagt dåsig känsla när han talar med henne den här gången men den försvinner lika snabbt och hon rycker sig loss.
"Sök hjälp." Säger hon förvirrat, skrämt och backar ifrån honom. Samtidigt får hon syn på en annan kille i bakgrunden som tycks ha ögonen på henne. Så hon lägger ned handen i sin axelväska och tar tag om pepparsprejsflaskan hennes pappa gett henne.

("pepparsprejsflaska"

Med stora ögon släpper William Danielle. Var det något fel på hans krafter? Det var verkligen inte meningen att hon skulle reagera sådär. Hon skulle ju följa med honom, det hade alla hans andra offer gjort! Han såg att hon slängde en blick på Michael, han hade än en gång ställt sig upp och det skulle mer till än en hand den här gången för att lugna ner honom.
"jag ska" mumlade han till Danielle och vände henne sedan ryggen för att gå till sin vän. Michael tittade förvirrat på honom och tittade sedan på Danielle.
"Vi hittar någon annan, jag kunde inte få henne att följa med."
"Men jag vill ha henne, hennes blod luktar så ungt!" väste Michael.
"Jag sa, vi hittar någon annan!" fräste William och la en hand på Michaels axel men Michael skakade av sig hans hand. William visste vad Michael tänkte göra.
"Inte här, om du avslöjar oss kommer de hitta dig, och jag tror inte de är lika resonliga den här gången!"

Danielle ser efter honom, men småspringer sedan därifrån. Det regnar fortfarande, riktigt mycket dessutom. Dani är inte förvånad, det brukar inte bli bättre i Bono. Plötsligt bromsar en bil in och Dani drar automatiskt upp pepparsprejen och backar bort från den.
"Dani? Vad håller du på med? Varför är du inte i skolan?" Det var hennes pappa, otroligt nog. "Kom in i bilen, du kommer bli sjuk!" Fortsätter han oroligt och öppnar bildörren. Det är först nu som han märker pepparsprejen hon har i handen då hon slår sig ned i bilen. "Berätta, genast." Säger han och pekar menande på den samtidigt som han börjar köra igen.
"Jag blev skrämd av dig när bilen stannade." Svarade Dani, egentligen en halvsanning men hennes pappa verkar köpa den.

William funderade fortfarande på Danielle och det att hon inte blev snärjd av hans blick. Det var väldigt frustrerande, hade hans blick försämrats på något sätt eller vad var det som hade hänt? Han kunde inte komma på något bra svar alls. Michael stirrade längtande efter Danielle när hon sprang därifrån. Han kunde inte klandra henne, vem hade inte sprungit iväg om någon hade kommit upp sådär till än och bara sagt att de skulle följa med? William drog med Michael därifrån för att leta upp ett nytt offer. Det tog inte lång tid, en tjej i samma ålder som Danielle nästan sprang upp till dem.
"Hej" sa hon och viftade lite med ögonfransarna. William suckade, det här skulle bli lite för lätt, men han orkade inte leta upp någon annan så han klistrade på sitt allra charmigaste leende.
"Hejsan, mitt namn är William" sa han och sträckte fram sin hand, "och det här är Michael" fortsatte han och nickade mot sin vän.
"Jag är Natalie", sa hon glatt.
"Du skulle inte vilja följa med oss hem till mig?" frågade William förförande, han hoppades verkligen att hon skulle säga ja för han var inte redo att testa sin blick igen.
"Jag trodde aldrig att du skulle fråga" svarade Natalie, men hon lät lite förvånad, antagligen hade det aldrig gått så lätt att få en kille för henne innan.

"Så varför var du inte i skolan?" Frågar Danielles pappa en smula för strängt för att vara hennes pappa. Så hon kryper ihop lite grann.
"Jag blev illamående av biologin och behövde inte stanna kvar." Svarar Danielle, än en gång bara en halv lögn, alltså inte en hel anledning till att hon ska vara en lögnaktig vessla.
"Varför gick du inte hem?" Frågar han vidare.
"Glömde nyckeln hemma." Svarar Danielle och det är den första meningen i samtalet som faktiskt är sant eftersom hon glömt den hemma. Men det hade hon just kommit ihåg så det kanske inte heller räknades som att vara ärlig. Varför hänger hon upp sig så helt plötsligt? För att en galning snackat med henne, hon borde bara berätta det. Fast då kunde pappa stanna hemma, och då skulle Maxine och resten av den milslånga inbjudna-listan bli arga på henne. "Men jag kan hjälpa till i affären om du vill." Säger hon leende.
"Du ser faktiskt blek ut, och du är dyngsur. Jag tror jag skjutsar hem dig istället." Danielle säger ingenting, för hon har inget att säga till om i det här fallet. Dessutom tycker hon att det erbjudandet verkar som ett bra ett.

En timme senare ligger Danielle nyduschad och omklädd med fortfarande fuktigt hår sovandes på soffan, hennes mamma var inte hemma och så vitt hon vet kommer ingen komma hem förrän sent på eftermiddagen eftersom Maxine alltid ska köpa nya kläder när det kommer en fest - eller något liknande - hennes mamma och pappa kommer nog inte hem förrän runt sex eller sju ikväll eftersom de måste inventera det som sålts under veckans gång och Felicia har väl cirka hundra klubbmöten att gå på. Hon ligger med mobilen i handen med ett meddelande uppe från Maxine som berättar att:
"Alla e inbjudna till poolparty @ Deltas! Kl 18 imorron börjar de, som vanligt finns de sprit o snax här. Men ta med er lite eget oxå."
Även om mobilen nu gled ned på golvet.

(Jag skrev att föräldrarna skulle på helgresa förut, och därför skulle det vara fest så jag körde på lördagen. xD)

Natalie gillade tydligen att prata för hon slutade inte att prata en enda gång under vägen till Williams hus. Det var nästan så att han ville bryta nacken av henne där och då bara för att få slut på hennes pladder. Inte vågade han heller använda sin blick, så då var det bara att låta henne vara. Hon slutade endast prata en gång och det var när hennes telefon plingade till.
"Yes, äntligen någonting att se fram emot. Jag trodde jag skulle bli fast med min kusin i helgen, men tydligen är det fest hemma hos Maxine Delta!" när William och Michael förvirrat på henne suckade hon. "Ni vet väl vem Maxine Delta är?" de båda killarna skakade på huvudet.
"Jag flyttade in huset där borta för en vecka sedan, jag har inte lärt känna särskilt många i staden än" log William.
"Maxine är tjejen alla vet om, hon har de bästa festerna och de snyggaste killarna! När jag berättar om dig kommer hon antagligen dumpa sin pojkvän på direkten och springa efter dig istället" skrattade hon, "jag tycker ni ska komma i alla fall, det kommer bli fantastiskt!" fortsatte hon och slängde upp händerna i luften.
"Vi får väl se" muttrade William.