Hungerspelen - Bara en kan segra

Jag postar ett till inlägg idag om jag får minst tre kommentarer till

Skriv!

SKRIV!!!

Åh, jaja. Bara för att jag är otålig x3

Kapitel 3: Handledaren

”Tjena!” säger Finnick. Seamus reagerar lite för sent och hälsar med munnen full av godis. Att döma av Finnicks min tycker han nog att Seamus är sådär lagom trevlig.
”Hej.” säger jag, kanske lite för lågt. Vad är det med mig? Jag som aldrig är blyg.
”Kylee, var det va?” frågar Finnick i samma ögonblick som mannen som måste vara Seamus handledare kliver in. Han är betydligt äldre än Finnick och har ett grumligt och muskulöst utseende.
”För det var väl så du hette? Kylee Lynwood?” upprepar min handledare.
”Öh, va? Ja. Jag är Kylee” säger jag förvirrat.
”Fast jag är inte riktigt säker på vad det innebär att vara Kylee längre.” mumlar jag sen.
”Så kände jag också i början.” säger Finnick och nickar med huvudet.
”Kom, vi slår oss ner någon annan stans.” Vi lämnar Cal och Seamus ensamma och går in i en annan, lite finare vagn. Det finns en TV på väggen och en massagestol i hörnet. På varje sida av vagnen står blå och vit-mönstrade soffor. Vi slår oss ner i den vänstra.
”Så, hur känns det?” är hans första fråga. Jag måste börja vänja mig vi att svara på frågor.
”Tomt. Skrämmande - men spännande, liksom. Mycket nytt.” Men vad bra du är på att motivera dig då Kylee. Finnick bara nickar.
”Och vad tror du kommer hända nu?”
”Ni tar oss till huvudstaden och gör oss i ordning för vagnparaden. Ni klär oss i fåniga kläder och intervjuar oss. Folk får slå vad om vem som vinner och vem som dör först. Ni tvingar oss slåss för medias skull. Allt det där tjafset om att ni vill försäkra er om att upproret inte händer igen, den tiden är förbi. Skitsnack. ” avslutar jag. Det tar mig en stund att inse att det precis var jag som sa det där och någon kaxig tribut. Är jag en kaxig tribut? Nej, självklart inte.
”Tja... Det också.” Finnick skruvar lite på sig.
”Hur tror du arenan kommer se ut?” Alla dessa frågor.
”Jag vet inte. Ingen vet väl än?” säger jag. Han skakar på huvudet.
”Nej, precis. Och vad tror du mitt jobb är?”
”Att handleda mig och förbereda mig för det okända, berätta hur man får sponsorer och hur man överlever.” säger jag åter. Finnick nickar igen. Och den närmaste timmen på väg till huvudstaden spenderar vi genom att prata om olika tekniker och tips, om hur man ska bete sig mot andra spelare och vad jag kan göra och inte göra. Jag avslöjar att jag är en usel simmare (tack vare att moster och jag försörjer oss på att göra fiskenät) och en hyfsad klättrare. Jag är osäker med vapen eftersom jag aldrig hanterat ett. Jag är varken rädd för mörker eller småkryp. Och nej, jag är inte en kannibal, svarar jag när Finnick frågar.

”Hur gör man upp en eld utan tändstickor då?” frågar jag tillslut.
”Jag brukar tänka på de här tre sätten:” börjar han.
”Nummer ett, eldstål med flinta. Ett eldstål är ett smitt kolstål som man slår mot med flinta eller kvarts. Det går även bra att använda bladryggen av en morakniv eller annan kniv med kolstål. Som tände används fnöske eller björknäver. Vid fuktigare förhållanden är bomull och vaselin ett bra alternativ för att få igång elden.”
Jag har tagit fram ett litet anteckningsblock och försöker memorera vad han just sagt.
” Nummer två, reflektioner från en ficklampa. Det finns flera olika sätt att göra upp eld med hjälp av solen. Plockar man ur reflektorn ur en ficklampa går den att använda för att göra upp eld. Genom att placera något lättantändligt material där glödlampan vanligtvis sitter kan man centrera solstrålarna i tratten och på så sätt göra upp eld.”
Jag nickar och antecknar fast jag inte fullständigt hängde med där. Det låter ganska enkelt, bara jag får tag på en ficklampa så.
”Och nummer tre – som jag själv tycker är fiffigast – Stålull och batteri. Stålull är ett oerhört effektivt sätt att göra upp eld på. Förslagsvis används ett fyrkantigt batteri där båda polerna är på samma sida. Stålullen börjar genast glöda när man håller den mot båda polerna. ”
Det här gången hängde jag med helt. Jag vet inte precis om jag kommer få tag på stålull eller batterier på arenan, men om jag gör det är jag väldigt tacksam för att Finnick delade med sig av sina tekniker. Arenan... Den känns så långt borta men ändå så väldigt nära. För nära. Vi sitter en stund till och diskuterar vapen.
Vi kommer behöva övernatta på tåget eftersom det är en tvådagars resa till huvudstaden. Jag är lite missnöjd med att jag inte fick packa eller ta med mig några av mina egna saker, men mitt rum har redan förberedda kläder och en toalett.

Hur god middagen än är, hur lyxig maten än må vara, hur stor teven än är, hur många knappar det än finns i badrummet så kan jag inte sluta tänka på Kates och Distrikt 4. Jag har aldrig varit såhär långt borta i hela mitt liv. Jag kommer ihåg hennes och mitt första möte. Det var första dagen i skolan och jag kände ingen. Jag förstod inte hur man skulle bete sig och alla tyckte nog att jag var lite konstig. Men så på lunchrasten när jag klättrade högst uppe i ett träd kom Kates. Hon blev väldigt imponerad och vågade klättra upp hon med, när vi var två. Jag antar att vi började prata lite och sedan hängde vi mer och mer utanför skolan. Tillslut var det bara vi två. Hon klättrar inte lika mycket nu för tiden, men det gör inget.

Jag går in i mitt rum. Utanför tåget har det börjat att skymma och himlen skiftar i en vacker orange-rosa nyans. En fjärrkontroll ligger på bordet. När jag slår på teven kommer det upp tolv ikoner. Jag trycker på nummer tio på måfå. En man i blodröd kostym och puffigt, lila hår dyker upp på skärmen. Det visar sig vara distrikt 10’s slåtter. Mannen ropar ut de båda namnen ’Jay’ och ’Ginerva’. Jay visar sig vara en liten spinkig pojke på tolv år med tårar i ögonen som snörvlar med snor i näsan. Ginerva är sexton och har glasögon. Hon ser inte heller så glad ut. Jag zappar över till distrikt 7 där en lång, rätt muskulös pojke på 18 år blir utropad. Ljudet är inte så bra, men jag tror att hans namn är Lenn. Flickans namn uppfattar jag inte men hon är väldigt söt. Chokladbruna glansiga lockar och ett sånt där ansikte man tror att alla vackra flickor har. Jag zappar över till distrikt 4 och ser mina egna stela och osäkra steg. Jag hade rätt, det såg komiskt ut. Åh, varför behövde jag göra sådär? Jag kommer bli ihågkommen som ’flickan med pingvingång’ eller liknande. Alla spelare har ju tillgång till det här bandet. Jag tänker att jag kanske borde se slåttrarna från distrikt 1 och 2 för att veta vad jag har att göra med, men orkar inte mer. Det blir en tidig läggdags för mig.

---------------------------------------
Some questions for yall :3
1. Vad tycker ni om novellen hittills?
2. Vad tror ni kommer hända?
3. Hur kan jag förbättra min novell/mitt skrivande?
4. Är det något du undrar om novellen?
5. Hittills, vart skulle du sätta novellen från 1 till 10? (Jag vet att ni bara fåt tre inlägg att jobba med men ändå...)
6. Varför läser du den här novellen?

Ny läsare. Älskar din fanfiction då jag även älskar hungergames. Har läst de kapitel som är tillänliga & jag tycker om hur du skriver & berättar. Kylee verkar rätt rolig faktiskt, älskar henne.

1. Som jag redan uttryckt, väldigt bra & välskriven.
2. Kylee kommer fånga folkets uppmärksamhet under intervjun & vinna hela tävlingen, med lite problem, likt Katniss & Peetas.
3. Kan inte hitta något att förbättra, men om det kommer i framtiden kan jag hojta till.
4. Nej, bara vad som kommer hända, men det kommer jag få reda på så småningom.
5. En stark 10;a.
6. Gillar Hungerspelen & likaså din fanfiction för att den handlar om Hungerspelen & för din skrivartalang. Sen vill jag veta vad som händer inne på arenan.

Naaaaaaaaaaw! ♥ ♥ ♥ Tack!

Bra meeer!

1. Jag tycker att den är väldigt bra, den flyter på snabbt framåt vilket är positivt
2. Det vanliga antar jag, typ att hon kommer till huvudstaden, hungerspelen börjar och hon vinner, fast jag hoppas att du lyckas med något oväntat, något som man aldrig kunnat ana. Fast sådant är å andra sidan svårt att åstadkomma.
3. Svårt att säga såhär tidigt, kan kanske återkomma till det längre in i berättelsen
4. Neej inte riktigt :3
5. Hm svårt men det blir nog en sjua.
6. För att jag gillar att läsa bra berättelser, blir glad liksom och för att det är kul och för att hg äger och jag vet ju själv hur glad jag själv blir när någon läser mina berättelse så jag ger gärna andras berättelser en rättvis chans och du håller verkligen måttet

Varför läser inte fler denna grymma fanfiction?

Ja det är en utmärkt fråga

1. Vad tycker ni om novellen hittills?
Den är ju jättebra! Jag gillar verkligen sättet du får ihop novellen, och jag uppskattar även minnen
2. Vad tror ni kommer hända?
Om alla de där sakerna innan arenan, fast jag tror också att hon kommer bli lite som en rebell också .
3. Hur kan jag förbättra min novell/mitt skrivande?
Inte mycket! Faktiskt inget, som jag kan komma på, du skriver fantastiskt och fängslade
4. Är det något du undrar om novellen?
Nope, tror inte det... Jag återkommer då
5. Hittills, vart skulle du sätta novellen från 1 till 10? (Jag vet att ni bara fåt tre inlägg att jobba med men ändå...)
Nu skulle jag nog sätta en 9 eller 10. Jag vet inte vad du kan förbättra (du är redan bra nu) men det känns som 9 passar bättre ändå .
6. Varför läser du den här novellen?
För det var jag som rådde dig att lägga upp novellen, fast du tre göra det . Nejmen, den är bra. Inte "Katniss och Peetas barn" eller sånt, utan eget men bra . Den är så fängslande så man MÅSTE läsa nästa kapitel ♥

Superbra # Lagom långt kapitel # bara AWESOME!♥

Jag älskar din berättelse, för den är så .... Välskriven och AAAAH! Har inget ord för den .
Den är bergis med på min 10 topp lista på ff:s ♥♥♥

I'm lovin it♥