Nova in overland!

Uppåt! Uppåt!
"ÅH HERRE GUD!!! JAG SVÄVAR!""

När jag är Påväg hem ser jag Rachel sitta på en bänk, tyst som vanligt. Men så känner jag något under mig. Det känns nästan som nåt trycker mig uppåt. Jag känner mig rädd. Helt plötsligt avtar känslan under mig och jag märker att jag svävar. Herregud, vad händer!

Jag testar att... Simma... Och det går!
"Nej men Sigge! Är du också här uppe? Testa att simma!

Precis påväg in dras jag uppåt. Jag tar tag i ett träd och försöker hålla mig kvar. Sen ser jag Nova och Sigge som konstigt nog simmar. Uppåt!
-"Nej, jag vill inte, NEJ!" ropar jag. De andra tittar på mig ett ögonblick och fortsätter sen upp.

Jag sitter hemma och läser boken Om jag kunde drömma men plötsligt känner jag att jag inte längre sitter på den vanliga gamla trästolen, utan jag … svävar! Jag åker högre och högre upp och tillslut kan jag inte se pappa som verkar inte märka att hans dotter flyger. Han är ute på verandan och jag är uppe i luften, ganska högt upp.
"Pappa!", skriker jag så högt jag kan. Men han verkar inte höra mig eller se mig. Jag åker högre upp och högre.

-Nova hallå, ropar jag. Det är nätt och jämnt så att jag hör hennes röst i vinden. Men vad säger hon. Ska jag simma?

"Ja, du ska simma! Man kan styra det då!

Jag lyssnar på min favoritlåt Wonderwall. Jag känner mig alltid så lycklig när jag hör den låten så jag blundar och nynnar med.
Det känns som om jag svävar, denna låten är verkligen bra! Men då öppnar jag ögonen och ser att jag faktiskt svävar!!

Jag tar på försök ett par simtag och märket att nova har rätt. Men när jag försöker simma neråt går det inte! Jag skriker att vi ska simma uppåt och när jag gör det ser jag fler som svävar!

Jag får panik och drar ut mina hörlurar ur öronen. Jag tittar mig omkring och ser fler människor som svävar.
Vad tusan är det som händer?!