Beastly friendship. (PRS)

"Fast är det går att kalla det för gratis om man inte betalat för det." Mumlar Crystal lite otydligt för att hon inte vill att någon annan ska höra. Iallafall inte när de har kommit ut från kontoret och nästan vemsomhelst kan höra henne tala om det. "Jag måste erkänna att vara hotfull passar dig lite grann." Hon har en skämtsam ton i rösten, men det betyder inte att hon inte menar det. Ärligt talat är det lite attraktivt. Även om hon är säker på att det inte på grund av kärlek eller något. Utan liksom vän. Vänner är bra nog. Xaviers propaganda om kärlek var ändå att den var överskattad, försvagande och ett sätt för att förvandlas och hamna utom kontroll på grund av höjd puls. Alltså... dåligt. Allt som allt är kärlek dåligt.

Wesker log lite roat.
"Det är sant min vän men att stjäla är inte samma sak som att få saker i gåvor" sa Wesker enkelt och skrattade sedan.
"Jag är ingen ängel, men det antar jag att du redan vet" sa han och buffade lite på henne innan de gick in i parken. Den var faktiskt fin. Han tittade på Crystal för att se om hon uppskattade den.

"Jag tycker det, fast mitt perspektiv på rätt och fel är väl lite snedvridet." Svarar Crystal vars blick liksom flackar över hela parken eftersom hon inte vet vad hon vill se först. "Nej, jag tror jag skulle kunna kalla dig ängel. Men jag måste erkänna att jag tvivlar på att du skulle vara Faderns favorit." Svarar hon uppmuntrande. "Fast jag skulle uppskatta lite sällskap på den andra platsen." Detta viskar hon och buffar lite på honom, innan hon får syn på några klängrosor med en vacker röd färg som hon genast drar med honom till. "Titta vad fina de är." Säger hon förundrat, släpper hans arm och går ned på huk för att ta en närmare titt på en av de längst ned, den hade inte slagit ut än och hon ser lite fundersamt på den. Varför har den inte det?

( ROSES! 8D )

"Ja men mitt är inte bättre. Jag tar vad jag vill ha, det är enklast så och vem skall hindra oss? Den korrupta polisen?" sa han undrande och skrattade sedan "Jag förstår att du vill ha sällskap på andra sidan, men jag tvivlar på att det hade funkat. Du hade säkert lyckats lura till dig en plats bland änglarna och jag tvivlar på att jag kan köpa gud" skrattade han och rycktes sedan med. Wesker granskade Crystal i stället för blommorna, han ansåg att hon var vackrare och han motstod att slå sig själv i huvudet, han måste sluta tänka på henne på det sättet.
"Ja det är väldigt fina" svarade han tillslut.

(Ja rosor till folket )

"Det kanske är därför vi är fungerar så bra tillsammans, tänk om du var en av de korrupta polismännen, jag tror inte du lärt känna mig och jag hade definitivt aldrig fått ens gå nära dig." Säger Crystal hypotetiskt sett alltså. "Men skulle du hamnat i himmelriket då?" Frågar Crystal - som faktiskt inte har full koll på var korrupt betyder. Hon vet att det är något dåligt men Crystal vet ju att polisen ska vara bra, eller de borde vara bra. De ska ju skydda, det är vad de gör. Crystal vill plocka den, rosen, men då kommer hon inte kunna se den igen om hon kommer tillbaka och hon kommer inte kunna se den om hon kommer nästa år, minst dubbelt så vacker. Så hon reser sig och borstar av lite damm från klänningen istället.

"Jag hade antagligen arresterat dig på någon annans order, eller låtit dig gå beroende på vem som köpt mig" sa Wesker och log enkelt och skrattade sedan "Nej du hade antagligen fått order om att hålla dig borta från mig, vilket du mer eller mindre har nu med men struntar i" sa han roat och ryckte på axlarna. "Jag vet inte, låt mig säga att jag inte känner så många änglar och vet vilka som får komma in i himmelriket och inte" sa Wesker och var förvånad när hon inte tog en av rosorna.
"Du plockade dem inte?" sa han undrande.

"Men tror du att poliserna hamnar i himmelriket de också?" Frågar Crystal envist, som vill ha ett svar ändå, även om han inte känner några änglar. "För de klassas väl som en av de goda?" Crystals fantasi har halvt om halvt börjat skena till att kunna känna en ängel, fy vilken absurd relation. Hennes få erfarenheter av änglar är att det finns ungefär två eller tre liksom vuxna änglar och resten är konstigt feta bebisar med vingar. Samt att alla änglar är nakna... "När jag tänker efter behöver du inte svara på det." Säger hon kvickt och pillar lite på sina fingernaglar som gått av under straffdagarna. De har aldrig varit långa, men de var längre än såhär. Crystal kastar en snabb blick på rosorna. "Jag har insett att om jag plockar dem kommer de inte vara kvar om jag kommer tillbaka." Hon sa om, hon säger ofta om inte när. Crystal använder bara när om hon pratar om lyan eller ibland när det handlar om Wesker annars är det om. För hon vet inte om hon kommer tillbaka, vilket hon inte är säker på när det gäller Wesker heller men där är det mer för att hon tyckte det lät otrevligt att säga om i början.

Wesker hade aldrig hunnit svara, vilket han ansåg bra. Han hade nämligen inget svar. Han var inte säker på vilka som hamnade i himlen, kanske fanns det ingen himmel alls. Fanns det några bevis på att det fanns en himmel förutom kyrkans ord? En kyrka som endast ville ha mer pengar. Han undrade vem som hade gett gud rätten att vara gud? Varför hade han till exempel inte fått vara gud? Han förtjänade det ansåg han. Wesker skakade av sig den tanken, han kunde ändå inte be Crystal förvandla honom eller tvinga henne, inte nu när han brydde sig om henne.
"Det är i och för sig sant och det finns andra rosor du kan få" sa han leende. Han såg på henne sedan "Planerar du att inte komma tillbaka? Tror du att du inte kommer ha tid med det?" frågade han nyfiket och såg ut över parken.

Crystal vänder sig mot honom, helt alltså istället för att bara ha vänt huvudet mot honom.
"Dessutom blir de vackrare om de kommer tillbaka nästa år." Säger hon med en nästan sorgset längtansfull blick. Men samtidigt försöker hon att verka lite gladare även om hon helst skulle stanna här. Det är fint här. "Jag vill ju komma tillbaka. Men Xavier tycker inte speciellt mycket om att jag går till så publika ställen som det här." Fortsätter hon och drar upp rosen ur bröstfickan och ser på den, snarare leker med den för att kunna tänka på annat.

"Jag tror att du har bättre koll på det än vad jag har, ty blommor ligger inte riktigt i mitt intresse" sa Wesker och log ursäktande.
"Xavier verkar inte uppskatta särskilt mycket alls! Hans liv måste vara väldigt tråkigt" sa Wesker och vände sig bort från Crystal när någon petade honom på axeln. Han vände sig om och såg Claire stå där och han log roat.
"Och vad vill du?" frågade han med en mjuk röst, även om hans blick var kall som is bakom solglasögonen.
"Du hotade min bror!" skrek hon och Wesker suckade och vände sig om emot Crystal.
"Jag ber om ursäkt, jobb" sa han och drog undan Claire lite. "Din bror höll inte sin del av avtalet, nämligen att betala av din skuld! Om du inte har glömt det så är du skyldig mig en hel del pengar. Du borde kanske hålla dig borta från spelborden i fortsättningen!" sa Wesker känslolöst.
"Det var du som fick mig beroende!" protesterade Claire och Wesker log.
"Det klarade du så bra själv kära du!" sa han och vände sig om för att gå tillbaka till Crystal.
"Håll dig borta från honom!" ropade Claire åt Crystal och Wesker suckade.
"Jag hade trott att vi skulle få ha en lugn promenad i parken jag" muttrade han.