Rolla någon?

ok min mall:

Namn: Luciana Longbottom

Smeknamn: Luci, Lu

Blodsstatus:Helblod

Intressen: Måla, Naturen och läsa. Luciana läser mest böcker som handlar om att komma bort, Hon trivs inte i stan utan vill flytta långt ut på landet och bara vara i naturen.

Ålder: 11

Utseende: Luciana är lång och smal,hennes ansikte är hjärtformat med tydliga kindben,Hennes ögon är smaragdgröna, mandelformade. Dem är glansiga och fulla av livsglädje. Hennes näsa är liten och pekar lite uppåt, Munnen är naturligt babyrosa. Hon har extremt långt hår, Det är kastanjebrunt och vågit och räcker ända ner till hennes fötter. För det mesta har hon sitt hår i en lång fläta. I solen kan man se att håret skiftar i en guldliknande nyans.Luciana bär ofta klänningar som hon har sytt själv, oftast turkosa eller jadegröna klänningar gjorda i sammet eller satin.

Personlighet: Hon är snäll, blyg,bra hand om djur. Luciana har svårt att få nya vänner,hon pratar inte så mycket. Men hon har en speciell talang och kan prata med djur om hon behöver hjälp.

Elevhem: Luciana går i Hufflepuff precis som sin mamma Hannah Abbott.

Putt

Ska vi börja med första resan till Hogwarts då?

ja

Vem börjar?

Den som vill. Vi kan vara andraårselever men känner inte varandra från början. Jag har redan skrivit ett inlägg, men det ska egentligen vara en tom kupé

Tåget stod still vid stationen. Det var mitt första år på Hogwarts. Alla andra skulle börja sitt andra år. jag kände mig nervös över att gå in i tåget. Mina föräldrar hade inte kunnat följa med mig till tågstationen för dem var fullt upptagna på sina arbeten. Jag fick syn på en tom kupe som jag gick in i. Jag lade min väska under sätet och slog mig ner sedan ner. Det var så tyst i kupen, det enda man kunde höra var min uggla elsa som satt i sin bur och knaprade i sig frön. Man kunde också höra skratt och prat innifrån dem andra kupeerna.Jag såg mig nervöst omkring.

-Kommer jag få en kompis på Hogwarts?- tänkte jag tyst för mig själv.


Jag var 9 år när jag fick veta att jag var en häxa, trots att mina föräldrar är magiker så har dem undanhållit att jag också är det. Men jag var 7 år gammal när jag märkte att jag kan kominucera med djur. Jag kan höra vad djuren tänker bara genom att röra vid dem.

"Glöm inte att skriva, minst tre gånger i månaden, precis som vi bestämde. Jag vill inte ha det som förra terminen när det enda vi hörde från dig var när du fått dina betyg, som i ju för sig var bästa tänkbara, men ändå. Skriv. Ofta." Alison Vanderbilt höll sin dotters hand hårt i sin egen. Hennes man hade ena armen runt hennes axlar för att lugna ned henne.
"Ali, du måste låta henne stiga på nu." Sade han och log överseende mot sin fru. Alison lossade långsamt sina fingrar från Veras och tog ett litet steg bakåt samtidigt som hon kved till. Vera kramade om sin far och tog sedan sin lillasyster i handen för att leda henne upp på tåget.
"Mina älsklingar... Så stora!" Utbrast deras mor och började gråta. Döttrarna vinkade och försvann.

Jag sköt upp min koffert på hyllan och satte mig ned i kupén. Min lillasyster Maisie satt nervöst bredvid mig och stirrade rakt framåt.
"Mai, det kommer bli bra.", tröstade jag henne lite halvhjärtat. Jag skulle bli besviken om hon hamnade i något annat elevhem än Ravenclaw, men risken för det var liten. Hon var smart och hon skulle välja rätt beslut.
Tåget började rulla och snart fylldes vår kupé med Ravenclaware som alla klappade Maisie på ryggen och muntrade upp henne och när vi kommit halvvägs satt hon i centrum och berättade entusiastiskt om trollformellära med en av mina bästa vänner Willa Sanders. Jag lutade mig tillbaka och slog upp Magiska Örter och andra Viktiga Trolldrycksingredienser.

Elsa satt fortfarande och knaprade i sig fågelfrön,jag hade lagt in hela påsen ifall hon skulle bli hungrig. det var många timmar med tåg. Jag rättade til min turkosa sidenklänning och reste mig sedan upp. Jga öppnade kupedörren och gick bort mot godisvagnen.

"ska du ha nåt från vagnen hjärtat?" frågade kvinnan som stod bakom vagnen,hon var ganska kort med vänligt ansikte och gråa lockar.

" Två trollklubbor tack" Svarade jag med min blyga ljusa röst.

av ren nyfikenhet tittade jag in i dem andra kupeerna. Alla satt med någon. det verkade bara vara jag som var helt ensam.

[jag måste åka till mormor och morfar nu, lovar att skriva sen!]