Created with human minds. (Privat)

Crystal sätter på sig glasögonen, drar upp sin plånbok och går fram till dörren.
"Vän-" Innan vakten hinner längre har Crystal pressat in sitt visitkort i käften på honom. Han nickar bara med en skrämt ansiktsuttryck. Crystal har erfarenhet av den här vakten, han jobbar faktiskt för henne så han bävar säkert för hennes vrede över att han inte känt igen henne. Stackars sate, synd bara att Crystal inte är en nådig varelse. Hon går in på klubben som är fylld av människor, det är nästintill olidligt varmt i lokarlerna när de heta lamporna i princip steker de många danserna som tränger sig på dansgolvet som om det inte fanns någon morgondag. Vilket det troligen inte fanns för många här så mycket sprit de hällt i sig. Crystal själv drar sig tillbaka och slår sig ned vid baren som är märkligt tom, samtidigt som hon beställer en shot av tequila. Bartendern ser underligt på henne och hon skjutsar över sitt visitkort samtidigt som hon dricker upp shoten. Bartendern sätter eld på kortet så fort han såg det och ger henne flaskan istället.
"Tack så mycket, sir." Säger Crystal med ett sött leende och bartendern nickar kort och snabbt innan han går bort från henne.

J sitter fortfarande kvar i soffan, och tittar ut över folksamlingen. Det är väldigt många som dansar, och ovanligt få vid baren. Dock sitter en väldigt söt flicka där, blond och med glasögonen. J lägger märke till att hon har ett klöverarmband på sig. Shit. Det är Fröken Klöver är det första som rinner in i hans huvud, men han skakar bort det snabbt. Han har inte gjort henne något, så varför skulle det hända något? J skakar lite på huvudet, han har hört alltför många historier om denna kvinnan. Men man ska inte döma någon man inte känner, sägs det ju. J känner att han måste röra på sig, men han tänker inte dra från baren och verkligen inte dansa, speciellt eftersom han inte har någon att dansa med. Det slutar med en tur till baren, där han sätter sig en bit från Fröken Klöver och beställer en lättöl. Natten är för ung för att bli full.

Crystal rättar till glasögonen, rätar på sig och sveper i sig ännu en tequilashot när hennes mobil vibrerar i fickan och hon drar upp den, självklart är det egentligen inte hennes men den egentliga ägaren är inlåst, så det kan inte skada att Crystal använder den lite grann. Ett meddelande från Rox - Rox är en av hennes utredare, så att det står:
"Han är här nu." Är inget som varken skrämmer eller överraskar henne eftersom Rox alltid går rakt på sak... om han inte tror sig ha problem. Crystal vänder blicken mot dörren, och där kommer en förvånansvärt attraktiv man in, solglasögon döljer dock hans ögon vilket Crystal antar att han har en bra anledning för. När mannen går vidare inåt så förstår hon då mannen har en käpp och är flankerad av någon som måste vara hans medhjälpare eller något då han får instruktioner av den store kluns som följt efter honom.
"Bingo." Rox igen, som berättar att hon upptäckt rätt person. Så hennes kontakt är blind? Det är inget fel på det, men lite udda. Mannen slår sig ned bredvid henne.
"Det sägs att Fröken Klöver har vad man behöver." Säger mannen med en kraftig brittisk brytning och tar av sig sina glasögon. Han har en kyla runt sig som är obeskrivbar. Crystal lägger ned mobilen i fickan. Hans sällskap hade mystiskt försvunnit.
"Jag är Deucalion och jag är i behov av dina tjänster." Säger Deucalion, Crystal måste medge att han låter ovanligt trevlig för att ha en såpass hotfull stämning runt sig. "Fröken Klövers verksamheter måste nämligen stängas ned för tillfället." Crystal borrar in sina långa naglar i handflatan när hon knyter handen för att inte säga emot. Han verkar vara rätt kapabel till att döda om han vill. Ungefär såpass hotfull och kall verkar han vara. Han lägger en arm om henne och lutar sig fram. "Eller så får du möta döden, Crystal Reed." Han mumlar det såpass lågt och viskande att det troligen bara är hon som hör det. Crystal nickar en gång och Deucalion tycks försvinna lika snabbt som han dök upp, om han nu ens varit här.

(( Deucalion: ))

J smuttar på sin öl och sneglar från ögonvrån på Fröken Klöver och den blinda mannen, vilka verkar ha ett inte så där speciellt trevligt samtal. De talar otroligt lågt till varandra, antagligen för att ingen ska höra dem, så ibland är det en fördel att vara delvis katt. Både hörseln och synen skjuter i höjder, även när man är människa. J väntar en stund efter att mannen försvunnit, för att se till att an inte tänkte komma tillbaka. J tar ett djupt andetag och förflyttar sedan sitt glas, och sedan sig själv till platsen bredvid Fröken Klöver. Han klirrar med ett mynt i bardisken, och när bartendern kommer:
"En tequila-shot till fröken bredvid mig", eftersom hennes är slut och hon verkar vara i behov av någonting.

Crystal har för tillfället begravt sitt ansikte i sina händer och glasögonen faller ned. Hon bryr sig inte, dock, samtidigt som hon verkligen skulle vilja ligga rakt över baren och bestämma sig om hennes arbete är värt hennes liv. Hon kanske kan skaffa ett nytt alias. Gud, ja, det kan hon kanske. Dessutom, hur visste han vem hon var? Crystal Reed var ett svunnet minne överallt - det finns till och med sjukhusrapporter på att hon dog i en hemsk fallolycka.
"En tequila-shot till fröken bredvid mig." Orden får henne dock att titta upp och se på vem det än är.
"Och vad vill du?" Frågar hon och låter lite mer uppgiven än vad hon menat. Hon undrar vem i helvete som ska få utstå hennes vrede. Dessutom, Fröken Klöver har hundratals kontakter, hon kan få vad hon vill! Hon kan inte slänga bort det! Men... han verkade vara rätt allvarlig. Hon suckar djupt, men hon har glömt mannen som slagit sig ned bredvid henne så han hör det väl också.

J skruvar lite besvärat på sig, han vill inte riktigt erkänna att han hört allting men han vill inte heller bara låta henne gå.
"Jag... Tror att jag råkade höra ert samtal. Av misstag förstås. Det lät som om du behövde piggas upp" säger han sen, snabbt så att det ska vara över snabbt. Egentligen vet han inte varför han ens bryr sig, men antagligen eftersom han fortfarande är aningen "rädd" för Fröken Klöver och hennes rykte.
"Men jag antar att jag misstog mig..." J ser sig omkring. Folkmassan har inte minskat, snarare tilltagit i mängd.

((Ok jag har ingen inspiration))

((Tycker det var bra ändå. owo))

"Vad är haken?" Frågar Crystal. "Ingen talar med Fröken Klöver utan att vilja ha något tillbaka, så försök inte med en dålig lögn om hur du inte har en baktanke." Fortsätter hon tillrättavisande samtidigt som hennes högerhands naglar sakta växer, blir svartare, mörkare och kloaktiga samtidigt som pekfingrets nagel sakta rör sig med kanten på det ny fyllda tequilaglaset. Hon kanske kan supa ihjäl sig, alkoholförgiftning händer hela tiden. Ändå kan hon inte bli av med den där gnagande känslan av att Deucalion inte varit klar med henne än. Säkert paranoian som talar, speciellt eftersom hennes förmåga liksom är till för att hon ska veta hur offret känner sig. Ibland är det en njutning, ibland ett riktigt helvete som vid samtalet av Deucalion. Då var det ett riktigt helvete.

"Så jag antar att du inte tror på mig om jag säger att det inte är någon baktanke med det utan att jag bara är en mutant med extrem syn och hörsel som råkade höra ditt samtal med den där mannen och tänkte att en vacker kvinna som du inte ska vara ensam efter en stund som den?" säger J, förvånande uppriktigt. Det tar en liten stund innan han har avslöjat hela sitt livs hemlighet för en kvinna han verkligen inte litar på eller känner.
"Du tror mig antagligen inte, och det kan jag förstå. Jag finns på dansgolvet om du behöver mig." säger han sedan. Dricker upp sin öl och börjar röra sig mot dansgolvet, utan att veta varför för egentligen gillar han inte att dansa.

När han talar så hör inte Crystal något som faktiskt skulle kunna bevisa att det var en lögn. Hon suckar uppgivet och slår pannan i bardisken, samtidigt blir hennes hand normal igen.
"Inte för att säga åt dig vad du ska göra, men han verkar inte vara ute efter något." Säger bartendern försiktigt och Crystal ser irriterat på honom. "Förlåt." Mumlar han snabbt. Crystal dricker upp tequilan innan hon reser sig och följer efter honom.
"Är det inte lite sorgligt att dansa själv?" Frågar hon honom när hon kommit ifatt.

J stannar upp och vänder sig snabbt om.
"Ska jag vara ärlig? Det är rätt deprimerande. Inte så att jag gillar att dansa, men jag antar att det är roligare när man är två" han ler snett och stryker en hand genom håret. Egentligen undrar han vad Fröken Klöver håller på med, hon bryr sig väl inte på riktigt?
"Förresten... Var det något speciellt du ville? Eller du kanske brukar leta upp killar på dansgolv?" J blinkar med ena ögat.