Keelia ~ Fantasy novell

KEELIA ~ Kapitel.3

------------------------------------------------------------------------------------------------------

- Hoppa upp, sa Jack. Minnah satt ner och jag hoppade upp och tog tag i en tagg på hennes rygg. Jag lyfte mig själv upp och satte mig ganska långt bak på sadeln. Sen gjorde Jack detsamma.
- Då kör vi då, sa han och klappade Minnah på den långa halsen.
- Håll i dig hårt, sa han och log snett mot mig innan han vände sig om igen och ropade:
- HYAA! Minnahs vingar var större än mitt läger och jag kände hur vi sakta men säkert lyfte. Minnah flaxade och viftade med vingarna tills vi var långt uppe bland molnen. Jag kände locken för öronen, men brydde mig inte om det. Sån utsikt. Jag såg de stora bergen. De såg blågråa ut härifrån och dimman runt omkring de såg mystisk och mörk ut. Träden var inte större är min lillfingernagel här uppe. Himlen var klarblå och molnen ljusgråa. Snön lyste vitt bland de mörkgröna granarna och vinden var kall och piskade mig i ansiktet.
- Nu börjar vi flyga framåt! ropade Jack och avbröt mina tankar, Så håll i dig! Jag tog tag och kramade om Jack's midja och vinden piskade mig hårdare och snabbare i ansiktet när vi började åka framåt. Mitt kastanjebruna hår åkte hit och dit i kraften från vinden. Mina stora bruna kort byxor fladdrade och mina mörk gröna tajts (vet inte hur man sa förr i tiden? xD) nästan klistrades fast på mina ben. Mina mörk bruna tygskor åkte nästan av och min päls väst (vargpäls) fladdrade tillsammans med min lång ärmade ljus bruna tröja. Det blåste mycket i Jack's långa bruna byxor och mörk röda tröja och hans hår blev ruffsigare.
- Ska vi slå läger?! frågade Jack högt för att överrösta vinden som svischade förbi.
- Visst!! svarade jag, högljutt.
- AYY!! ropade han till Minnah och vi saktade ner och landade bredvid en kulle. Jag klättrade ner från drakens rygg och Jack gjorde detsamma efter mig.
- Nå? frågade han.
- Vad menar du? undrade jag.
- Vad tyckte du? han log snett.
- Jaha, ehmm.. Det var..okej antar jag? svarade jag när jag förstod att han flygresan.
- "Okej"? Bara okej? han tittade förvirrat på mig. Jag började le.
- Fantastiskt, sa jag och tittade ner i marken. Han log brett.
- Bäst att jag jagar då, sa han och började gå emot skogen. Jag blev tyst. När han var utom synhåll så räckte jag efter min pilbåge. Jag svor till.
- Jag måste glömt den vid mitt läger, suckade jag. Bra gjort Keelia, tänkte jag.
- Letar du efter någonting? sa en bekant röst. Ja det var Jack. Han hade klättrat upp i ett träd och han höll i min pilbåge. Jag suckade.
- Kom igen! Ge mig den! sa jag, både irriterat och lättat över att han tagit med den.
- Du måste ta den först. Jag himlade med ögonen och började klättra. Efter ungefär 20 sekunder var jag uppe vid trädet och jag var snabb nog att ta tillbaks min pilbåge. Jag hoppade ner och började gå in mot skogen för att jaga. Jag kände Jack's ögon i nacken, men brydde mig inte om de och gick bara vidare in i skogen för att skaffa mat.
--------------------------------------------------------
Hoppas ni blev nöjda med kapitlet kommer nog ett kapitel 4 idag snart också. ♥

Jättebra!! ^*^

Men litar Keelia redan på Jack? Och borde hon inte fråga mer om honom?

Kan inte utrycka det i ord! Det var bara ... Fantastiskt!♥

Ååååh, älskar redan Jack! ♥

Puss och kram Alvis ♥//Molly xD

Det känns bra att du kan ta kritik. Fortsätt med skrivandet!

Awww tack! ♥ Mollz Molly Evans

Rachel Moon, ja det är tur det. Det är bra att ni skriver vad ni tycker jag kan göra bättre!

Ja ^^När kommer nästa kapitel?

PS. Vill Fellrendión läsa denna ff? ♥♥♥

Nästa kapitel kommer idag! Väldigt snart ♥ Molly Evans

JiiiiiiPiiiiiiiiiIIIIII!!!!!!!!^^^♥♥♥♥♥3♥♥3♥<♥♥♥♥3♥♥♥♥♥3♥<

KEELIA ~ Kapitel.4

---------------------------------------------------------------

Jag drog rådjuret hela vägen till mitt och Jack's nya läger vid den mellan stora kullen. När jag kom fram så var det en stor brasa. Mycket huggen ved spaplade perfekt. Snön var bort borstad och där snön började igen var det stenar lika stora som min knytnäve. Jag lyfte blicken mot kullen. Pinnar hade staplat något brunt tyg och för att kunna komma in var det som ett draperi. Det så ut som ett tält, men det var mycket större. Jag la rådjuret bredvid elden för att gå mot det stora tältet. När jag var framme gick jag in i tältet. Där inne var snön borta också. Den var en stor filt över hela området. I högra hörnet var det ett örngott fylld med blad och barr. Det som antagligen skulle likna täcke var får skinn/päls. Bredvid låg en tjock pinne med torrt, dött gräs på. I vänstra hörnet var det likadant. I mitten var det några stockar och två örngott till fyllda med blad och barr. Jag gick mot mark sängen och kände på kudden. Överraskande mjuk, men inte för mjuk, var den. Får skinnet var varmt och skönt, bra att ha någonting värmande på vintern.
- Jag har paxat vänstra hörnet, sa en bekant röst. Jag vände mig om och japp, där stod Jack med sitt ruffsiga, bruna hår och sin ljus bruna hudfärg. Hans mörk bruna ögon tittade in i mina kolsvarta.
- Det är okej, jag gillade ändå den här sidan bättre, sa jag och rodnade. Han är ju ganska.. började jag tänka, men tvingade mig att inte tänka på det eftersom jag visste att han kunde läsa mina tankar. Han
- Sååå.. Vad tycker du om vårat läger? undrade han och log snett. Så som han alltid gör.
- Det är.. jag tänkte säga okej, men ändrade mig, fantastiskt. Han tittade ner i marken för en millisekund innan han lyfte på blicken och tittade in i mina ögon, på det sett bara han kan.
- Bra att du gillade det, sa han och gick mot sin mark säng. Jag tittade ner och rodnade. Jag kände att han tittade på mig och jag skämdes ihjäl eftersom det gjorde så att jag rodnade ännu mera.
- Du är bra på att jaga, sa han efter en lång stunds tystnad.
- Tack, sa jag drog på munnen.
- Den måltiden räcker nog ett tag, vi kommer nog att stanna här i en vecka ungefär, sen åker vi vidare. En hel vecka? Varför en hel vecka?! tänkte jag och rynkade pannan. Jack ryckte på axlarna.
- Vi kan inte flyga hela tiden. Dessutom tog det mig lång tid att ordna allt det här, sa han och tittade sig omkring. Jag nickade.
- Ska vi äta då? frågade jag.
- Jag är vrål hungrig! sa Jack och gnuggade händerna. Vi gick båda ut och jag flådde rådjuret och började kära upp till mindre bitar med min tälje kniv. När jag skärt upp mycket kött bitar räckte Jack mig en lång täljd pinne. Jag tittade undrande på honom.
- Vadå? Jag har också en täljkniv! sa han och låtsades vara förolämpad. Jag log och tog pinnen. Jag tog 16 av 56 kött bitar och trädde på pinnen. Jag började grilla de. Jag gjorde så med allihopa och sen ropade jag på Jack att det var mat. Han rusade till mig och vädjade att jag skulle komma in i tältet. Jag tog med köttbitarna och gick in i tältet. Jack satte sig på den vänstra kudden.
- Sätt dig! han gjorde en gest med handen mot den andra kudden. Jag log och satte mig ner.
- Hur många vill du ha? frågade jag.
- 100, sa Jack allvarligt. Jag kollade på honom utan humor i blicken. När han inte sa något rynkade jag pannan och gav honom 10 stycken. Han log mot maten. Jag tog 4 kött bitar. När vi ätit klart så upptäckte jag att jag inte hade någonting att lägga de andra 42 bitarna av kött i. Jag frågade Jack.
- Äh! Vi får väl ta ett örngott, sa han obekymrat.
- Men vi har ju inga fler? sa jag.
- Där sa du nåt'! svarade Jack och tänkte efter, Du har inte råkat ha med din väska eller?
- Nej, sa jag besviken på mig själv. Dumma MIIIIG! tänkte jag.
- Hmm.. det blev tyst. En lång stund av funderande tog rum.
- Du har väl inte slängt rådjursskinnet? frågade han mig.
- Nej! sa jag lättat. Jag pustade ut. Jag gick ut och hämtade det. Jack tog en del av ullen från sitt fårskinn täcke och gjorde en ganska tjock och lång tråd. Han "snurrade" den så det blev en åtta och "vek" den så det blev en dubbel ring av samma tråd. Jag la köttbitarna på rådjursskinnet och höll den i handen (som en sop påse). Jack knöt fast snöret där jag höll handen. (den där delen var svår att förklara så förlåt om det var otydligt).
- Så! sa Jack. Jag gick ut och tog lite frisk luft. Det var mörkt nu. Jag gick in igen.
- Dags att sova, sa jag.
- Okej, jag håller vakt, sa Jack. Han såg pigg ut. Han verkade piggare än mig i alla fall så jag protesterade inte. Jag la huvudet på min kudde och drog får skinnet över min kropp. Jag gäspade och somnade fort.
***
Tårar rann ner för mina kinder och droppade på löven som låg på marken. På gravstenen stod det "~ Dee Hampton 32 år ~ Joshua Hampton 38 år ~ Patricia Hampton 6 år ~
Saknad av dotter/storasyster" Dee, Joshua och Patricia Hampton.. Namnen på hela min familj.. Allt som fanns kvar.. De där... själarna....GAH! Jag började storgråta och tårarna strömmade ner som en flod. Jag snyftade flera gånger. Jag grät väldigt högljutt. Min syn blev suddig av alla tårar. Jag blev kladdig i ansiktet av floden gjord av sorg.
***
Jag vaknade och satte mig raskt upp. Jag grät floder. Jag andades tungt och la mig ner för att krypa ihop till fosterställning med ryggen mot Jack's marksäng. Jag snyftade och snyftade. Jag grät länge, väldigt högljutt. Jag grät för hat, jag grät för sorg, jag grät för familjen, men jag grät inte för själarna. Jag kände en varm hand på min axel. Värmen strömmade genom min kropp och jag grät inte lika högljutt. En våg av medlidande kändes i hjärtat och i resten av kroppen. Handen rullade över mig på rygg och hjälpte mig att sätta mig upp. Det var Jack. Jag gömde ansiktet i händerna och fortsatte att gråta. Han kramade om mig och jag grät i hans famn.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Skriv gärna vad ni tycker och om ni vill ha mer!

Snyft... Mera! I HATE SJÄLAR! D: okej, överdrift...

Haha! luna lovegood 21