Ett plus ett är lika med fyra

Zuko ryggade tillbaka när hon rörde honom. Han var ovan vid att folk gjorde det, oftast ryggade de tillbaka när de såg hans ärr i ansiktet eller när de visste vilka hans föräldrar var. Kvinnan visste så klart inte vad hans far, farfar eller farfars far hade gjort men han ryggade ändå tillbaka av ovana. En av de få människor som hade kunnat röra honom utan att han ryggat tillbaka hade varit Mai, han trängde undan bilden av henne, han ville inte börja gråta nu.
"Jag har ingen aning, men mannen verkade inte direkt vid sitt fulla sinnes bruk" sa Zuko och ryckte på axlarna. "Jag föreslår att vi slår läger någon annan stans" sa han och började gå in i skogen.

Hon nickade, "Hans skratt var irriterande." Sa hon konstaterande och såg efter honom, skulle de in i skogen? Då var hon glad att hon hade sina byxor och magtröja och inte klänning som skulle vara olämplig liknande terränger. Dock var klimatet här kyligare, påminde henne om hennes älskade Arkenland. Hon rös till då detta bara fick henne att tänka på Cor och gissade att hon skulle få frysa här. Men läger lät förnuftigt och hon följde efter honom in i skogen. Mest för att som förr att bevisa att hon klarade sig själv och inte var en bortskämd prinsessa, eller ja både tarkina och drottning, drottning av ett land som inte längre fanns och som nu tillhörde Calormen.

Zuko nickade och hittade en grotta. Det var länge sedan han hade bott i en grotta. Han hade bott i grottor när han och Iroh hade fått fly. Zuko hämtade grenar från granar som han la ut som sängar och samlade sedan pinnar för att göra eld. Han tände en låga i handen som han sedan förde över till pinnarna så de började brinna. Han undrade vad de skulle äta dock.
"Kan du jaga?" frågade han och vände sig om emot Aravis

Aravis följde det han gjorde med blicken och värmde sedan sina händer framför brasan då det hade börjat kyla. "Ja, men då får nöja dig med kanin då jag inte har båge med mig." Sa hon och försökte le men det hela blev mer en grimas så hon gav upp. "Här har du ett vattenskinn, fyll på den till oss." Sa hon och gav sig sedan ut i skogen för att hitta något att jaga.

Zuko nickade bara, han hade kunnat jaga om han var tvungen, men hon var antagligen bättre. Han tog vattenhornet för att gå ner till bäcken. Han satte sig ner och mötte sin spegelbild och rörde vid ärret. Han kände de bekanta linjerna och suckade. Han hatade sin far för det, men han hade lärt sig leva med det. Han fyllde hornet och gick sedan tillbaka till grottan och satte sig ner och mediterade.

Hon var tillbaka efter ett tag med en stor fet hare och log åt sin fångst, hon hade blivit bättre på att hantera sina knivar och dolkar. Då hon åter kom tillbaka såg hon på honom intresserat. Vad gjorde han? Hur det nu än var så verkade han upptagen och koncentrerad. Hon började därför att rensa haren och satte den sedan över elden för att grillas. Sedan gick hon och tvättade sina händer för att tvätta dem från blod och plockade bär och rötter att ha till maten, innan hon åter satte sig framför brasan och stirrade in i elden och försökte värma sig.

Zuko hörde henne komma tillbaka men sa inget. Han var tvungen att avsluta det här. Han hade blivit bättre på att hantera sitt humör vilket var bra. Han öppnade sedan ögonen och log svagt emot Aravis och nickade tacksamt för att hon fixat mat.
"Fryser du?" Frågade han artigt. Han antog att Aang och hans vänner har bättre inflytande på honom än han trott. Han satte sig bredvid henne utan att sätta sig för nära och tände en eld i handen för att värma henne.

"Hur gör du det där?" Frågade hon och sträckte händerna mot hans eld i handen. Skulle de stanna här var hon tvungen att skaffa andra kläder annars skulle hon frysa ihjäl, dessa kläder hatade hon ändå som pesten de bevisade att hon skulle gifta sig och inget om att hon sörjde. "Förresten vad gjorde du?" Sa hon och nickade åt platsen där han suttit då hon kommit med haren.

Zuko tittade på lågan och funderade på hur man bäst förklarade för någon annan.
"Det kallas Firebendning" sa han och släckte lågan för att sedan tända den igen.
"I min värld finns det människor som kan benda de fyra olika elementen, men bara en som kan benda dem alla, Aang" sa han och log svagt, han var förvånad över att de var vänner nu. "Det är något jag helt enkelt alltid kunnat" sa hon och log sedan "Meditering, Iroh min farbror har lärt mig, det hjälper mig att behärska mitt temperament" sa han enkelt.

Aravis nickade, det hela var annorlunda men inte konstigt, hon hade varit i Narnia och där fanns det konstig saker så som detta. Hon själv hade inga magiska krafter, hon var en vanlig simpel människa om man inte räknade hennes rang men. "Så det är som magi?" Frågade hon och såg undrade på honom och vred på haren så den skulle kunna grillas på alla sidor. "Har aldrig hört talas om det." Sa hon och ryckte på axlarna, för henne fungerade det att skrika, slåss och kasta saker.