PRS DarkBells och AlexZz.

Katherine vände sig hastigt om och tittar honom i ögonen. "Nej", sade hon tvärt.

"Ville inte vara oförskämd." Svarar Luca snabbt, ursäktande och smått undergivet eftersom hennes tonfall liknat Monicas.

Katherine mjuknade lite. "Det gör inget", sade hon och tittade ner på sina händer.
"Så ehm, appropå det... Om du fick välja, cad kulle du vara? Beta, Apha eller Omega?"

"Jag tror jag håller mig till Alpha." Svarar Luca med en axelryckning, faktiskt så har han ingen större lust att behöva lyda någon annan och Omegas är lite för svaga för hans smak. Ärligt talat så har han inte riktigt tänkt på att vara något av de andra sakerna.

Katherine nickade tankspritt. Plöstligt knackade det på kupé dörren och efter en kort sekund kom Dylan in.
"Hej Katherine! Och Luca? Vad gör du med henne, hon är med i min flock!" sade Dylan hetsigt.
Katherine ville slå sig för pannan. Hon lät som någon slags ägodel.

"Det finns ingen regel som säger att jag inte får socialisera mig med andra flockar, Dylan." Svarar Luca innan han lägger till. "För du heter Dylan va? Har lite svårt att komma ihåg namn på obetydliga." Dylan knyter nävarna och Luca ser faktiskt helt oberörd ut, han behöver inte oroa sig för Dylan så värst för Luca är starkare än honom och har varit det ett bra tag nu.

Katherine lade armarna ikors och drog upp benen i yogaställning medan hon iakttog den tysta faighten mellan Dylan och Luca.
Alpha mot Alpha, intressant. Men Katherine visste att Luca skulle vinna. Dylan hade varit ganska svag på sista tiden.
"Hej då Dylan", sade hon lågt.

Dylan ger honom ett käckt svar som låter lite halvhjärtat och gör ett försök till att slå till Luca som tar emot hans näve med ena handen.
"Du borde vänta tills fullmåne Dylan, då har du åtminstone en mikroskopisk chans att vinna." Säger Luca och Dylans ögon blir plötsligt gula, eller Luca hade nästan väntat sig det. "Lugna ned dig, innan du skadar dig allvarligt." Fortsätter Luca en aning för lugnt med tanke på att han inte vill slåss i en tågkupé åtminstone.

"Nej, men gud seriöst! Vad är det för fel med dig?" sade Katherine argt till Dylan och reste sig upp.
"Ska jag lämna kupén och sitta i någons knäför att ni två bråkar, va? Och det vill inte jag", sade hon och för att ge mer kraft i sitt hot förvandlade hon sina ögon gula innan hon satte sig ner igen.
Hon hade inte lärt sig att kontrollera sig helt när det närmar sig fullmån och blir ännu mer argare. Eftersom hon var tjej och förvandlades två gånger i månaden (!!!!) så blev hon mycket argare än killar.

Dylan kastar ett irriterat ögonkast på henne och Luca släpper honom, reser sig och gör sig redo för att ta emot sin systers kritik när hon drar upp dörren.
"Man hör er två fårskallar över hela tåget, och äntligen när Luca lyckas prata med någon annan av det kvinnliga könet än mig." Dylan vänder sig mot Monica som stirrar på honom med glödande gula ögon.
"Dra åt helvete, Dylan, för mig vill du banne mig inte bråka med." Säger hon hotfullt med ett väsande tonfall och Dylan höjer händerna över huvudet och lämnar kupén. Och som inget har hänt var Monica lugn och glad igen. "Jag tycker om dig, riktigt synd att du hamnade i den idiotens flock och i min idiotiska brors närhet." Säger Monica med ett smalt leende till Kate och Luca muttrar något om att han inte skulle slagits med honom.