Sachiko Ever After (Rollspel för erfarna)

Doug drog efter andan.
”Varför just kyrkogården, Angi?” frågade Doug istället för att besvara hennes fråga.
Han visste att han lät ynklig men han hade aldrig gillat kyrkogården och de andra visste om det. Handen for genom håret som den alltid gjorde då han kände sig nervös vilket han nu också var. Hur kunde han inte vara det?
Solen gömde sig bakom molnen och ännu en kall vind for fram som om den ville varna dem, som om den ville varna Angi och Doug rös. Han visste inte vad hon hade hittat på, inte riktigt. Hon hade nämnt något, Saschiko eller något liknande men han hade aldrig haft tiden att kolla upp det så som han brukade. Vanligtvis gillade Doug Angels egenheter, de var uppfriskande om man jämförde med alla normala människor, om man jämförde med honom själv. Angel var en sådan person som verkligen vågade vara den hon var och Doug gillade det. Det var väl därför han hade fastnat för henne men redan innan den tanken hunnit tänkas klart visste han att det inte stämde. Det var mer som om det varit hon som valt honom men det var något han aldrig skulle erkänna för henne eller något. Han skulle sakna henne, de andra med självklart även om han inte riktigt litade på Derek eller förstod varför Sienna verkade göra det men nu var det som de var och de var dem fyra.


[Ifall jag skriver något mysko så säg till. ]

"Förstår du inte Doug? Det är för att det ska bli mer läskigt", flinade Derek.
Fast han var också rädd. En uggla hoade och Derek hoppade till.
Han hostade till när han såg ugglan stirra på honom med stora gyllenbruna ögon, och skämdes över sin rädsla.
Skärp dig din tönt, tänkte Derek och fnös för sig själv.

"Tack Derek för att lägga ord i min mun." Säger Angel med ett snett leende innan hon drar fram pappersdockan ur sin väska. Det ser ut som om den precis blivit urklippt, förutom att det inte finns en enda omaka kant, det hade Angel verkligen sett till. Även om det hade tagit sin lilla tid så hade hon till slut fått fram den "perfekta" pappersdockan. Åtminstone så nära hon kunde komma eftersom hon inte hittade någonting från den första förtrollningen som någonsin ägt rum. Istället hittade hon massor med konstiga artiklar och saker som hon gladeligen läst igenom varenda en. Fast när hon inte fått någon rätsida på det så lät hon det vara. Aja, struntsamma. "Vi är på en kyrkogård för att vi skulle få kontakt med vår andliga sida. Och eftersom mina seansljus är slut och jag inte får låna mammas så tycker jag att en kyrkogård får duga." Svarar Angel på egen hand. "Och nu ska vi allihopa föreviga vår vänskap genom en förtrollning." Fortsätter hon med ett glatt leende.

"Creepy", muttrade Derek lågt och rös. "Hur ska vi göra då?" sade han sedan i nästan normal samtalston.

Doug fick en impuls att himla med ögonen emot Derek men motstod den. Det hade aldrig varit populärt med hans invändningar emot Derek från första början och han ville inte förarga de andra genom att åter igen dra upp det. Inte nu då de bara hade några dagar tillsammans. Varför kunde de inte bara umgås och ha den bästa tiden istället för att hänga på kyrkogårdar och göra förtrollningar? Även dessa tankar avstod Doug ifrån att nämna. Han visste hur Angel var då det gällde magi. Istället tvingade han fram ett leende emot Angel och ignorerade Derek.
”Åh, är lilla Derek rädd”, retades Doug med en barnslig röst även om det fanns en underton av ilska i den som var svår att höra.

(Pappersdockan ser ut såhär btw: )

"Det är inte läskigt alls!" Säger Angel, i tanken lägger hon till ett tror jag men det syns inte utifrån. Nu känns det som hon skulle ha gjort en bättre bakgrundscheck men hennes mamma hade försäkrat henne om att det inte var någon fara om de gjorde rätt. "Vi ska bara hålla i den och säga "Sachiko, vi ber dig." fyra gånger. En gång för varje person som är med i förtrollningen och då ska vi vara vänner för alltid." Fortsätter hon en smula exalterat. "Snälla, skämta inte till det heller, det är jätteviktigt." Lägger hon till och är kanske ovanligt allvarlig när hon säger det.

Sienna står och överväger att gå därifrån eller att säga de där korkade fyra orden fyra gånger för sin bästa väns skull.
Hon väljer det sist nämnda och ler ett litet leende mot Angel för att dölja hur fånigt hon tycker det är. Några ord kan inte föreviga en vänskap, däremot så kan ens lojalitet göra det. Man kan vara lojal mot sina vänner och hålla kontakten, stämma träff och andra saker ifall man verkligen vill. Det finns andra sätt som inte inkluderar än kyrkogård mitt i natten.
"Okej. Låt oss föreviga vår vänskap", säger hon och hennes leende blir en aning stelare vid "föreviga" men blir lika varmt sedan.
Hon gör det här mest för Angels skull då hon känner till hennes tro. Även om hon inte tror på det övernaturliga så kan hon inte neka andra att tro på det.
Och Angel, Doug och Derek är hennes bästa vänner, så varför svika de då hon verkligen gillar de trots deras olika personligheter?

"Åh, innan jag glömmer och vi står där som fån efteråt så när alla sagt det fyra gånger så ska alla dra tills det går i fyra bitar." Säger Angel och sträcker fram dockan så den är egentligen precis över hennes gammelmormors grav. Inte alls som om hon nästan ber om att liket ifråga ska dyka upp och ta tag om dem när de är mitt uppe i att säga fraserna. Angel har även tagit ett fast grepp om dockans axel kan man väl säga eftersom hon inte vill tappa greppet när de alla drar samtidigt. "Ta tag så kör vi." Säger hon uppmuntrande.

Sienna tar lydigt i ett hörn av pappersdockan och inväntar de andra medan tankarna går runt i hennes huvud. Hon blir plötsligt väldigt yr men biter ihop käkarna och känner hur hennes kinder sakta får tillbaka sin färg och ett litet osäkert leende tar form på hennes läppar medan hon undrar om hon åt något dåligt innan hon gick hemifrån eller om det var något annat, som till exempel högt blodtryck eller liknande. Trots att hon är ung kan det hända att hennes blodtryck antingen blir för lågt eller högt så att hon känner sig svimfärdig då och då.

[Ni får ursäkta detta konstiga inlägg, men, kolla tiden x) Sitter och halvsover så det där med blodtrycket blev ganska random. ^^']

Derek kastade en sista hånfull blick på Doug innan han lydde Angel och tog tag i dockans huvud.