Kriget... (Privat)

(Oj. Såg inte det xD)

"Nej." Fräste Silja och reste sig upp eftersom hon hade ramlat bakåt när hästen kom emot henne. Hon hade även tappat alla saker hon hade hållit i tidigare.
Hon plockade irriterat upp dom.

Talitha tittade misstänktsamt på flickan när hon plockade upp sina saker.
"Vilket kungadöme kommer du ifrån?"

Silja tittade upp. Eftersom det just nu höll på att bli krig mellan hennes och det här kungadömet kände hon på sig att det var bäst att ljuga.
"Jag kommer ifrån... Wollastonste." Sa Silja. Egentligen hade Silja ingen aning ifall om det existerade eller inte, det var bara något hon hittade på helt enkelt.

"Wollastonste?" sa Talitha misstänksamt. "Okej..."
Egentligen trodde hon inte på flickan. Hon fingrade nervöst på sin kniv som hon hade i ett bälte runt midjan, beredd att använda den om det skulle behövas. Hon fortsatte sin utfrågning.
"Vad gör du här i Wandelmere?"

"Är du olagligt att resa lite granna? För i sådana fall ber jag om ursäkt." Säger Silja och granskar flickan. Hon ser att hon fingrar på sin kniv.
Silja är minst lika beredd på strid som flickan ifall det skulle behövas.

Talitha muttrade och kollade argt på flickan. Om flickan skulle ha vetat vem Talitha var så skulle hon inte ha sagt det där, och hon skulle definitivt inte ha berett sig på strid. Men, Talitha ville inte berätta för flickan att hon var prinsessa, hon litade inte riktigt på henne. Hon kunde ju vara en spion från fienderna.

"Så, vad gör du själv då ute i skogen?" Frågade Silja. På flickans kläder märktes det att hon var betydligt rikare en Silja.
"Om du nu ändå frågar ut mig." Tillägger hon.

"Är det olagligt att vara ute och rida lite i skogen va?" frågade Talitha och flinade.
Hon tittade upp mot himlen och såg att solen redan höll på att gå ner.
"Jag måste tyvärr rida hem nu." sa Talitha och började skritta iväg mot byn. "Om du ska in i skogen måste du se upp, fiendernas soldater är där."
Talitha tänkte berätta för sin far att soldater tänkte attackera slottet och hon tänkte också fråga honom om det fanns ett kungadöme som hette Wollastonste.

Silja gick vidare in i skogen.
Vad den där flickan kanske inte visste var att Silja var påväg mot "fiende soldaternas" lägger. Hon var faktiskt en av deras spioner.
Silja gick in i det lilla lägret. La "sina" saker i sitt tält innan det var dags att rapportera vad hon hade hört när hon "jobbad" på torget.

Talithas far satt försjunken i tankar när Talitha kom in i tronsalen.
"Far, det är soldater från Stracheyer i skogen. De har läger där vid gammeleken och vid sjön."
Talithas far tittade upp på henne.
"Hur...?" började han, men blev avbruten av Talitha.
"Jag var ute och red när jag hörde dem. Jag stannade till och tjuvlyssnade och jag hörde när de planerade. De tänker attackera slottet i gryningen och de har spioner i byn som ska se till att vakterna är ur vägen."
Kungen flämtade till och skickade genast iväg soldater till de två lägren. Sen tittade han på Talitha och log.
"Vad skulle jag ta mig till utan dig och din nyfikenhet?" skrattade han och kramade om sin dotter.
Talitha log också, men hon kunde inte få den där flickan ur sina tankar.
"Finns det ett kungadöme som heter Wollastonste far?" frågade hon.
"Nej!" skrattade kungen.
"Då har jag träffat en spion från Stracheyer."
Kungen blev genast allvarlig.
"Jag lovar att jag inte berättade något viktigt för henne!" utbrast Talitha och hennes far log och rufsade henne i håret.