"Din Rose..."

Jättebra! Du skriver väldigt målande! Hoppas bara inte att de hamnar i olika elevhem nu bara

Mer! Du skriver jättebra!

Mer!!!

Tack för alla komplimanger! Blir lika glad varje gång

Kapitel 4.

När vi alla kom in på slottet och alla hade slutat viska och flämta förvånat över allt dom såg så mötte en liten vithårig trollkarl oss innan vi fick gå in och bli sorterade. Pappa hade sagt att det hade varit en lång, gammal, häxa som hade mött upp deras årskurs. Om jag inte mindes fel vill säga. Jag visste inte om detta var deras före detta lärare eller den andra kortväxta mannen dom nämnt tidigare, men jag behövde inte fundera så länge förrän den lilla trollkarlen harklade sig och presenterade sig med ljus röst.
"God dag, unga elever! Mitt namn är professor Filius Flitwick. Jag kommer undervisa er under lektionerna i trollformellära..." Han började prata oändligt länge men det mesta visste jag om, eller i alla fall hade en aning om det. Scorpius hade ställt sig bredvid mig och lutade sig nu försiktigt mot mig. Han var väldigt lång vilket jag inte upptäckt på tåget. Han var ungefär ett huvud längre än mig. Han såg inte heller så intresserad ut av vad Flitwick sa för något. Efter en stund så öppnades i alla fall den gigantiska porten och en oändlig sal blottades framför oss alla. Det hängde miljontals med stearinljus i luften, precis som mamma hade sagt. Jag hade knappt trott henne faktiskt, men nu så bredde sig alla hennes historier ut sig i en vacker fantasivärld framför mina egna ögon. Scorpius hade ställt sig bakom mig nu och alla eleverna, inklusive jag, gick in i salen. En högt jubel reste sig som en atmosfär över oss. Allt var helt magiskt! Längst ner i salen satt en lång... Där var hon, häxan som skulle mött oss utanför! Hon såg inte riktigt ut som mina föräldrar hade berättat men jag kunde se att det måste vara hon. Vi fick ställa oss på ett långt led mellan två bord. Hela referensen som faktiskt både mamma, pappa och farbror Harry hade berättat om upprepade sig. Jag hade varit så fast och intresserad av alla historier dom hade berättat om så jag hade memorerat i alla fall hälften av allihopa. Den lilla dvärgen rullade ut listan med våra namn på så att minst hälften bara låg i en stor hög på golvet. Bokstavsordning. Såklart. Så att jag blir så gott som sist, och Scorpius innan mig. Jag fick anta att han kommer hamna i Slytherin men jag vill verkligen inte det, tänk vad alla skulle tycka om mig. Det gjorde mig väldigt kluven. Det ropades upp mängder av flickor först men sen kom det mer blandat med pojkarna också. Först hamnade många i Hufflepuff, sen några i Slytherin, och lite blandat med Gryffindor och Ravenclaw. Den långa flickan som pratade så mycket sorterades utan tvekan till Gryffindor. Sen var det Malfoys tur. Jag var minst lika nervös som om det var jag som skulle sätta mig med hatten på huvudet. Men Scorpius gick lugnt, kallt, mot pallen och satte sig på den. Hans blonda, mjuka, vilda hår såg ut som havsvågor när hatten försiktigt sattes ner på hans huvud. Det tog betydligt längre tid för den att bestämma sig än vad jag trodde. Efter en ordentlig stund (inte pinsamt lång riktigt) så ropade hatten något helt oväntat. Jag blev väldigt förvånad! Ravenclaw. Hur? Ravenclaw? Jag måste drömma! Den kanske sa Slytherin trots allt? Nej.. Scorpius gick nöjt och satte sig vid det jublande silver-blåa bordet med ett lysande leende. Jag kunde inte sluta titta på honom. Den mörka pojken från båten som tydligen hette William Wasp sorterades till Hufflepuff. Nästan sist av alla, utom undantaget för sex andra elever, kom jag. Jag gick som av automatik fram till pallen och satte mig. Jag fick hatten på huvudet och den gled ner till min nästipp innan jag satte den ordentligt....

Spänningen stiger, vill ni ha mer?

JUST

Fejn bild :3

Tack!

Kommer mer när en till skrivit ^-^