PRS mellan Amaanda och mig!

((Haha, tack! Du också btw :3))

Micaela tog för sig av maten och bara njöt.
Det här var nog något av det bästa med Hogwarts.
Maten.. Mmmm..
Micaela åt upp allt på tallriken och såg sig omkring.
Hon pratade lite med sin allra bästa vän Ellinor.
Micaela tittade snabbt på klockan. Halv nio.
Oj.. var klockan så mycket? Jaja, så mycket var den kanske inte.

( D ♥))

"Kommer du med, Aud?" Frågade Bonnie, en utav Audreys bättre vänner. "Eller?"
Bonnie reste sig upp när Audrey nickade till svar.
Men när hon själv härmade rörelsen tappade hon klumpigt balansen och råkade stöta till Micaela.
"Förlåt!" Sa Audrey skuldmedvetet och la förfärat händerna mot munnen. "Gick det bra?"

"Oj då. Det är ingen fara", sa Micaela och log mot de klargröna ögonen.
"Du är Audrey Summers va?", frågade Micaela snällt.

"Öh... ja", svarade Audrey och försökte hindra blodet från att stiga upp i ansiktet. "Och du är Micaela Hamilton, ellerhur?"

"Ja, det är jag!", sa Micaela och log mot Audrey.

"Okej", sa Audrey och log lite blygt.
"Aud!" Ropade Bonnie.
"Jag ska gå nu", fortsatte hon och tittade på Bonnie. "Och förlåt igen."

"Okej, hej då Audrey!", sa Micaela och reste sig upp för att gå till sovsalen tillsammans med Ellinor.

Audrey skyndade sig efter Bonnie.
När de kom fram till Ravenclaws sällskapsrum mötte den kloka dörren dem med en fråga innan de kunde få komma in.
"Hur stor blir en Acromantula?"
"Svarar du på den här Audrey?" frågar Bonnie och gäspar.
Audrey nickar.
Hon funderar i några ögonblick. Det är en ganska klurig fråga.
Plötsligt kommer hon på det:
"Den blir ganska stor, men den stannar ju i växten."
"Rätt", säger dörren innan den svänger upp.
Bonnie och Audrey skyndar in och kryper ner i de blåa sängarna.
Audrey somnar genast.

När Micaela kom till uppehållsrummet skyndade sig hon och Ellinor att ta på sig sina nattlinnen och krypa ner i sängarna.
De pratade en stund om turneringen.
"Jag.. jag tror jag ska anmäla mig", sa Micaela.
"Va? Det ska nog inte jag..", sa Ellinor och log.
"Nä, det är ju inte för klenmodiga", sa Micaela med en skämtsam ton och flinade lite.
"Du ska få", sa Ellinor med lika skämtsam ton i rösten.
De båda flickorna skrattade en stund, tills de båda somnade.

Nästa morgon vaknade Audrey av att ett ansikte svävade in och ut ur fokus framför henne.
"Aaah", sa hon förvirrat då ansiktet skrämde henne. Följt av ett välbekant skratt.
"Bonnie!" Audrey kastade en kudde mot henne och gömde sig sedan under täcket.
"Upp och hoppa, sunshine", flinade Bonnie. "Annars får du ingen frukost."
Audrey gick som en zombie upp och bytte om. Plötsligt kom hon att tänka på turneringen som skulle hållas i år.
"Ska du anmäla, Bon?" Frågade jag. "Till turneringen?"
"Klart jag ska! Det är ju världens chans!" Svarade hon sarkastiskt.
"Allvarligt?"
"Kanske", sa hon nu seriöst. "Jag vet inte. Ska du göra det?"
"Nej, tror inte det", sa Audrey. Men hon var inte säker på att det var så hon kände.