AMU (Rollspel för erfarna)

Alla har ju skrivit sin mall nu, vem ska starta? :3

I start. :3

Vanlig skoldag... musiklektion. Jag inser själv hur fruktansvärt fantasilöst det låter egentligen. XD WHATEVS.

--

Heather reser sig från lunchbordet och sträcker på sig.
"Musikdags, Rex, kom igen." Säger Heather bossigt nog. Rex, som är en av hennes närmaste vänner och har varit det sedan de började här. Rex är även en riktigt duktig trummis. Rex är även den enda som Heather överväger att berätta vem hennes mamma är för, hon tvekar fortfarande. Men, vem bryr sig. Heather tar sin väska från golvet... vilket är en smått omgjord gitarrväska - elgitarren är med idag för att hon och Rex tänkte jamma efter skolan - hon hänger den på ryggen och hon och Rex går ovanligt lugnt till musikklassen eftersom de trots allt råkar börja om kanske 2 eller 3 minuter.

[Bara en fråga innan jag själv skriver, går dem i samma klass eller olika klasser? : 3]

[Jag tänkte att de kunde gå i samma musikklass, sedan om de går i olika klasser eller om de kanske går i samma klass som någon annan är väl upp till rollaren ifråga. xD
Men hur många vill att de ska gå i samma klass? O-o ]

[Okej ^^b Låter bra det där med samma musikklass! Kvittar mig om dem ska gå i samma klass men kanske roligare med olika klasser? ;3]

[ Yeah, I think so too. ^_^ ]

Det var vilken dag som helst för Colin då han stod vid sitt skåp och höll på att ta ut sin fiol som låg i ett ganska slitet fodral. Det var inte konstigt att fodralet var så slitet då han använde sin fiol ganska mycket.
Försiktig höll han den i sin ena hand medan han med nöd och näppe kunde stänga sitt skåp som såg ut som andra världskriget inuti. Precis när han har stängt sitt skåp och ska börja gå mot sin musiklektion så ''råkar'' en av fotbollsspelarna gå in i honom och bara skrattar då han gjorde så att Colin råkade tappade sin fiol men fångade den lika snabbt. ''Han kunde väl i alla fall sagt förlåt'' tänkte han.
Med sin vanliga långa steg så går han mot klassrummet där musiklektion höll hus. Hans öga fick syn på hur mycket klockan var och han hade tur som vanligt. Han skulle hinna. Ljudlöst och osynlig som han var för nästan alla på skolan så klev han in i klassrummet och satte sig ner på sin vanliga plats som var långt ner vid en hörna.

"Eve!" Jag tittade mig själv i spegeln, studerade mina ansiktsdrag. De blågröna ögonen, långa raka håret och den rena hyn. Jag snurrade en ljusbrun hårslinga mellan mina långsmala fingrarna och blickade fundersamt ut i fjärran.
"Eve!?" Jag vred nästan yrvaket på huvudet och såg på Lope som hade en irriterad rynka mellan sina välformade, mörka ögonbryn. "Vad tycker du då?", frågade hon och rättade till sin perfekta frisyr.
"Om vad då?" Svarade jag trött. Lope gav mig en blick som indikerade att jag var förvirrat freak, men fortsatte sedan prata.
"Men seriöst, vad tycker du om Martin och mig?" Jag höjde ögonbrynen och log lite översittande.
"Han är ju så... Du vet, han är inte på samma level som du." Jag såg att Lope blev smickrad, hennes mandelformade ögon lyste upp, men snart förstod hon att jag också förolämpat Martin. Innan hon hann säga emot och jag hann ge en drypande kommentar ringde klockan. Lope spände plötsligt hela sin danskropp och slog förskräckt upp ögonen.
"Helvete!" Gastade hon, "min lektion börjar nu!" Jag såg hur hon sprang ut från skoltoaletten med lätta steg. Själv tog jag det lugnt eftersom min lektion började senare, men jag satt snart i musiksalen och väntade i alla fall för att slippa att komma försent.

Will drog en hand genom håret som fortfarande var blött efter förmiddagens surfing. Doften utav hav hade förföljt honom ifrån stranden precis som sandkorna i hans skor som nu fick honom att önska han tagit sig tiden att borsta av fötterna innan han tryckt ned dem i dojjorna. Han hade endast dragit sig av våtdräkten och på med de svarta jeansen och det gråa linnet som blottade hans muskulösa armar innan han satt sig i bilen. Även om han inte velat hade han dragit sig ifrån vattnet, fridfullheten men det hade ändå börjat bli alldeles för mycket folk för Wills smak. Dessutom var det bäst ifall han inte missade för mycket i skolan, vem visste tillslut skulle de väl kasta ut honom trotts att det var hans far som bekostat mer eller mindre hela det nya biblioteket. Pengar var inte allt även om många trodde sig tro det. De skadade inte men de var trotts allt inte allt.
Med en nyck på huvudet kollade han tillbaka emot jeepen då den låstes med ett litet pip. Ett leende spred sig över Wills ansikte då han föreställde sig sin fars min ifall han skulle få vetenskap om att Will tagit jeepen men troligtvis skulle han inte ens märka att den varit borta.
”Hey, Will”, hörde Will sitt namn ropas av en välbekant röst.
Han såg hur Miles kom gående emot honom. Will behövde inte fråga han visste att Miles suttit där och väntat in honom.
”Miles”, hälsade Will något ansträngt.
”Har du en cigg?” frågade Miles som han alltid gjorde.
Han var inte mer än en snyltare även om han skulle föreställa Wills vän. Will hade inga vänner, inga riktiga vänner, inte egentligen. De flesta verkade ändå bara umgås med honom för att utnyttja hans fars pengar.
Will grävde i fickan och drog fram paketet. Han tog en till sig själv och slängde iväg resten emot Miles.
”Ta dem du”, sade han och vände sig om för att gå men Miles hindrade honom.
”Du, Amber letade efter dig.”
Då gick det upp ett ljus för Will. Miles var den som intresserad av Amber, inte Will men det var något Amber inte riktigt förstått verkade det som.
”Jaha”, sade Will något uttråkat och hörde hur första signalen ringde. ”Vi får ta det senare, jag har lektion nu.”
Will vandrade längst korridorerna. Musiklektionerna var de enda Will gillade och det var som om Mr. Friths var den enda läraren som i alla fall inte hatade honom. Han gick igenom dörren som stod en aning på glänt och satte sig ned på en av stolarna för att invänta den berömda Mr. Friths.

"Rose, skynda dig!" ropar Sarah från bottenvåningen.
"Jaja!" ropar jag tillbaka och hinner precis sätta upp håret så att det inte täcker sikten för mig, vart jag än går var eviga minut. Jag springer nerför trappan och greppar tag i väskan i korridoren.
"Skynda!" fräser hon på grund av stressen.
"Förlåt, förlåt! Klockan vägrade att ringa!" förklarar jag mig och kastar på mig jackan innan jag snabbt går mot hennes bil och öppnar dörren. Jag sätter mig snabbt och spänner fast säkerhetsbältet precis samtidigt som hon sätter sig.
"Jag kommer inte hinna till studion", säger hon sorgset och ännu mer stressat.
"Det är lugnt du hinner, släpp bara av mig vid korsningen", säger jag samlat. Hon vänder på huvudet och ser på mig med stora ögon.
"Menar du det! Tack så mycket! Du är världens bästa lillasyster", kvittrar hon med sin vackra röst och jag ler bara.

"Förlåt för den sena ankomsten", säger jag och sätter mig bredvid den enda lediga platsen, som råkar vara bredvid Will.
Mr. Friths nickar bara och jag försöker hinna hämta andan efter den lilla stunden jag sprang.
Jag hatar verkligen att springa med väska.
Jag ler snabbt mot Will innan jag koncentrerar mig på lektionen.