Elli Dochwick

:O är du hemma nu?!

Nej hon är inte hemma -.-
Braaa! Nu ska jag börja!

Jag såg det faktiskt nu

Haha ingen fara

Nej men vi har wifi i huset jag bor i

Jag förstod det

Nu har jag bestämt mig för att döpa kapitlen!

Kapitel 2 Hagrid

Klockan var 9:00 när jag vaknade. Vad skulle jag göra två timmar? Jag bestämde mig för att prata mer med mamma, som inte heller kunde förstå att allt fanns på riktigt.
- Är du SÄKER på att du vill gå på Hogwarts? Mamma var äldst nervös över att skicka iväg en tolv åring till något hon inte trodde fanns.
- Mamma, man får bara en sån här chans i livet. Jag MÅSTE åka.
Sen var det inget ner med det. Jag gick och tog en dusch, åt en ost och skink smörgås och satte på 'Harry Potter och Hemligheternas Kammare'. Jag vill inte dö det första jag gjorde när jag kom till Hogwarts. Jag skulle vara förbered. Filmen var nästan slut när det knackade på dörren. Jag stängde av tv:n och gick för att öppna dörren.
- Rubus Hagrid! Sa han glatt och skakade min hand.
- Det är väldigt fint här. Här i Sverige.
'Jag antar det' tänkte jag.
- Ja dåso, har du sagt hej då ordentligt? Sa Hagrid lite lägre. Jag nickade och tittade på honom med stora ögon. Han såg så där glad ut som bara Hagrid kan. Hans ögon glittrade.
- Ja då åker vi!
Vi gick ut på garage infarten. Där stod Hagrids flygande motorcykel med sidvagn. Jag satte mig i sidovagnen och vi åkte iväg.

På mindre än fem minuter var vi på en parkering utanför 'Den Läckande Kiteln'. Vi gick in. På puben såg jag genast ett ansikte jag kände igen. Tom. Han som jobbar på värdshuset. Han gick fram till oss.
- Har inte läs året på Hogwarts redan börjat? Sa han förvånat.
- jo, med det här är ett special fall. Sa Hagrid. Han var stolt över att Dumbledore hade skickat honom för att hämta mig. Man kunde se det. Nu gick vi rätt igenom puben, förbi alla häxor och trollkarlar, på väg in till Diagongränden.

Bra! Fast... O.o det är Sirius motorcykel

man tänker typ... inte på det!

Nä men jag läste precis det (visste det sen tidigare) så därför kom det upp i huvet och jag påpekade det