PRS Ninniku31|AlexZz

Dawn bryr sig inte speciellt mycket om tystnaden, istället så kastar hon förstulna blickar på sin forne vän. Eller, så kanske han är hennes vän, hon vet inte riktigt vad hon borde säga, eller göra så hon håller bara tyst, Hon finner ingen större anledning att prata heller, vem vet om någon dag kanske de kan vara döda allihopa om de där katastrofvarningarna verkligen stämmer! Otroligt att hennes tankar får det låta så positivt... hon måste verkligen vara sjuk i huvudet. Tanken får det att rycka i Dawns mungipor. Mest på grund av minnet av hur folk på skolan sagt det om henne. Kanske är därför hon blivit lite annorlunda sedan hon var 12.

Det dröjde inte länge innan dem var framme vid den gamla lokalen som låg nära stadens glassbar. Med en knuff så gick den gamla och något rostiga dörren upp med ett knissel. Inuti lokalen fanns det faktiskt ett bra golv att dansa på, i en hörna fanns det en soffa och stora kuddar samt vid några väggar fanns några gamla spelautomater och några kökssaker.
Jakob kliade sig i nacken och såg snett mot Dawn. '' Det är här jag samt några andra brukar hålla hus... Vi dansar en del här...'' Av någon anledning så kändes det lite pinsamt att berätta för Dawn att han dansade där inne men inte lika pinsamt som det skulle varit för att berätta för någon annan.

"Vilka sorts danser?" Frågar Dawn, kanske är hon lite onyttigt sentimental men hon bryr sig egentligen inte när hon egentligen kan ta tillfället i akt och dansa men samtidigt har hon ingen lust till det. Dawn kastar dock en blick på en av spelautomaterna. "Det där var typ år sedan jag spelade!" Säger hon lite för entusiastiskt och går fram till maskinen. Det är ett sånt där klospel där man ska få upp gosedjur... Dawn har aldrig vunnit, men det är fortfarande kul att försöka. Hon lägger i ett mynt och försöker få fatt på något, vem vet? Första gången hon lyckas på egen hand kanske.

'' För det mesta street dance'' Jakob följde Dawn med blicken när hon kikade rundor i deras lokal. Utan att själv märka det så dyker det upp ett leende på hans läppar när hon går fram till maskinen.
Stillsamt ställer han sig bredvid maskinen som Dawn spelar. '' Maskinen brukar jäkla med oss så vi har inte använt den på ett tag'' En skugga från Jakob tornade sig ut över golvet när han lutade sig mot den svala väggen.

Dawn skulle säkert ha frågat lite mer på ämnet och skulle säkerligen ha lett mot honom eller något sådant om det inte var för att hon faktiskt var väldigt koncentrerad på att försöka få upp något. Det ser man nog på henne också. Hon lyckas faktiskt på upp en kaningrej... men såklart att den faller tillbaka. "Helvete, jag lyckas aldrig med sånt här." Säger Dawn irriterat och sparkar till maskinen. "Aja, är du bra på det? Dansen alltså?" Frågar hon, hon låter lite frustrerad men försöker ignorera det.

Den gamle vännen ryckte på axlarna. '' Vet inte. Jag dansar mest för att det är roligt sam tidsfördriv ''.
Plötsligt så ställde sig Jakob bakom Dawn vid maskinen. '' Det finns ett sätt att få det man vill ha'' Utan att bry sig att Dawn råkade hamna mitt mellan hans armar så började han sätta igång maskinen igen och klonen fick upp samma kanin igen och precis när den svävade över hålet så sparkade han till den så hårt att den gamle klonen släppte kaninen rätt i hålet. Nu med sitt medvetande så låg han ett snett leende men varför visste han inte.

Dawn skulle helst ha knuffat bort honom om det inte varit för att han var liksom fast där och att vända sig om var inget hon kände för att göra. Egentligen kände hon inte för att knuffa bort Jakob ändå, varför vet hon inte. Aja, hon hör hur det skramlar när kaninen faller ned och hon böjer sig reflexmässigt ned och plockar ut kaninen, och med den ett annat gosedjur som verkar ha varit där ett tag. Det var ett hjärta med ögon, armar och ben, säkert någon som tänkt ge det till någon annan... Synd att de tydligen aldrig tog ut det. Dawn skulle vara rätt smickrad om hon fick något sådant. Dawn reser sig dock inte igen då hon istället går under hans arm.
"Tack." Säger hon glatt leende och visar upp det hon fått tag på. "Fanns ett hjärta därinne också." Säger hon och ser på de båda leksakerna.

'' Vi kan få ut det också,om du vill alltså'' Reflexmässigt kliar han sig i nacken,ett tecken på att han var en aning blyg och generad.
Jakob gjorde inget när Dawn gled under hans arm utan bara lät henne göra det.

"Fast den satt liksom fast, i luckan." Säger hon, den såg åtminstone ut att vara det. Dawn rättar till sin keps, den hade blivit lite sned. Hon böjer sig ned och tittar in i luckan som hon öppnat, japp... den sitter fast. "Jag vet inte hur man få ut den, dock." Dawn låter luckan falla tillbaka med ett sorts slammer och tänker inte mycket på det. Hon är glad att ha fått fatt på kaninen iallafall, den är söt. Och fluffig. Dawn har alltid tyckt om fluffiga saker, till och med som liten. Hon har ett vagt minne om att hon haft en stor fluffig kattleksak, fantasilöst nog kallad Fluffis, med sig första gången hon träffat Jakob. Den ligger någonstans på vinden nu eftersom hon vägrade slänga den... Fluffis var... är viktig även om hon inte använder leksaken längre.

'' Vänta '' Jakob hukade sig och lät sin smidiga hand åka in genom luckan och mycket riktigt satt där något. Trots sin längd så var han ganska smidig och händig med sina händer så det dröjde inte länge innan han fått ut hjärtat där den suttit fast.
Något generad och knäpptyst så räckte han fram hjärtat med armar och ben till Dawn. '' Här'' Han log ett kort leende mot henne. Så hon hade inte slutat gilla gosedjur i alla fall.. Det fick Jakob att le lite till då han mindes första gången de träffats och hon hade haft med sig en stor,fluffig kattleksak som hon hade kallat för Fluffis.