PRS Juilett Waterfall och cikki

"Hej du," säger jag lent, men på samma gång hårt. "Om du försöker fly, dödar jag dig här och nu. Om du stannar, så kommer du ändå dö, fast som tvåa. Vad väljer du?"
Det är kul att se hennes förskräckta min. Haha, lilla flicka.

Jag tittar med rädsla på hennes fingrar som lindar sig om knivens läder fästet.
"Jag tänker inte göra dig illa. Snälla, om du låter mig gå."
Jag tittar på henne med mina stora ögon.
Det kommer inte hjälpa.
Hon kommer döda mig.

"OK, då paktar vi då," säger jag vasst och tar hennes ryggsäck. Jag börjar följa en ström som rinner genom skogen.
"Kommer du?"

Min väska dinglar i henne hand då hon går längs strömmen.
Hon bara tog den!
Och jag gjorde ingenting!
Så det är alltså så hon spelar.
Mina ögon blir smala.
Hon ska inte bestämma här.
"Kommer du?"
"Ja.", säger jag och springer fram till henne och rycker ryggsäcken ur hennes hand. "Ja, jag kommer."
Jag flinar stort.

Jag rycker fram min kniv och innan hon fattar så har jag den mot hennes hals.
'' försök inte lura mig. Jag kommer inte gå på det, och du kommer dö. ''
Jag ler tillgjort och väntar på hennes svar.

Jag känner iskan bubbla inom mig.
"Om vi ska bilda pakt, vill jag gärna att du ska vara vänlig.", säger jag sedan.

"Vänlig? Ånej sötnos, jag är inte vänlig. Kom nu, vi måste hitta mat. Det i våra ryggsäckar räcker inte länge."

Jag orkar inte säga emot.
Även om jag känner mig som en liten småunge som inte vågar säga någonting.
"Vad kan du göra då? Vinka hit rovdjur med din vänliga röst?", flinar jag. Nu känns det lite bättre.
Jag klättrar smidigt upp i ett träd, en gren vajar till och jag blir nästan rädd att den ska brytas.
Hemma i distrikt 9 fanns det bara, stora, ståtliga ekar. Tyvärr fick man inte klättra i dem. Men jag gjorde det ändå.
Jag reser mig upp och balanserar smidigt ut på det högsta grenen.
"Varför inte komma upp?", säger jag och flinar brett.

"Kom ner därifrån om du inte har hittat ägg eller något annat ätbart."
Varför måste småungar vara så jobbiga? Dessutom kan jag inte klättra.
ska jag kanske döda henne istället?¨
Men nej. Jag vill ha lite sällskap i alla fall.

"Ägg!", skrattar jag och håller upp det framför mig.
Skalet är små prickigt.
"Går det att äta tro?", frågar jag henne och hoppar ner för trädet. Jag landar smidigt på fötterna.