Prs mellan Wolfie och Jessica

Jag slog mig lugnt ned på min egen stol samtidigt som jag smuttade på det heta teet. "Så... Vad brinner du för Adele?" frågade jag trevande och strök undan håret för mina ögon så att jag kunde betrakta henne närmare.

Adele tog sin tekopp och började också smutta lite. Hon tittade upp lite vid frågan. "Jag brinner inte för något särskilt , men jag älskar att läsa böcker, och min mor har fått mig att tycka om att sy". Hon hade varit väldigt motvillig i början till att sy, hon hade inte haft lust med det, men efter örjat att saker hade börjat bli klara så gillade hon det mer och mer.
"Ni då?".

Jag nickade långsamt när jag lyssnade på henne och njöt omedvetet av att höra hennes röst. Jag såg upp. "Vad jag brinner för...?" frågade jag och såg frånvarande ut. Sedan ryckte jag på axlarna. "Jag gillar att vara i naturen...", svarade jag och slog ut med handen mot väggarna som var fulla av torkade örter, vackra träbitar och annat smått och gott.

"Naturen är härlig" sa Adele instämmande. Hon drack en liten klunk te och studerade sedan hans väggar. "Har ni någon familj?" frågade hon sedan. Ethan verkade vara den enda som bodde där...

Jag skakade dystert på huvudet och tittade ned på bordsskivan. "Har du?" frågade jag sedan med skrovlig röst och log sorgset möt Adele.

Adele kunde inte låta bli att känna stort medlidande för Ethan, tänk att inte ha en familj.... "Jag har en familj, jag bor med min mor, min far och min morbror". Men snart skulle hon säkert få flytta ut ur huset...hon hade förstått att hennes föräldrar hade fått ideen att de skulle gifta bort henne snart så fort de hittat någon passande....

"Jag förstår", svarade jag frånvarande och började knapra på en kaka. "Så, har du någon man i ditt liv?" frågade jag och hoppades innerligt att Adele skulle svara nej.

Adele drack en klunk te till. Hon kände fortfarande medlidande för Ethan. Då hon sedan hörde nästa fråga kunde hon inte låta bli att rodna och tittade lite blygt ner i sin kopp. "Nej...". Hon var inte så intresserad av pojkar ärligt talat...

Det fladdrade till djupt ned i min mage när hon svarade och jag kunde inte låta bli att le. När jag tittade ned på klockan såg jag att den började närma sig 6. Vid 8 skulle natten falla och jag skulle påbörja min förvandling. Det var bäst att Adele inte var kvar här då. Jag rörde sakta om i teet. "Det är kanske bäst att du går hem nu...", sade jag frågande.

Adele tittade upp på klockan också. Det var nog bäst höll hon med om. Ibland kunde hennes föräldrar bli mycket oroliga om hon var ute över sex ibland....
"Det är nog bäst, tack för teet och sällskapet, det var trevligt" hon log mot honom och reste sig upp.