I Himlen

Åhh vad gulliga ni är! Tack! Snart kommer ett nytt kapitel!!!!!!!!!!!!!!!!

bra!

Jag tycker dina kapitel är jättebra och spännande. Skynda dig med nästa kapitel, snälla!

ja det säger jag också

Nej nej nej inte Ginny och Lee!!!

Jätte bra skrivet.

Kan du skriva ett till kapitel jag längtar såå!
snyftade då det var Ginny som kom

Åhh, Gud vad snälla ni är!!!!! Här kommer nästa kapitel!!!

Ginny tittade på mig med rödgråtna ögon ett ögonblick innan hon slängde sig i min famn.
-Såja, Ginny, såja, sa jag försiktigt, utan att riktigt veta vad jag skulle säga.
-Jag vill inte Fred! Jag vill inte! Rädda mig, snälla!!, skrek hon samtidigt som hennes tårar rann.
-Ginny, andas djupt, sa jag, Vi kommer klara det här! Åhh, Ginny var inte värd det här!, tänkte jag. Hon var ju ännu bara ett barn! Bara ett BARN!! Sen steg hatet för Voldemort och hans anhängare. Om jag levt skulle jag dödat honom! Vad det än krävde, förutom min familj!!
-Fred, jag är så rädd! Jag vill till baka till mamma! Fixa det Fred, snälla kära du! Fixa det!!, skrek hon och tårarna hade inte hejdats.
-Jag tror hon är i chock, sa Dumbledore. Jag ryckte till när jag hörde honom. Jag hade konsentrerat mig på Ginny, så jag hade inte märkt honom.
-Det är bäst att vi tar henne till Madam Pomfrey, sa Dumbledore. Jag tog den snyftande unga tonårsflickan i min famn och ställde mig upp.
-Jag visste inte att Madam Pomfrey var....död, sa jag tyst till Dumbledore så Ginny inte skulle höra det. Men när hon hörde ordet död, så grät hon bara ännu mer.
-Joo, hon kom idag, samma dag som du, sa han. Inte förrän nu hade jag tänkt på hur lång dagen varit. Madam Pomfrey kom springande emot oss. Hon bleknade när hon såg den snyftande Ginny i min famn.
-Åhh, lilla stackars flicka, sa hon sorgset och bäddade ner Ginny i en sjuksäng.
-Finns det något som kan hjälpa henne, Poppy?, frågade Dumbledore.
-Jag ska ge henne lite sömndryck så tror jag det kommer bli lite bättre sen, svarade Madam Pomfrey. Dumbledore nickade, men lämnade sen salen. Madam Pomfrey gick för att hämta den sömngivande drycken. Jag och Lee satte oss vid Ginnys säng.
-Snälla Fred, snälla, få mig tillbaka till mamma!!!, skrek hon plötsligt och reste ssig med ett ryck. Hon snyftade hysteriskt. Jag tryckte ner hennes huvud mot kudden igen.
-Ginny, lyssna noga på mig, sa jag. Hon bara grät och skrek vidare.
-Ginny, lyssna så blir det bättre, fortsatte Lee. Jag log ett tacksamt leende mot honom.
-Ginny, jag och Dumbledore ska göra allt för att få dig att må bättre. Madam Pomfrey kom med sömndrycken. Hon gav ett glas till Ginny. Ginny drack det och somnade nästan direkt. Jag och Lee gick ut ur sjukhusflygeln.
-Jag kommer snart, Lee, sa jag. Han bara nickade och jag var glad att han inte frågade var jag skulle. Jag gick upp till Dumbledores kontor. Här i Himlen behövde man inget lösenord. Jag knackade.
-Kom in, sa en lugn röst. Jag klev in i rummet. Fågeln Fenix satt inte kvar på sin sittpinne.
-Dumbledore, skulle det finnas något sätt......, sa jag. Något sätt att....få Ginny tillbaka till jordelivet!
-Ja, Fred, sa han efter ett tag. Det finns ett sätt.





Vad tycks? Kommentera! Ni vet hur glad jag blir av det!!

AWESOME!!!!

BRAAAA

God god god