Life on the sea (3 more)

Jag satt ensam i det mörka rum som tillhörde slavarna. För tillfället var det bara jag. Jag kröp ihop till en boll och vaggade fram och tillbaka i fosterställning medan jag väntade på besättningen.

"Är du redo att gå?" Frågade jag Valerie. Hon nickade och drog på sig en rock. Vi vandrade uppför de tomma, tysta gatorna. Det fanns ett bedrägligt litet bageri längst upp i staden där de lite finare kvinnorna handlade, och vi köpte små bröd som vi sedan åt på väg mot hamnen. Vi pratade och skojade och jag mådde bättre än jag hade gjort på väldigt länge. Men allt gott måste få ett slut och snart var vi nere vid båtarna. Där var det redan lite rörelse, och vi satte oss för att äta de sista bröden samtidigt som vi tittade på soluppgången.

När jag såg solen komma upp smet jag ut och tassade bort till relingen. Avundsjukt såg jag på de fina kvinnorna och männen som gick omkring där nere och var fria. Plötsligt kom Vipps gående mot mig. Han hade fått tillbaka sin styrka och ser på mig med en överlägsen blick. "Paw, kaptenen vill att du hämtar styrmannen, vi måste segla vidare", sade han högt och knuffade ner mig på bryggan. "Ja herrn...", svarade jag skrämt och rusade iväg bort från Vipps. "Och tänk inte ens på att försöka rymma!"

"Farväl, käre vän." Valerie flackade med sin mörka blick. De stora ögonen var glansiga och hon undvek mitt ansikte genom att titta ner. Jag tog hennes smala hand och lade en arm runt hennes axlar.
"Vi ses snart igen... Hälsa Tom." Lade jag till lite motsträvigt. Tom var Valeries man, och han och jag hade inte precis en bra relation. Valerie nickade och bet sig i läppen. Jag kramade henne lätt innan jag klev ombord på skeppet. Jag följde hennes väg tillbaka genom det ständigt tilltagande havet av folk med blicken, såg hur hennes axlar var uppskjutna på det där särskilda sättet. Och jag var fast.

Just som jag sett styrmannen försvann han igen i folkmassorna. Men den lilla skymt av honom som jag hann se sa mig att han var på väg tillbaka till skeppet. Så jag kommer nog inte att få någon bestraffning idag i alla fall. Lättad går jag efter honom och ombord på skeppet samtidigt som jag stirrar på hans ryggtavla.