(Prs) Mellan mily och 5_lollipop_5,

(Hm du sa ju få rollet framåt )

Edwin såg ilsket på sin syster innan han letade upp sina andra kompisar och hittade dom i en kupe

[Inte så mycket, men ändå så rollet inte stannar upp.]

Erica steg in i Wilhelmines kupé och de satt den sista biten av resan och provade bönsmaker. Erica fick en med persikosmak medans Wilhelmine hade oturen att få en med blodsmak.

Edwin pratade glat med sina kompisar om sprat och elaketer som de tänkte utföra.
" Tänk att du ens är Wilhelmines syster sa Isak
" ja tänk jag är inte ens lik henne sa Edwin och tänkte på tiden innan hogwards. Han och hans kompisar satt i kupen intil Wilhelmines och Ericas kupe

Tåget anlände till Hogsmeadestationen och de båda flickorna steg av tåget. De gick fram till en vagn och hoppade upp i den. Den var dragen av testraler, dem hade Wilhelmine läst allting om. Hon kunde se dem, hennes mormor hade dött rakt framför ögonen på henne, men Erica kunde inte se dem. Wilhelmine hade försökt beskriva dem men det gick inte. De var bara så otroligt udda.

Edwin och hans kompisar tog nästa vagn. Edwin gav sin syster en mörk blick

Vagnarna började sin färd mot Hogwarts och efter ett litet tag kunde Wilhelmine urskilja slottets tindrande torn i fjärran.

Edwin längtade dit som sjuton han fick lust att skriva något till sin syster han tog en tom sida från sitt antekningsblock och skrev

kära syster kommer säkert att slukas upp av böcker innan året är slut

Han förtrollade papperet och gjorde så det flög in i ansiktet på sin syster

Wilhelmine vecklade upp pappret och läste. Hon krafsade ner ett svar och skickade tillbaka det.
"Kära bror kommer säkert att förlora tusen poäng för Slytherin och få hundra straffkommenderingar innan året är slut."

Edwin vecklade upp papperet och läste det snabbt ok tänkte han och Isak kikade över hans axel
" Kära bror vad trevligt sa han retsamt
" Ärsch hål klaffen sa Edwin

Wilhelmine och Erica steg in i Stora salen och satte sig vid Ravenclaws bord. När Wilhelmine tänkte på all mat som skulle dyka upp på bordet kände hon att hennes mage kurrade av hunger. Men, först skulle sorteringen av nya elever göras. Wilhelmine kom än ihåg hur det kändes att stå framför den enorma hopen av elever, bli uppropad och sorterad av sorteringshatten i ett elevhem. Som tur var hade hon fått elevhemmet hon hade hoppats på; Ravenclaw.