PRS DarkBells och Amaanda.

(( haha ok. men ja självklart :p ))

Elena log. "Vi kanske kan köpa någon mobil senare", sade hon och drog upp sin egen mobil ur fickan och började sms:a Caroline och Matt.

"Jag antar det", sa Jeremy och började prata medan Elena sms:ade. "Det är så konstigt att jag är tillbaka. Jag var ju död. Jag... jag fattar det inte. Det är en sån... en sån lättnad."

~

Damon parkerade utanför huset, steg ur och bar Katherine till dörren. Han visste inte hur mycket tid han hade innan hon skulle vakna till liv.
Huset var olåst, liksom det alltid var. Så Damon öppnade enkelt dörren och joggade ner i källaren, där han låste in henne.
Han log där utanför cellen då hon svamlade i sömnen. Han ville helst gå in till henne, men bestämde sig för att vänta. De hade inga erfarenheter om botemedlets biverkningar. Tänk om hon blev galen? Damon hatade det, men det var bäst att avvakta hennes beteende genom det lilla gallret i dörren.

"Jag vill så gärna förstå dig. Men det går inte. Jag har ju aldrig dött förut. Eller jo, det har jag ju", mumlade Elena och skickade iväg sms:en till sina vänner och stoppade mobilen i fickan.
"Jag är så glad att du är här. Verkligen. Men det är svårt att förstå att du är här på riktigt. Jag vågar inte tro på det", sade Elena och log litet.
"Men nu tänker vi på någat annat än död, ska vi se hur Katherine reagarar när hon får reda på att hon blivit människa?"

((Förlåt! Jag är 99% på att jag redan skrivit ett inlägg här, men näpp, ibland är min dator elak :3 ))

Jeremy skrattade. "Jaa, det får vi inte missa."
Han tänkte på alla gånger hon gjort dem illa. Alla illa. Jeremy brukade inte önska människor död, men det önskade han Katherine av hela sitt hjärta.
"Det bästa är att hon inte kan skada någon nu", sa han. "Aldrig mer."

~

((Damon is waiting for them))

"Let's go!" sa Elena och log. Hon tog Jeremys hand. Hon önskade av hela sitt hjärta att Bonnie kunde komma.
Och så kunde hon inte låta bli att undra över sina föräldrar. Varför hade de inte kommit tillbaka till Mystic Falls när slöjan var öppen?

(( sorry för ett kort inlägg. har varit inaktiv också dock ))

((Förlåt själv! Jag trodde att jag hade skrivit här... igen -.-))

De började gå ner längs vägen, men plötsligt stannade Jeremy.
"Vänta lite nu", sa han tveksamt. "Körde du hit? För jag gick!"

((Kortaste ever))

(( Haha, det gör inget. Jag får väll i värsta fall påminna dig c: ))

Elena stannade också till. "Jag... Jag minns inte. Den enda bilen som var utanför skolan var ju Damons bil."

(( Förlåt för konstigt inlägg ))

((Förlåt själv för konstigt inlägg x3
Du får gärna påminna mig om det behövs! ))

"...Och han körde ju iväg", sa Jeremy och började plötsligt skratta. Hela situationen var så komisk. Han var så glad att han stod här bredvid sin syster, levande.

(( Bor de i Salvatore huset? ))

Elena skrattade också till och kramade om sin lillebror. Hon saknade honom så mycket, även fast han var där.

(( Okej om jag snabbspolar lite? ))

***
Efter en stund var de framme vid Salvatore huset. Elena tvekade innan hon plötsligt blev orolig.
"Är det okej att vi bor här? Vi kommer ju att dela med Damon, - Stefan är och ser sig om världen med Lexi..." - Elena kom plöstligt på att slöjan var stängd och att då var Lexi åter på andra sidan, men hon försökte ignorera känslan över att hon visste vad den riktiga anledningen att han rest iväg var. "Men om du inte vill bo här så kan du ju bo hos Matt och jag hos Caroline..."

((Det är väll upp till oss, I guess ))
((Great!!!))

"Vi får se", svarar Jeremy. "Just nu tycker jag det viktigaste är att vi ser hur det går därinne."
--

Damon stod fortfarande och betraktade Katherine då han hörde hur dörren öppnades och stängdes på övervåningen. Elena och Jeremy.
Några sekunder senare kom de gående.
"Hon har inte vaknat ännu", sa Damon och log snett mot Elena.