Lovely Lives

tack så jätte mycket!! ♥

jättebra! Bevakar

Men fortsääääätt!!!!!!

Självklart!!
Självklart ska jag skriva mer så här kommer:

Kapitel 5 - Det finns så mycket mer

Efter att ha gått igenom skogen i över en timme så kom Liam ut på en landsväg. Det syntes inga hus så Liam valde att ta den vänstra vägen och fortsätta tills han kom till någon sorts civilisation. Liam kunde höra en bil bakom sig, han försökte att inte bry sig om den men när den kom närmre honom så fick han en tanke. Han ville ändå inte leva mer, han ville försvinna, han ville träffa Tiuni igen och han visste att ända sättet skulle vara att gå samma grymma öde tillmötes som hon.
Liam lyssnade tills han hörde att bilen var ungefär 4 meter ifrån honom. Då tog han ett djupt andetag, hoppade åt sidan mot vägen och la sig raklång, han slog i marken med en smäll, han kände en smärta i ena armen och väntade på ännu mer smärta, men....den kom aldrig. Han hörde istället ett högt bromsande ljud och det enda han kände var ett litet slag i huvudet av registreringsskylten som satt längst fram på bilen. Liam hörde bildörren öppnas och sedan stängas med en smäll, föraren hade gått ut ur bilen och gick fram mot Liam. Personens steg var tunga och stannade tillslut vid Liam.
”Ligger du bra där eller?” frågade en skrovlig mansröst och Liam tittade upp. Där stod en väldigt välbekant gammal man med vitt skägg, ett stort leende och för en gångs skull inte någon overall utan ett par hängslebyxor i jeans och en röd T-shirt.
”Är det du igen!” suckade Liam och bankade sitt huvud i marken.
”Jag tror inte vi har träffats” sa mannen, satte sig ner på huk, torkade av den smutsiga handen mot hängslena och sträckte sedan fram den ”Jag heter Comviq”
Liam tittade upp på mannen med konstig min och sedan på hans hand.
”Liam” svarade Liam och skakade handen, men han hann knappt nudda den innan gubben drog upp honom.
”Så vart ska du då Liam?” frågade Comviq och gav Liam sitt stora leende igen.
”Vart som helst”
”Bra, dit ska jag också” sa Comviq och gick mot förarsätet, Liam tänkte efter en stund men gick sedan snabbt och satte sig på andra sidan.

Liam åkte med Compiq i den stora röda Kingcaben, Liam hade ingen aning vart de var på väg men han brydde sig inte heller så mycket om det. Vad han mer brydde sig om var varför den där gamle mannen följde efter honom överallt.
”Så, vad jobbar du som då?” frågade Liam tillslut och avbröt tystnaden.
”Jag är jordbrukare, jobbar på min lille gård” svarade Comviq och log mot Liam.
”Ja det är klart!” sa Liam och slog huvudet i sätet ”var inte kyrk- eller parkjobbet bra nog eller”
Comviq log med ett finurligt leende och svarade.
”Allting är inte alltid som det verkar Liam Poker, det som du kan se, höra eller känna...” den äldre mannen stannade bilen och tittade på Liam ”...det är inte allt! Det finns så mycket mer! Så mycket du inte kan förstå, men förstå det här som jag säger nu...” Liam tittade och lyssnande spänd på Comviq ”Tiuni dog på grund av allt, hon dog på grund av att till exempel en man tappade sin pärm och en flicka hjälpte honom plocka upp den, vilket gjorde att hon missade bussen och sprang till nästa hållplats och så vidare... men det var inte bara det! Det var långt innan det, allting som händer och allting som någonsin har hänt gjorde så att hon dog, det gjorde även att Barack Obama blev president och att Danmark vann Eurovision och att du är här just nu!”

Liam försökte tänka på vad den äldre mannen just hade sagt. Allting han sa var stora grejer, det var sådana frågor som man inte kan få svar på! Det finns bara en förklaring på allt det här, tänkte Liam.
”Du är galen!” Liam knäppte loss sitt bälte, öppnade och smällde igen dörren. Han började gå på vägen bort från den gamle mannen, han ville så långt bort ifrån honom som möjligt.
Comviq satt kvar i bilen men även om det verkade som om han hade misslyckats med sitt budskap till den unge mannen så log han med sitt finurliga leende och såg på medans Liam fortsatte på vägen och tänkte på allt mannen hade sagt.

fortsättning följer.....

Hoppas ni gillar den och har ni frågor eller kritik så känn er fria att säga till!

Skriv mer! ♥

Absolut! Här kommer nästa Kapitell!

Men jag varnar er att detta är faktiskt det näst-sista kapitlet! tråkigt men så är det Men sen ska jag börja skriva om nästa person i Lovely Lives ♥

Kapitel 6 - som ett Dominospel

Husen är så höga här, tänkte Liam när han tittde sig omkring i den stora staden han hamnat i. Han satt på ett fint litet café i nedre delen av staden. Där var alla så glada. Men varför skulle de inte vara det, solen sken, fåglarna som ännu inte flugit söderut kvittrade och åt små brödsmulor som en gammal dam kastade till dem och det var gratis påfyllning på kaffet på cafét Rosenblad.
”Är allt bra här?” frågade en ung söt tjej som var något år äldre än Liam. Hon hade en brun tröja och ett vitt förkläde med namnet Cafét Rosenblad.
Liam tittade snabbt på henne och nickade. Hon log och fortsatte till nästa bord och Liam fortsatte röra om i sitt svarta kaffe som stått orört på det lilla, runda cafébordet framför honom och han tittade runt på människorna omkring sig. Han tänkte på att de också hade liv, drömmar, familjer och saker de behövde göra. Alla hade de hemligheter och alla hade de gjort misstag i livet. Tillslut fastnade hans blick på ryggen av en gammal man som spelade domino lite längre bort.
Liam kom ihåg hur han och hans farfar alltid brukade spela domino på kvällarna, speciellt när Liam tänkte på sin mamma, för det var det ända som fick honom att tänka på annat. Han kom ihåg en gång när han var 8 år då Liams farfar satt upp alla domino brickor i hela huset, sedan hade Liam fått välta den första och då ramlade den dominobrickan på nästa, som ramlade på nästa och så vidare.

Liam kunde inte låta bli att le när han såg att den gamle mannen välte den första brickan, men den andra brickan ramlade ner för bordet istället för att fortsätta med sitt arbete.
”Jag tror visst denna är din” Liam hade sprungit fram och plockat upp dominobrickan och räckte fram den till den gamle mannen, som Liam direkt kände igen som en viss äldre, vithårig, skäggig man vid namn Comviq. Men Liam blev inte så chockad den här gången, han hade redan innan känt på sig att det var den gamle mannen.
”Tack så hjärtligt, pojk!” svarade den gamle mannen och log stort mot Liam med sitt stora vanliga leende.
Liam log tillbaka och satte sig på stolen mittemot Comviq som ställde upp dominobrickorna igen.
”Du vet sätter du den första lite längre ifrån så går det lättare” sa Liam och tittade på brickorna.
Comviq gjorde som han sa och tittade sedan på Liam.
”Vad skulle du säga att livet är, Liam?” frågade Comviq tillslut och tittade Liam rakt in i ögonen. Liam var lite förvirrad, det var en väldigt konstig fråga. Men tillslut svarade han.
”Livet, känns ofta som ett måste, du, du gör liksom samma sak varje gång” Liam tittade tillbaka in i Comviqs ögon ”Du går upp på morgonen och du går och lägger dig på kvällen, och sen börjar det om”
Den äldre mannen tittade fortfarande djupt in i Liams ögon, han hade händerna i knät och log tillslut samtidigt som han nickade.
”Så kan man ju se det, och det är helt rätt” Comviq tittade på brickorna och ställde i ordning de som stod lite på snedden ”Jag skulle vilja se livet mer som ett dominospel”
Comviq såg in i Liams bruna ögon igen, Liam lyssnade noga, han tyckte inte längre att den gamle mannen verkade så galen i alla fall.
”En sak händer, så att en annan händer och så fortsätter det” fortsatte Comviq ”testa själv”
Comviq pekade mot dominot, Liam sträckte fram handen och puttade till den första brickan. Sedan följde han varenda bricka med blicken och förstod tillslut vad det var mannen ville förklara för honom. Han hade så länge frågat sig själv, varför dog Tiuni? Men nu visste han att det fanns så många anledningar, det var hans eget fel, det var Tiunis fel och det var allas fel.
”Men, om bara den där mannen i korridoren sätt sig för när de där barnen sprang ut ifrån klassrummet, eller om den där killen hade sätt sig för innan han hann springa in i den där gamla kvinnan vid övergångsstället, eller om den där snickaren hade tittat på vägen och sätt Tiuni gå över vägen så hade det inte hänt. Men det gjorde det, Liam.”
Liam tittade sig omkring igen, på alla människor och tänkte på allt Comviq sagt. Sedan tog Comviq fram en Sony Eriksson mobil ur fickan och la den på bordet. Liam tittade på den och sedan på Comviq.
”Med den här telefonen så skulle du lätt bara kunna klicka in din farfars nummer och ringa honom, säga till honom att hämta dig här och så kunde du åka hem. Svårare än så är det inte, det svåra är att du ska ha modet att göra det.”
En blå fotboll slog plötsligt till Liam hårt på armen och ett par barn sprang snabbt fram och hämtade den.
”Förlåt!” sa en liten blond flicka med väldigt blå ögon.
”Det gör inget” log Liam och tittade sedan mot den tomma stolen mittemot sig. Han tittade sig omkring, men Comviq var borta. Sedan upptäckte han att mobilen låg kvar. Han sträckte fram handen, tog upp mobilen och tittade på den. Han log och tittade sedan på dominobrickorna som låg i en hög på bordet.
”Domino” sa han och suckade, nöjd.

Å vad bra! Okej, men vad bra att du börjar skriva om nästa! ♥

Du är verkligen jätte duktig! c: Jag bevakar.

Tack! Ja jag tänkte att det kanske var bra att varna er



Tack så jättemycket!! Det är så kul att du gillar det! ♥

Nu var det ungefär en månad sen förra kapitlet lades ut jag vet men bättre försent än aldrig

Här kommer sista kapitlet om Liam Poker ♥

Kapitel 7 - 50 år senare!


”Det där kommer aldrig att fungera!”
”Tyst Mellani, du stör mig”
En svarthårig pojke stod på en grå pall vid en trappa och nedanför honom stod en brunhårig flicka och höll i pallen. Pojken höll i den sista dominobrickan från dominolådan och satte försiktigt den på plats, han hoppade sedan nerför pallen och log stort.
”Mellani, detta är det bästa dominot i världen!” sa pojken och tittade på deras mästervärk som spred sig runt hela huset. Upp på köksskåpen, på stolarna, på fönsterkarmarna, ner i källaren och så vidare.
”Melvin, du är ett geni” log Mellani och gav sin tvillingbror en kram.

”Oj!” hördes en gammal mans röst ifrån ytterdörren, Melvin och Mellani sprang dit för att se vad som hände och där stod deras morfar Liam med ena benet upp i luften så att han inte skulle mosa dominot.
”Morfar akta vårt domino!” ropade Melvin och hjälpte Liam över brickorna.
”Har ni gjort allt det här!” sa Liam förfärat och tittade på hans barnbarn. Mellani och Melvin försökte se oskyldiga ut.
”Förlåt morfar, vi ska städa upp det!” sa Mellani och tittade på Liam.
”Det tycker jag! Absolut inte!” sa Liam tillslut och log stort mot Melvin och Mellani. ”Ni har gjort ett jättefint jobb ungar!”
Liam rufsade till Melvins hår och sprang efter dem till trappan där starten skulle hållas. Melvin sprang upp för trappan och gjorde sig redo för att putta på den första brickan. Mellanis ögon var så spända och hon hoppade av förväntan.
Tillslut puttade Melvin brickan försiktigt och en rad av brickor i hela huset föll som en stor våg. Barnen följde efter vågen och skrattade och skrek av glädje. Liam kunde inte låta bli att själv le stort och skratta. Sedan såg han plötsligt en gammal man jämte sig som log lika stort. Den gamle mannen hade vitt skägg,en grön liten hatt och en matchande overall med texten DOMINO på baksidan.

The end!

Hoppas att ni gillade min Novell och uggla eller kommentera om du vill att jag ska fortsätta på min egna Novell serie Lovely Lives ♥

ÄNTLIGEN har jag hunnit läsa alla kapitler, och jag säger bara:
AWESOME! ♥♥♥♥

Gryym novell! Älskar Comviq, haha, tänkte på den här Comviq-reklamen som går på teve när jag hörde hans namn xD NEJ! Stackars Liam! ;( ♥♥<♥

Haha, det är kul, så tänker jag också ibland:
Men nu visste han att det fanns så många anledningar, det var hans eget fel, det var Tiunis fel och det var allas fel.
Älskar det ^^♥

”Melvin, du är ett geni” log Mellani och gav sin tvillingbror en kram.
Älskar det också!♥^^Gillar när någon är tvillingar, och namnen … DE PASSAR! (Mellani och Melvin ♥)

What!? Har tråden stått tom sedan den 16? Ushc! FORTSÄTT INEZ!!!! ♥♥♥♥♥♥♥♥♥ "For the love of Camelot!" ♥♥♥♥♥

Förresten, lever den där Comviq ännu? O.o Han är säkert 1000 år xD♥♥♥♥

SKRIV MER NU INEZ! JAG BEODRAR DIG! ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥ (Inez*Malfoy )