Den sista staden. (privat)

Quin drog lite i ena armen men fick endast en örfil som svar. Han kände hur han tvekade och hans tvekan fick Klimpen och Derek att knuffa in honom på arenan. Blod färgar dess golv och Quin försöker nästan panikartat se sig om efter sin motståndare som om han skulle ha en chans. Så upptäcker han något, något hårt som ligger tätt intill hans kropp. Han händer drar darrande fram en kniv ur bältet och något mer, en ljusgranat. En ljusgranat som skulle få inte bara hans syn att försvinna utan också hennes. Kanske han trotts allt skulle gå ur detta levande. Han hörde hur en man skrek något i högtalarna även om han inte kunde urskilja orden.

Sheerena tar några självsäkra steg in på arenan, hon har gjort det här förut men hon som trott att hon skulle slippa gröngölingar på ett tag. Vissa försöker ju åtminstone överleva men de flesta bara dör rakt av. En del har tur och får hennes fars förbarmande i sista stund. Egentligen är det inte ett förbarmande utan snarare att han behöver någon ny i truppen av äckliga fighters som ändå brukar lyckas hamna mot någon av eliten och dö innan de kommit tillräckligt långt. Hon har inte hört något om att de behöver nya, men det får man ändå inte höra om innan han benådar dem. Helvetiska idioti egentligen, bara för att folket hatar att behöva se samma gamla. Aja, Sheerena ser sin motståndare och faktiskt så blir hon förvånad över hur dåligt skick han verkar vara i, vem kommer in på arenan och droppar blod redan innan fighten? Det verkar ju logiskt. Lien vilar säkert på axlarna, hon är Sheerena, hon kommer klara det här galant.

Quin ser på sin motståndare som får så många att mer eller mindre darra av skräck och han förstår varför. Hon ser verkligen skräckinjagande ut, hon liknar döden själv med lie och allt. Signalen om att de ska börja slåss hörs och Quin börjar försiktigt cirkulera runt henne. Han vill inte ge henne en enkel match även om han vet att han är just det, en enkel match för henne. Quins gröna ögon letade sig för en sekund över publiken men han kunde inte urskilja någon speciell utan bara skrikande människor som ville se blod, hans blod. Bara vid tanken kände han yrseln komma. Inte av tanken på blod utan tanken på döden. Han skulle sluta som en av de andra, i en hög bakom studion, i väntan på att bli bränd skulle fåglarna börja äta av hans kropp och de fruktansvärda lukterna skulle han vara källan till.

Sheerena står still. Hon har sett det här förut, hon har gjort det här förut. Det är ett spel, ett sorts dominansspel kan man väl säga. Man ska kunna få kontrollen över den man cirkulerar runt. De vanliga tankarna som borde rusa runt i hennes huvud och gjorde det första gången hon själv körde med det här tricket när hon gick upp mot arenans proffs - nu är han på delad första plats med Sheerena och Devil - Marionettmästaren. Som namnet antyder använder han dockor, marionetter. Vissa baserade på de som dött på grund av honom. Devil är en mordisk man som går bärsärkagång så fort han kommer in på arenan. Sheerena skrattar till där hon står, för Devil hade sett så fånig ut när Sheerena hade fått in en bra träff mitt i pannan på honom så han hade fallit bakåt. Det var en match som inte skulle sluta i död så tyvärr fick inte Sheerena ta kol på honom. Sheerena skrattar fortfarande lite grann, hon vet inte varför men hon gör det, gud, hon är verkligen sjuk i huvudet.

Quin fortsatte att cirkulera runt Sheerena till han hör hennes skratt. Troligvis har hon genomskådat hans teater, han har absolut ingen aning om vad han håller på med. Visst hade han hamnat i slagsmål, slagit någon sönder och samman men aldrig hade han tagit ett liv. Aldrig hade han slagits mot någon som så innerligt kämpade för sitt liv varje dag i arenan. Quin stannade upp vände huvudet lite på sned, det var tydligen dags för honom att dö.
Han tog två steg emot henne och höjde kniven mest för att han inte ville dö som en fegis.

[Jag är urdålig på "slåss" scener. Har märkt det i allt jag skriver. c:]

[Jag brukar inte skriva om slagsmål och sånt... XD But... yeah... owo]

Sheerena tar tag med båda om lien, hon tar inga chanser. Dessutom han var åtminstone inte obeväpnad. Lite mer utmaning alltså än den stackars saten som dog för hennes hand förra veckan, först hade han sprungit runt som en huvudlös höna innan han faktiskt blivit huvudlös. Stackarn hade inte ens sett henne. Inte för att hon faktiskt känner ånger eller på något sätt är ledsen över att faktiskt ha tagit honom ifrån hans familj, som troligen fanns, släkt, vänner eventuell livskärlek. Sheerena rycker sig loss ur fantasin, herregud, hon ska ta kol på den här också.
"Du först." Säger hon roat, med hes röst... det är mest på grund av dammet på stället hon byter om men också för att masken är liksom designad så att den ska på något sätt förvränga rösten. Tyvärr fungerar det inte riktigt. Ett utfall, en motattack och han kommer vara död.

Quin var säker på att ett leende dold masken som såg väldigt skräckinjagande ut. Hennes ord fick honom först att tveka men vad skulle han göra. Utan att riktigt tänka på det något mer siktade han ett hugg emot hennes mage men bytte riktning i sista stunden. Emot hennes arm, hennes liearm. Lien var enorm om man jämförde med hans lilla kniv och hon kunde egentligen med lätthet hålla honom på sådant avstånd att han aldrig ens skulle komma i närheten av henne.

Sheerena märker redan innan att han är tveksam och det är därför hon hoppar bakåt. Hon måste ge honom lite respekt dock när han faktiskt träffat henne. Blod börjar sippra ur det faktiskt djupa såret och Sheerena är förvånad över hur rent det blivit. Ändå så drar folk runtom arenan efter andan och Sheerena kan höra viskningarna i salen när de säkert tror att han träffat hennes mage. Inte deras fel när faktiskt sitter på huk med lien liggande hon drar upp sin lie utan att bry sig om smärtan som spridits runt i armen och reser sig.
"Min tur?" Frågar hon lekfullt. Hon känner plötsligt för att leka katt och råtta med honom, kanske en svag bitterhet över att han träffat henne. När hon tar tag i lien med båda händerna och svingar den mot hans midja. Om hon träffar skulle hon inte ens träffa med bladet men det skulle troligen få ned honom på marken åtminstone.

För ett ögonblick blev han faktiskt själv förvånad då han kände hur kniven skar genom hennes hud. Det varma blodet som färgat eggen röd verkade nästan lysa för hans inre och ett självförtroende som inte funnits där innan börjar växa fram. För en stund så log han emot henne, log emot publiken som alla verkade lika förvånade som han var eller varit. I nästa var hans leende dött. Hon hade träffat honom hårt i magen och Quin föll ned emot marken. Luften hade gått ur honom. Ilska flammade upp inom honom, ilska som han tidigare aldrig känt annat än emot sin bror.
”Du vet inte vad du gett dig in på”, morrade han fram emot henne och drog sig upp på fötter igen.
Ett blåmärke skulle senare färga hans buk, det var han säker på.
Snabbt drog han sig runt henne försökte hitta någon svaghet i hennes försvar.

"Jag tror du skulle blivit en bra fighter." Sheerena tar stöd på sin lie innan hon vänder bladets spets mot sin motståndare och siktar den här gången mot benen. Egentligen är det för att röra upp damm vilket hennes "plötsliga" sväng lyckas med om hon träffar hans ben eller inte blir väl antingen en bonus eller ett tillfälle att göra dödsstöten. Men något säger henne att hennes far tycker om den här. Mycket kan man säga om Sheremone men hon vet vilken sort hans far är ute efter. Så om den här matchen slutar är det med hennes blod, eller så avbryter hennes eländige far den. Troligen de senare alternativet eftersom Sheerena inte är känd för att ge upp.