PRS med Little Lestrange. :3

Mathilda vaknade inte alls lika fridfullt som hon hade hoppats på, utan av en förfärlig stank. En stank så vidrig att hon var tvungen att andas med munnen.
"Usch, vad det stinker!" Utbrast en gäll hög röst. En kvinna.
"Stäng munnen då" muttrade någon annan, en dovare röst.
"Äh, håll mun du och ditt stora skägg."
"Fast nu ska vi väl inte överdriva här? Alla vet ju att ditt skägg är mycket större!" De fortsatte gnabbas och ingen visste om Mathilda som låg bakom en stor sten och tjuvlyssnade. Inte avsiktligt förstås, hon kunde ju faktiskt inte hjälpa att ett par gick förbi just där hon vaknade upp.
Mathilda kröp försiktigt fram över berget. Ja, hon vaknade på ett berg. Eller allt var berg här. Grus, sten, några få grästuvor och mer berg. Hon kikade fram och upptäckte de två figurerna. Två korta, knubbiga, lortiga varelser som hade rött tovigt hår och smutsiga tygkläder. De var dvärgar.

Kvinnan såg förvånat på honom.
"Du är inte här ifrån va?" frågade hon och drog bekymrat på munnen när hon såg hans skrapsår.
Timothy skakade på huvudet och kände sig rätt dum. Antagligen var denna kvinna en högt uppsatt person i klasskillnad. Kanske en drottning? Njaa, lite för ung för det va?
"Jag är solprinsessan", sa hon tyst och log smått. Och antagligen ville hon väll att Timothy också skulle presentera sig, men han höll munnen stängd. Han var så förvirrad för tillfället.
"Vart är Mathilda? Och Austin, och Meredith?" frågade han istället, och prinsessan rynkade oförstående på ögonbrynen.
"Vilka?" sa hon undrande.

[Ööh, asså ska du rolla henne nu, eller... hur ska vi göra? xD]

[Det spelar ingen roll. xD]

- De var dvärgar. -
Inte vilka dvärgar som helst, utan de sorters dvärgar som endast fanns i sagor. Knubbiga, självgoda dvärgar. Kvinnan bar ett skärp runt magen med minst tio knivar. Ytterligare knivar stack fram ur hennes stövlar. Mannen däremot hade rustning, men ingen hjälm. Han hade en skida och i, tycktes man se ett silverlikt svärd.
Mathilda hoppade till vid synen av paret. De var inte dem vackraste hon sett, direkt.
"Nej, men. Vad gör en människa såhär långt bort? Utan några vapen också?" frågade kvinnan som totalt ignorerade sin mans gnäll.
Mathilda visste inte vad hon skulle svara.
"Jag är inte härifrån." Hon snubblade på orden och de både dvärgarna såg oförstående på varandra.

[Jo, för jag vet inte hur jag ska... göra. xP]

Timothy såg sig plötsligt om som om han försökte leta efter de enda människor han visste vilka de var.
"Mathilda? Meredith?" ropade han, "Austin?" och tillsist, mer tveksam den här gången: "Nitya?"
"Nitya?" upprepade kvinnan och höjde på ögonbrynen.
Timothy såg på henne igen och nickade sakta.

"Känner du henne?" Hon tvekade och la huvudet lätt på sned. Som om hon inte riktigt förstod. Det gjorde hon inte heller. Det tog en stund för henne att rensa tankarna, men tillslut kom hon fram till ett vettigt svar. "Hon har skickat dig och dina vänner?" Hon drog en djup suck. Som om alla livsglädje plötsligt försvann. "Jag har en moster, förstår du... men det vet du nog redan om, inte sant?"

Timothy nickade igen.
"Jo, det vet jag", sa han, "Men jag förstår inte riktigt."
Han suckade och reste sig upp på stela ben. Sedan borstade han av sig sin klädnad från grusets smuts.
"Men har du ett namn, eller föredrar du att kallas vid 'solprinsessan'?" frågade han.

"Mitt namn är Misja." Hon rodnade lite. Hon kunde inte hjälpa det. Det smickrade henne bara att någon faktiskt inte visste vem hon var, men ändå ville veta hennes namn. "Finns det något jag kan kalla dig?" Hon ställde sig upp vid hans sida och log strålande. Hon var ju trots allt solprinsessan.

[Okej, lol på den sista meningen, jag var bara tvungen, haha. Förlät att jag skriver så segt. Skriver på mobilen. ]

[Ingen fara. Du rollar henne grymt bättre än vad jag gör i alla fall xD Tänkte inte ens på att blanda in hennes 'element'. >.<]

"Misja", upprepade Timothy tyst för att lägga det på minnet. "Jag heter Timothy", sa han sedan i tur.
Han fuktade sina läppar och kliade sig lite på armen.

[Nej då! Det jag skrev var bara ett skämt, lol. Jag älskar tt driva med ord. Dessutom skrev du med solarna på hennes klänning. ☀]

"Vilket annorlunda namn" började hon, men kom genast på hur dumt det lät. "Men fint!" tillade hon snabbt. Hon tog hans hand. Mest för att hon var den person hon var. Folk skulle ha sagt att hon inte passade som prinsessa. Att hon var alldeles för oansvarig, naiv och svag, men det var hennes personlighet.
"Kom, Timothy." Namnet lät roligt när hon uttalade det. "Låt mig erbjuda dig en plats att vila på medan du återvänder till att fullborda ditt öde."

[OMGOMGOMG, HUR GJORDE DU SOLEN? o.o]

Timothy kunde inte låta bli att reagera på hennes ordval. Rätt... udda, men coolt. Han undrade om han själv var tvungen att prata sådär om han mötte kanske någon kung eller drottning inne i slottet.
"Tack", sa han i alla fall och log smått. Men han saknade Mathilda, Meredith och Austin. Ville att de skulle vara med honom.