PRS Reiku Black & Rosie Lestrange

Irma log litet och såg på när han pysslade om hästen.
"Får man hälsa?" frågade hon, men räckte samtidigt fram handen under hästens mule innan hon fick svar. Hon smekte den försiktigt och lät den lukta på henne.
Garm travade fram till dem och luktade nyfiket på hästen. Den viftade med svansen och hängde med tungan. Slickade Irma lite på handen och skällde till.

- Ja. Sa han och nickade. När hunden kom blev han nervös och backade undan lite. Dem där tänderna såg farliga ut. Hästen verkade ändå acceptera djuret. Rani vände långsamt bort blicken från hunden och såg på flickan. För en stund såg han förvirrad ut och sen sken han upp som en sol.
- Vad heter du? Frågade han och lät hästen trava bort mot en gräsplätt som var för det mesta täckt i snön.
Rani såg ner på sina tygskor och vickade på tårna. Kallt, han gillade kallt. Det kändes kallt, obekvämt och behagligt på en konstigt sätt.

"Mitt namn är Irma", svarade hon och log mot honom, "Och du?" Hon studerade honom när han vickade på tårna och kunde inte låta bli att fnissa lite. Han var söt, på sitt sätt.
Men hon märkte också att han kanske var lite obekväm runt Garm, och hon drog hunden till sig i nackskinnet. Den stramade emot lite, men Irma var bestämd.

Rani granskade hennes rörelser och lyssnade på hennes dialekt. De hade en fin dialekt.. Den lät, ren. Om man skulle beskriva den på hans sätt. Han gissade på att hon ville veta vad han hette när hon sa 'Och du?'. Så han nickade långsamt och försökte utala sitt namn med deras dialekt.
- Rani. Mitt namn är Rani. Sa han långsamt och gav henne en frågande blick.
- Får jag röra? Frågade han och pekade på hennes blonda hår. Han ville känna i det, om det var äkta. Som hans. Om hon hade det, så kom han inte långt härifrån.

Irma lade huvudet på sned. Rani. Det var fint, och hon gillade det. Då han pekade på hennes hår trodde hon först att hon hade något där, men sen förstod hon.
"Jaha! Ja, visst, du får känna", sa hon och nickade. Hon såg honom i ögonen och bjöd på ett litet leende.

Rani log tillbaka och tog försiktigt i hennes hår och granskade färgen. Det var inte färgat iallafall.
- Gör ditt hår ont? Frågade han, han ville fråga om hon var håröm. Men han kunde inte det ordet. För att hon skulle förstå såg tog han lite fastare tag i hennes hår och drog lätt. Håret åkte inte av då heller. Så det var inte en peruk heller.
- Förlåt. Sa han mjukt och släppte hennes hår. Han ursäktade sig för att han inte riktigt hade väntat på hennes svar utan dragit lite ändå. Men nu behövde han inte dra mer i alla fall. Så det var okej, hoppades han.

Irma var inte håröm, så det var lugnt. Men hon förstod inte riktigt varför han tyckte hennes hår var så fascinerande.
"Är ditt hår äkta?" frågade hon och skrattade samtidigt som hon sträckte fram en hand för att känna. Hon klappade det lätt och tog sedan ett steg tillbaka. "Hur kommer det sig att du är blond?" frågade hon.

Han nickade ivrigt när hon frågade om hans hår var äkta.
- Jag föddes såhär. Sa han glatt och sade ett ord som inte var speciellt vanligt.
- Adopterad. Sa han på sitt språk.
- Det är när ens pappa och mamma hatar en tillräckligt mycket för att ge bort en till främmande människor. Men jag hade tur. Dem här människorna var snälla. Sa han och slängde ibland in olika ord från sitt språk utan att han märkte det. På det sättet blev han lite svår att förstå men det gick.

Irma rynkade på pannan då de främmande orden dök upp i hans meningar. Men hon trodde hon förstod i alla fall, även om hon inte hade hört talas om det förut.
"Varför ville inte dina föräldrar... ha dig?" undrade Irma, utan att tänka på om hon gick in för långt i ämnet. Men han verkade i alla fall inte ha så svårt för att prata om det.

Han skrattade.
- Jag vet inte. Jag förstörde väll för dem när jag föddes. Så.. De gav helt enkelt bort mig. Det är svårt för en bebis att klara 40 graders klimat. Sa han och log brett. Fast hans ögon log inte.
- Jag är hungrig, så jag ska leta reda på något att äta. Sa han och höll kvar leendet, sen började han gå därifrån. Hans pappa skulle ha hittat deras hydda nu, om han inte satt i något hemligt möte med den här klanens ledare.