Bellatrix's hemlighet

Bra!
Tänk dock på ägandeform dvs

Svenska
Rätt Bellatrixs hemlighet
Fel Bellatrix's hemlighet

Engelska
Rätt Bellatrix's secret
Fel Bellatrixs secret

Bevakar

~Kapitel 3~

Jag gick med bestämda steg mot mötesplatsen vi hade bestämt, där stod han, med perfekta ansikte som hugget i sten, men, såg han orolig ut? Mörkets herre såg aldrig orolig ut, aja, det fick bli senare.
-Herre,
Han nickade kort.
-Herre, jag...kan du vara snäll att berätta för mig den där trollformeln som gör så att man ska mixtra med en persons minne? Frågade jag försiktigt.
Han drog fram en bit pergament från sin rock, där måste formeln stå!
-Herre, förlåt om jag störde dig, det kommer inte att hända igen.
Han nickade igen och transfererade sig därifrån.
Lämnad i kylan med munnen gapande transfererade jag mig till Malfoys herrgård.

-Cissy, kom,
Narcissa gick långsamt bakom mig tills vi kom fram till köket, jag stängde varsamt dörren och bad henne att sätta sig ned.
-Cissy, jag vill att du ska förlåta mig för det jag gör nu, och med det tänkte jag starkt på det jag ville få henne att göra och sedan uttalade jag formeln. Plötsligt såg Narcissas ansikte alldeles förvridet ut och sedan sprack det upp i ett nästan värmande leende. Jag andades ut, Narcissa var helt under min kontroll nu.

Draco hette barnet, han var som en mindre kopia av sin far. Det var roande att se lille Draco växa upp, han var så liten och lekfull, men han var aldrig vänlig mot någon, så han liknade mig på något sätt. Lucius, Narcissa och Draco var nu en perfekt familj tills vidare. Jag försökte att inte tänka på det, men jag visste att en stormig natt skulle jag behöva förklara för Cissy och Draco.

Förlåt att det inte var lika långt som de salinix55 skrev, men det var det bästa jag kunde ;D

SÅÅÅ BRA! *bevakar*
Oj, Bellatrix

Bra!

Jättebra!!

Jättebra!!!

Skriv mer ^^

jättebra! Bevakar!

Kapitel 4
Tillbaka till nutiden
- Jag hoppas att du förstår att om jag eller du någonsin hamnar i Azkaban, så måste den andra berätta för Draco och Cissy, sa Lucius oroligt och drack upp det sista av sitt te.
- Jag vet, men det måste vara vid rätt tillfälle, annars så kommer allt gå fel, sa jag frustrerat och tänkte på allt som skulle hända om jag berättade. Min man skulle bli ursinnig och säkert försöka döda Draco. Även fast alla tror att jag inte kan älska folk så kan jag det. Fast det finns bara två jag verkligen älskar på riktigt. Det är Draco och Rodolphulus. Att se Draco växa upp framför mina ögon gjorde ont. Mer än vad jag trodde. Ibland önskar jag att jag aldrig fattat beslutet om att låta min syster ta hand om honom. Men om jag skulle tagit hand om honom så skulle han inte fått det lika bra. Mitt liv var till för att tjäna Mörkrets herre, och om jag hade ett litet barn på sidan om så skulle han aldrig kunna växa upp som ett vanligt barn.
- Du vet väl att Mörkrets herre kommer skicka oss till Mysterieavdelningen om bara några dagar va? Avbröt Lucius.
- Va? Ja han berättade det för mig för någon månad sen.
- Det finns en risk att vi skickas till Azkaban om någonting går snett där, så jag hoppas att inget går snett då.
- Det kommer inte gå snett, det får inte gå snett! Utbrast jag och kände hur ilskan bubblade upp inom mig. Jag kastade iväg min tekopp och den åkte tvärs över rummet och träffade precis bredvid dörren till hallen där Draco stod.
- Vad får inte gå snett? Frågade han nyfiket.
- Det angår inte dig, snäste jag, men ångrade mig genast.
- Det är endast mellan dödsätare, sa Lucius och gick mot den förstörda tekoppen. Bella, du måste lugna ner dig, jag orkar inte laga tekoppar varje gång du kommer hit. Reparo.
- Jag vet, men jag kan inte stanna länge till, sa jag samtidigt som jag såg att tekoppens tusen bitar lagade sig själva. Mörkrets herre tänkte berätta något för mig