PRS mellan Mikaela120 och Selma...

Jag höjer lätt på ögonbrynet och suckar.
"Förklara, jag lyssnar."

"Nej du kommer inte fatta"

Nu åker båda mina ögonbryn upp till hårfästet. Jag lönnmördar på min fritid och hon tror inte att jag kan förstå en prinsessans problem.
Jag sätter mig ner i skräddarställning och Elfiro lägger sitt huvud i mitt knä.
"Snälla, ers majestät, förklara så att en simpel adels dotter förstår."

Jag ger henne ett halvt leende.
"Det är min plikt."

Precis som min är att döda, va? Skulle inte tro det, tänker jag bittert.
"Din plikt är att inte bli dödad", skrattar jag.

"Min plikt är att veta"

"Veta vad?" frågar jag lugnt. "Hur det är att bli beslagtagen av mörker och sedan jaga sina vänner för att ens sinne förvrängs och man ser de goda som de onda?
Snälla, vad är det du vill veta?"

"Vad som finns i utkanterna! HUr folket lever utanför slottet! Jag vill veta om allt verkligen är så underbart som alla säger, och jag vill se det med egna ögon!"

"Då rymmer du inte", påpekar jag. "Då tar du en rundtur... I ditt eget blivande rike."

"Ja men tror du verkligen jag skulle få det? Plus att om jag tar en rundtur så får jag inte veta på riktigt"