Tavlorna rör sig!!!

kapitel 4
det kändes som om jag väntat i flera år när jag äntligen kunde fråga mindy.
-Vilka är ni? Varför rör era foton på sig? Vad är mugglare? Varför har ni galleoner och inte pund? Varför har ni så konstiga kläder? Vad vad det för fel på klockan? Hur kan D... jag menar mamma laga mat så snabbt? hur kan erat hus vara så snett utan att falla? varför säger spegeln saker till mig? Varför är ni så konstiga?
-vänta lite nu, jag hörde typ ingenting, du pratade så snabbt! men jag tror jag kan varenda svar på frågorna. Vi är trollkarlar! Eller... jag är en häxa då... allting som du räknade upp är bevis på magin! svarade Mindy.
-magi finns väl inte! svarade jag.
-tänk efter, såklart det finns magi! sa Mindy.
-vad är mugglare då? och galleoner?undrade jag.
-mugglare? det är ju inte-trollkarlar! såna som du växte upp hos! svarade Mindy förvånad.
-galleoner då? frågade jag otrevligt.
-det är ju pengar! svrade Mindy, ännu mer förvånad.
-va? pengar? nähä, det är ju pund här i england! sa jag överlägset.
-näe, vi har galleoner, det är mugglarna som har pund! sa hon, fortfarande förvånad över att jag visste så lite.
-men hur vet man att man är en häxa? undrade jag. Jag märkte att jag lät för nyfiken och otrevlig.
-tja.. har det verkligen aldrig hänt dig något konstigt? fråga de Mindy.
-typ som den gången jag märkte att den hemska maten vi får på barnhemmet smakade som godis? eller den gången när jag var riktigt lessen så helt plötslig så fylldes hela rummet av gangnam style, utan att det fanns en radio där eller nåt? eller den gången när jag var tvungen att diska, så var all disk helt plötsligt färdigdiskad? utan att jag diska de ett dugg? sa jag.
-vad är gangnam style? men annars så är det sånt som händer ja... svarade Mindy.
-vet du inte det? det är en jättekänd låt! men är jag verkligen en häxa?! jag fortsatteatt "interjuva" henne om trollkarls världen.
-förmodligen ja... jag tror inte riktigt på det, men mamma sa att du faktist var min riktiga syster! så om det är sant så... skulle du vara en ynk om du inte var en häxa! sa Mindy, det var tydligt att hon inte trodde på hennes mamma.
-ynk? Vad är en Ynk? frågade jag.
-ja just det, jag tänkte inte på att du inte visste det... sa Mindy en Ynk är en trollkarlsfödd som inte har några magiska krafter! Men de är väldigt ovanliga...
-okej... men... när kan man vara helt säker på att man är en häxa? frågade jag.
-när man får brevet på sin elvaårsdag! sa Mindy som om det var självklart. Jag fick det för ett år sen... jag kommer ihåg att jag var riktigt orolig för att inte få det...
-vadå för brev? sa jag förvirrad. får man ett brev där det står att man är en trollkarl eller häxa?
-nja, man får ett brev där det står att man får börja på hogwarts! sa Mindy, lite osäker verkade det som.
-hogwarts? frågade jag. jag var trött på att inte veta..
-trolldoms skolan! men när fyller du 11?
-den 6 juni.
-oj! det är ju om en vecka!
-jag vet... men jag brukar ändå inte få några presenter, så whatever?
-får du inga presenter?
-nej det är bara Amanda, mrs wilsons gullegris som får det...
-den där mrs Wilson.. hon verkar inte direkt vara någon man vill ha som barnhemsföreståndare.. men varför är hon det, nu när hon verkar tycka så illa om barn?
-har ingen aning...
-jag hoppas verkligen du får brevet!
-Det gör jag också... Men Mindy, jag orkar inte bli kallad Domiquine, Kalla mig Domi! det gjorde alltid min bästis...
vårat första riktiga samtal avbröts tillsist av deras... nej jag menar våran! mamma som sa att vi skulle äta.
___________________________________________________

jag vet att det bara var prolog, men jag ville ha med scenen där Domi får veta ve hon faktist är...

Jätte bra!

tack liv, här är nästa inlägg:

-suck sa D... jag menar mamma. Det var trångt att ta här inne när vi var 6. Nu är vi sju, och det är fortfarande för kallt att äta här inne.
-Mamma, det är 22 grader ute! är det "för kallt" enligt dig? sa Mindy.
-är det? svarade mamma. Har vi en termometer?
-ja, pappa har en! svarade Mindy. Mamma brydde sig inte om att svara.
-John! Will! kom och hjälp till att ställa ut borden!
två killar som verkade vara... tja, 19 och 17? kom och skulle tydligen bära borden. han som var typ 19 var stor och kraftig, men 17-åringen var väldigt liten, och såg överlägsen ut. 17-åringen såg inte ut att vara tillräckligt stark för att bära ett bord...
men det gjorde de visst inte. de hade två pinnar, som de pekade på borden med. Borden lyftes upp, och svävade ut i trädgården. Jag förstod direkt att det var deras trollstavar.
-Toom, kom nu, vi ska äta!
en väldigt lång ,trettonårig kanske? kille kom ut.
-Mamma, okej då!
_______________________________________________________________________
jag vet att jag slutar väldigt plötsligt, men mst loga så...

Jag satte mig.
- Jo, du undrar säkert varför du inte bodde hos oss från första början, eller?
- Ja, kanske lite, sa jag och duckade undan från ett fat med efterrätt.
- När du föddes hade vi det lite svårt ekonomiskt, sa Will.
- så vi skickade dig till den där ynken du kallar mamma, tyvärr blev hon lite sjuk, så de skickade dig till barnhemmet, sa Ronny.
- Men nu har mitt ministeriejobb lönat sig, sa John entusiastiskt.
- Vad... hann jag börja innan Dolly avbröt mig.
- Trolldomsministeriet, sa hon.
- Självklart, mumlade jag.

När vi kom till mitt rum gav jag till ett skrik, vågorna på tapeten rörde sig.
- Om du inte gillar det så kan vi ändra på det, sa mamma ivrigt.
- Em...kanske en bild på ditt favoritquidditchlag? sa Mindy.
- Du kan välja åt mig, svarade jag.
- Ja! hon mumlade något och helt plötsligt stog 7 men och vinkade åt mig, det var lite läskigt, men det var bäst att vänja sig.
__________________________________________________
Bra?

jätte bra!

Vad roligt att du tycker det!!!

Super!!

kapitel 5
Jag kollade på klockan. Det var visst dags att gå och lägga sig. Jag hade suttit och pratat med Mindy, hon var riktigt trevlig! Vi hade diskuterat mitt barnhem och mugglarvärlden. Jag sa bara
-Oj... och gick ut. jag trodde Mindy skulle förstå.
-vart ska du? frågade hon förvånat.
-jag ska gå och lägga mig... svarade Jag.
-Är du redan trött? frågade Mindy ännu mer förvånad.
-nej, Jag är jättepigg,men jag brukar gå och lägga mig nu...sa Jag.
-men klockan är ju sju! Mindy var lite mindre förvånad nu.
-Mrs wilson säger alltid att vi ska gå och lägga oss nu, sa jag.
-Jag brukar gå och lägga mig 10! sa Mindy.
-Jag och emma brukade prata till 10, men det var innan hon, hon, blev adopterad... sa jag, nästan gråtfärdig.
-jasså... Mindy verkade inte veta vad hon skulle säga. Emma, vem är det?
-min bä-bä-bäst-t-tis....det var då jag riktigt började gråta. jag ville inte att Mindy skulle tycka synd om mig, eller skulle tycka att jag var löjlig.
-såja, såja, sa Mindy. Hon pratade med mig som om jag bara var typ 3 år!
__________________________________________
jag sluttar rätt plötsligt, jag vet, men jag vill att Bullen1 ska skriva det som händer sen, hon är så bra på att förmulera sig!

jätte bra!! :'DDD

Jätte bra