Gladiatorskolan (Privat)

Bell märker med ett självbelåtet leende vilken grupp hon hamnar i, men det var ju självklart att hon skulle hamna här. Hon svänger lätt och förföriskt med det rävröda håret och visste att redan nu skulle vadslagningen gå igång och hon säkert snart skulle hamna bland favoriterna.

Michael bestämmer att dela in alla två och för att låta dem slåss mot varandra.
"Ta ett valfritt vapen, inget dödande bara" säger han med ett smått leende på läpparna. Han var ju inte direkt 'proffs' på det här med att träna folk. Men han brydde sig inte så värst mycket.

"Skadande då?" yttrar sig Bell och greppar tag i ett vapen på måfå, ett svärd, långt och vasst och stirrar med ögon som inte visade någon medkänsla eller osäkerhet mot den muskulöse killen hon skulle möta.

"Skada går bra" svarade Michael till flickan som han mött förut. Nu när han tänkte efter så var det minst 5 mer killar i detta rum. Mike satte sig ned på närmaste stol för att se på sina elever.
"1...2...3... Och börja." Sade han lite roat.

"Tack" ler hon och bugar artigt mot honom. Hon var bättre klädd en tjejerna här, visste de inte hur man fick sponsorer? Klä sig sexigt, liksom hon i lågt skurna lädershorts och en BH liknande topp med nitar. Högklackat, och piercing i öronen och naveln, en tatuerad orm slingrad över överarmen och mörkt mordiskt sminkad med långa ögonfransar. Hon ler mot killen och bugar artigt innan de börjar, han är skicklig de må hon medge. Men han var ingen chans mot henne, och snart låg han på golvet med ett blödande sår i midjan och Bell står oberört kvar och ser på honom.

Michael tittar runt på alla, ibland reser han sig upp och går lite närmare för att titta. Han stannar mest hoss dem med störst chans att överleva, och sedan hos dem svaga. Dem är lite slöa. Den första killen han kolla med, som andvände sin styrka på en gång, låg redan nere på marken. Det var många som var nere på marken blödande. Mike stannade hos flickan, som hade ställt frågan om man fick skada någon och nickade gillande, då hon fått ned sin motståndare, sedan fortsatte han runt innan han satte sig ned åter igen.

Bellona nickar mot nästa motståndare som fått ner sin och fortsätter kampen, vissa var duktiga andra mindre men hon klarar dem alla, smidigt, graciöst och i högklackat. Hon ser på den tanige killen som vann bland de dåliga, men han var inte ens värd att skada. Hon tar bara hans arm i ett järngrepp och vrider om tills han skriker av smärta och hon trycker ner honom på marken bland de andra. Och nu stod hon där, lika känslokall som en staty, precis som hon blivit uppfostrad, annars vankades det stryk.

Efter ca. 20 minuter så avbryter Michael eleverna.
"Ni har gjort bra ifrån er. Men tyvär så är lektionen slut nu." Sade han. Han antog att hälften i gruppen redan avskydde honom.
"Lägg tillbaka vapnena på sin plats" sade han sedan.

[förlåt gör kort]

De lägger ifrån sig vapnen och går, de flesta går i grupper, Bellonagår själv. Hon hade aldrig lärt sig konsten att socialisera sig med folk, hennes liv hade bestått av träning och hård kärlekslös uppfostran. Att umgås med någon hade hon aldrig tillåtits om det inte var för att träna med personen.

När det var tomt i salen så gick han själv ut, han stängde efter sig, och tittade efter sina elever, om försvann ur synhåll. Han suckade. Dags att bege sig till sitt rum, tänkte han. Hettan tog nästan kol på honom. Kanske kunde han gå till matsalen och be om vatten?