Privat rollspel mellan Mort och Mily

Therese gick tillslut med den konstiga killen alltid måste konstiga saker hända just henne. Men hon ville ha en ordentlig förklarig sen när hon kom till den där andra världen

Han gick före genom portalen och andades ut då han åter igen var tillbaka. De mest underliga sakerna hade han skådat där borta. Medan han väntade på flickan drog han åter igen manteln om sig. Det var kallt. Något som ännu var bra var att ponnyn fortfarande väntade på honom. Den gnäggade till lite vid åsynen av honom och han strök den över nosryggen, samtidigt som han viskade några ord till den.

Therese gick in i den konstiga portalen och såg sig om konstig ställe tänkte hon

Ramuh hämtade extra manteln i ylle han hade haft med sig och räckte den emot henne. Tur nog hade han i alla fall haft så mycket vett då det var frysande kallt.
"Om du vill får du rida, Jericho här", sade han och indikerade ponnyn som inte såg så mycket ut för världen.

Therese sätter på sig mateln och hoppar försiktigt på ponnyn hon hade ridigt när hon var yngre så hon var van

Ramuh greppade tag i ponnyns grimskaft och började gå. Ponnyn vandrade sakta efter längst de snirkliga stigarna nedför berget. Han var fortfarande en aning bitter över att få sitta barnvakt då det fanns mycket viktigare saker han kunde göra.

Therese och ponnyn gick efter killen. Therese kände det som hon hade varit här förut men hon kunde inte komma på när och hur.

Under tystnad begav de sig den långa vägen tillbaka. Det skulle ta flera timmar, särskilt då Ramuh var till fots men det gjorde honom inte så mycket. De äldste kunde få svettas lite för deras dumma beslut.
Mörkret började komma, inte för att det någonsin var ljust där. Det var som om solen hade en hinna över sig och ljuset kom aldrig riktigt fram. Då de äntligen nådde skogskanten började Ramuh slappna av. Han gillade inte att befinna sig på öppen terräng. Jericho kastade lite på huvudet som om han ville varna för något och i nästa sekund hörde Ramuh det valacken hört några sekunder innan honom, ljudet av hovar.

Therese lyssnade till ljudet det var hovar som trampade i marken det var inte den här ponnyns hovar utan det lät som om de kom från större hästar.

Ramuh handlade snabbt. Han drog henne av Jericho i en svepande rörelse samtidigt som han daskade till hästen på rumpan. Jericho satte av in mot skogen och Ramuh började dra flickan emot ett ihåligt träd. Han drog in henne och drog för några döda grenar framför dem så att de inte skulle synas. Det var inte första gången han gömde sig där och han visste precis var alla ställena där rebellerna hade sina gömställen. Detta var hans skog och ingen kände den bättre än honom om man inte räknade Rinna såklart.
"Var tyst nu", väste han till flickan som han kom på att han inte ens kände namnet till samtidigt som han skymtade de enorma svarta hästarna och deras ryttare.
Tur väl var det inga jägare men männen kunde vara lika dödliga även om de inte var lika skickliga på att spåra.