Rolla med mig!! D:

Jag ryste.
''Synsk? Som att 'se-i-framtiden-synsk'? Eller det där med att 'en-kroppslig-kontakt-och-jag-vet-allt-om-dig-synsk'? Eller spök-synsk? Eller energi-och-andar-synsk? Kan du specifiera dig lite?'' sa jag och plockade upp en blomma från marken. Någon hade trampat på den, och den var brun och sladdrig. Medan jag höll den mellan tummen och pekfingret blev bladen starka igen, och den rosa färgen kom tillbaka.

Kvinnan skrattade och reste sig sakta. "Jag är lite av allt det där. Mina ögon är deras och jag får allt vetenden från dem." Hon log mjukt. "Du då skogsnymph?" Hon gick sata fram till trädet.

''Jag heter inte 'Skogsnymf'!'' fräste jag.
''Jag har ett namn! Rin. Och om du hade läst på hade du nog vetat att de flesta skogsnymfer häromkring har någon form av energiseénde. Jag kan se auror. Din aura tillexempel är lite blek runt ditt huvud vilket tyder på att du har nedsatt syn.'' sa jag.
Sedan klappade jag trädets bark.
''Och vad som än händer i skogen så får jag reda på det.'' fortsatte jag.

"Det där var väldigt elakt sagt." Hon såg på honom. "personer med nedsatt syn ser dåligt. jag saknar ögon." Hon går fram och lutar sig fram. "och jag heter Eris" Hon log brett. "Kan du bara hjälpa mig lite snälla? Jaag ser ju inget."

so you know är jag en tjej. klänning. ^w^
_______________________________________

''Förlåt mig. Visst kan jag hjälpa dig. Skogen är min spelplan. Men får jag bara fråga dig en sak, Eris? Varför gav du upp just dina ögon för att få kraft? Var det ett medvetet val eller bara... Jag vet inte hur sånt funkar, men det verkar lite orättvist att du aldrig kommer att kunna se igen.'' sa jag och såg på Eris.

((förlåt sånt händer. men misstag är lite kul eller hur?))

Hon suckade. "valet är aldrig medvetet. Det är inget man får bestäma och beroende på vad de tar så får man olika förmågor. Allaa blir synska men jag fick mer synsk kraft och andra krafter." Hon log och kliade sig i håret. "Skrämmer det dig?"

absout! xD
_____________________________________________

''Njae... Lite... Det verkar bara så sjukt att de tar något ifrån dig för att ge dig något nytt. Eller, egentligen är det nog självklart. Öga för öga, tand för tand, du vet? Gör det ont?'' var jag till slut tvungen att fråga. Jag hade ju alltid haft mina krafter naturligt. På tal om naturligt började en liten klängväxt vid min ena fot röra på sig. Den slingrade sig upp för mitt ben och höll sig fast. Suck.
Jag insåg att jag hade stått tyst en stund.
''Gör det ont? Eller typ pang så kunde du inte se?'' frågade jag Eris.

Hon log mjukt och kände sig fram. "klart det gjorde ont men det finns saker som är värre. Jag fick ett ganska lindrigt straff om man säger så. Vissa får ena benet bortslitet eller något sådant." Hon ryckte på axlarna. "min mormor levde med inget hjärta. Hennes magi lät henne leva."

''Inget hjärta!?'' flämtar jag. Min mamma sa alltid till mig att ditt hjärta är det är det viktigaste du har, och att du ska fylla det med vackra saker.
Jag drar i växten som lindat sig runt mitt ben. Rötterna släpper och borrar in sig i min fot istället. Jag skriker och försöker sparka bort den, men den slingrar sig in. Sedan känns inget längre. Jag ser ner på mitt ben. Toppen av växten har borrat in sig i mitt lår. Detta måste vara mitt tecken. Min mamma hade berättat om tecknen. När man var tillräckligt gammal skulle man få en växt som skulle visa vem man var. Olika växter stod för olika personligheter. Min mamma hade haft en lilja växande på axeln.
Det var bara att jag inte kände igen denna växten från boken med tecknen. Den bok som visade vad ens öde var, vilket visades med växten.
Till slut slutade jag darra och såg på Eris.

Hon såg ner. "Hon hade ett härta men inte som man kan säga det. " Hon började göra en dryck och hon räckte över den. "drick det är helande och det tar bort smärtan." Hon log och reste sig. "Min mormor var ingen elak häxa, dödade ingen utan försökte hjälpa folk som hade det svårt, som jag ska. "