PRS Hogwarts Dragon Fantasy & Lavendelkvist

"Vi är där om några minuter, och jag har vänner. Men de är prefekter och har en egen vagn." sade Albus och klafsade ned sina saker i sin väska igen och gjorde sigberedd att gå av tåget.
"Jag har saknat Hogwarts så mycket under lovet! Du kommer att älska det!"

"Jag hoppas det." ler Freja och drar med sig kofferten ut i korridoren och snart stannar tåget och hon kliver av. Vad att döma gissar hon att hon skulle följa med de små, förstaårseleverna så hade det stått i brevet. Hon vinkar hejdå till Albus och ställer sig med dem, vissa bara räckte henne lite över midjan.

Albus vinkade tillbaka och såg sig omkring. Bara några meter bort fick han syn på ett rött huvud som gick brevid ett blont huvud. Albus sprang ikapp dem.
"Hej!" sade han glatt och saktade ner och började gå brevid Scorpius Malfoy.
Rose Weasley log. "Hej Al! Allt bra?" frågade hon och log.
"Aarå, själva?" frågade han de båda och log.
De var så nära nu, bara några meter ifrån slottet.

En stor man kommer fram till dem, halvjätte? funderar Freja medans hon sätter sig i en av båtarna med en annan elev, en hon sa inget, stackarn var väll nervös?
Snart kommer de fram till slottet och leds till ett rum som de skall vänta i innan de skulle in till stora salen. Och nu började även Freja bli smått nervös, vad skulle nu ske?

Albus och Scorpius satte sig vid Gryffindorbordet medan Rose gick bort mot Ravenclaw bordet.
Plötsligt slog en känsla Albus. Scorpius och Rose hade varit under samma tak nästan hela sommaren. De hade också sett lite ledsna ut när de skiljdes åt. Varför?
"Vad pågår mellan dig och Rosie?" frågande han skarpt men ändå vänligt. Scorpius var hans bästa vän, men Rose var hans kusin. Han var en överbeskyddande kusin och bror. När Lily hade fått sitt hjärta krossat förra året så hade Albus haft en lust att slå den killen. Hårt.

Scorpius ignorerade frågan, och när Albus höll på att fråga igen, så harklade någon sig vid lörarbordet.

De klev in i salen och ja allas blickar vändes mot dem och då mest mot Freja, varför? Jo, hon var äldst och definitivt längre än de andra. De går mellan borden och Freja stirrar rakt fram på häxan i smaragdgrönt, skolans rektor höll i sorteringsceremonin. Hon stod orörlig och stirrade på ett av pallens ben, som att den tog hela hennes uppmärksamhet, men hon ville inte möta någons blick.

Albus lade direkt märke till Freja direkt, det gjorde också alla andra. Diskret krossade han fingrarna och hoppades 'Gryffindor, Gryffindor...'. Han hoppades, mycket. Han kände henne inte jätteväl, men han hade en bra känsla om henne.

Och snart är det Frejas tur, hon sätter sig på pallen och ser ut över havet av elever som nu hade tystnat. Och sedan sätts hatten på hennes huvud, till skillnad från de andra eleverna faller den inte ner över hennes huvud. Hon rycker till då hon hör en röst,
"Åh, en från Bifrost? Det var längesedan, jag har hört om er. Okuvliga nordbor, vikingar, från det kalla norden. Kan du stå upp för dina förfäder? Jo, det kan du, mycket mod en vilja att visa vad du går för i vad du än gör. Du vet nog redan svaret, men bäst det blir, GRYFFINDOR!!"
Det sista skriker han ut och Freja ler glatt, perfekt det hon trodde och ville.

Albus applåderade högt och glatt. Han böjde sig fram till Scorpius.
"Det är hon jag satt med på tåget!" Han försökte överrösta applåderna, men var osäker på om Scorpius hörde honom. Albus var glad när han såg Freja gå mot bordet.

"Tjenixen" säger Freja och slår sig ner vid Albus eftersom det fanns en ledig plats där. Och för att hon ville, han var den hon kände, eller ja nästan kände. "Jag kom i Gryffindor." flinar hon glatt.