PRS mellan Lords och Shaana

"Androgyn?" Nica var inte speciellt duktig i skolan men hon var inte dum heller, hon kunde sätta ihop två och två.
"Är det när någonting inte har något kön? Ja det är det eller hur?" Hon pausade en liten stund för att andas och sedan fortsatte hon, fortfarande idelt stirrandes på stenen "Jag döper den till... Hm... Jag vet! Kiwi! Ja!"
Hon stirrade förtjust på Kiwi och log glatt. "Vad äter den?"

"Tja, varför inte testa kiwi?" Frågade Sy med ett brett flin och sträckte fram ett smalt finger för att klia den lilla stenen. Plötsligt kände hon hur någon stirrade på henne bakom hennes rygg. Hon rätade på ryggen och drog åt sig handen. Sedan vred hon nästan omärkligt på halsen och tittade åt hållet hon trodde hennes iakttagare satt. När hon inte såg något av intresse bestämde hon sig för att strunta i det. På senaste tiden hade hon blivit ganska paranoid och hon kände att det hindrade henne.

Nica flinade brett utan att lägga märke till Sys märkliga beteende. "Ja, ja jag ska nog prova kiwi, mamma har värsta lagret hemma, ja hon verkar tycka att eftersom att det är en dyr frukt, det kommer ju från innerlandet, så borde vi kungliga ha dem. Det är ju löjligt, kiwi är ju inte ens gott, eller det är vad jag tycker i alla fall."
Nica himlade menande mot Sy med ögonen men fick ingen respons.
"Men hallå, vad är det? Lyssnar du på mig?" Frågade hon en aning förnärmat.

"Va...? Ursäkta... Vad sade du?" Stammade hon lite förvirrat och flackade med blicken. Nu visste hon att hon blev iakttagen av någon och det skrämde henne att hon inte kunde se vem det var. Precis när hon var beredd att föreslå att de skulle gå kände hon en grov, stor hand på sin axel.
"Lärling." Sade en av övermagikerns egna vakter. Sy visste att hon var tvungen att gå tillbaka oavsett hur mycket hon kämpade så hon vinkade lite lojt till Nica och gick surmulet ut i luften igen.

Nica öppnade munnen för att säga något men blev avbruten av en man som såg ut som en av övermagikerns vakter. Klädda i lila. Hon såg bekymrat efter Sy. Det var något som bekymrade henne, men vad? Det visste inte Nica.
Hon rörde tankspritt runt om i sin te kopp och var plötsligt inte sugen längre. Hon snörpte på munnen. Här i världen var det inte många som skrämde henne men övermagikern gjorde det. Och hon gillade det definitivt inte.

Lords

"Sylvia?" Övermagikern plirade mot Sy med små ögon. "Vi ska iväg." Sade han tvärt och grep tag i hennes arm. Han drog henne uppför de långa trapporna. Han sade åt henne att packa, och Sy kände inte för att konfrontera honom så hon lommade in på sitt rum och lade ner sakerna i väskan. Snart skulle de vara borta, det visste hon.

Eftersom att Nica var... Tja Nica, så smög hon efter vakterna men fann sig sedan vara fast utanför magikertornet. Men återigen eftersom att hon var Nica så gav hon inte upp utan började klättra uppför magikertornet.
De faktorerna som pekade på att hon skulle dö om hon ramlade ner därifrån bekymrade inte henne speciellt mycket. Hennes motto var "Lev i nuet, ta risker, lev ditt liv för du lever bara en gång."
Tja, hon var ju bra på att klättra men det var då hennes bror kom förbi. Inte för att hon kollade men det var svårt att missa det förskräckta tjut som han gav ifrån sig.
"Kom ner därifrån! Omedelbart!"
Vid den tidpunkten så hade Nica kommit upp halvvägs och tänkte inte ge upp. Plus att Sy antagligen redan hade hört hennes inte speciellt diskreta bror.
Det var inte så att Nica inte insåg att hon kunde dö men under den tid då hennes mamma inte kontrollerade varenda steg hon tog så ville hon leva.