PRS mellan Fellrendión och Selma...

Jag skrattar till när jag hör hur hennes mage kurrar.
"Tur att jag har sparat mina pengar sen förra månaden", ler jag när vi närmar oss ett matstånd. Allt från äpplen till ost går att finna.
"Vad tycker du vi ska ha med?" undrar jag och känner plötsligt kaffedoften.
"Vi kan gå och dricka något varmt innan vi ger oss av, fast vi borde vänja oss vid mat som går att ha med överallt", säger jag och känner suget efter en varm dryck.

"Jag låter dig bestämma, men av allt annat så skulle jag helst vilja ta något som är lätt att bära, inte något för stort och inte något för litet, helst något som mättar", säger Lilith när hon ser alla godsaker.

"Vi återkommer snart", säger jag till gumman som står och säljer alla saker.
"Vi har ingen säck att packa ner det i!" säger jag. "Hur kunde vi, jag, glömma det?!"

Vi skyndade oss hem för att hämta en säck men när vi väl kom hem så såg vi att någon hade brutit sig in i hemmet och de flesta saker var förstörda. "Åh nej"! Utbrast Lilith.
"Hur kunde det här gå till"? Frågade hon sårat när hon såg sina käraste ägodelar förstörda. Det tog en stund innan hon började prata igen. Det var väldigt känslosamt. En del av dem var från hennes föräldrar som hon fick innan de dog.

"Oj... Förlåt, jag beklagar...." mumlar jag sorgset samtidigt som jag ser en blå stor blomma uppenbara sig vid våra fötter jag böjer mig ner och nuddar den lätt med fingrarna.
Den ger ifrån sig ett ljus och plötsligt badar rummet i ljudet. Jag drar efter andan när jag ser min hand börja försvinna tillsammans med resten av kroppen. Till slut syns inte något av min kropp längre.
Jag är osynlig.
[Hoppas det ät okej om jag hittar en gåva nu?]

[Ja, det är det!]

"Åh nej! Kan du bli normal igen"? Frågar Lilith förvånat.

"Jag tror det", säger jag och märker hur jag sakta börjar bli synlig igen.
Jag ryser till och skakar på huvudet.
"Hur gick det där till?" frågar jag chockat.

"Åh, jag vet inte riktigt, men behåll blomman, den kan nog komma till användning ibland kan jag tro", säger Lilith och börjar förstå.
"Stoppa i den i säcken så går vi tillbaka till marknaden och samlar mat innan vi kan lämna byn".

Jag nickar och stoppar den i säcken.
"Nu går vi", säger jag och kollar sorgset i rummet. Även om det inte är mitt hus är ju Lilith ändå min vän.

Sedan så anländer vi till marknaden vid skymningen.
Då får samtidigt Lilith in en signal med sin tankekraft.
"Åh nej! Vi måste lämna byn innan det blir mörkt! Då kommer demonerna att vara här och de är ostoppbara", viskar Lilith till Saphira när hon ser på den röda solen som långsamt åker ner från himlen.