Bree Tanners andra liv med mig och glina2

Hon slutade skrika hon hade fattat att det inte hjälpte. Jag förklarade än en gång för henne att hon blivit en vampyr. Den här gången tror jag faktiskt hon lyssnade.

Jag hörde hur han pratade.
Men jag orkade inte bry mig, jag ville bara höra hans röst.
Sedan Kände jag hur pirret i fingertopparna lättade.
Jag kände också att jag låg på ett lite fallfärdigt golv. som luktade sopor och jag hörde hur ett par bråkade några kilometer bort.
Vänta... Några kilometer bort?!
hur kunde jag då höra dom? och hur kunde jag lukta alla sopor?
jag öppnade förundrat mina ögon och fann att jag stirrade takt in i ett par eldröda ögon.

"Hej!" Sa jag till henne. "Jag är verkligen ledsen över det jag gjorde mot dig... Förlåt."

Jag fortsatte stirra på honom.Jag såg varje liten por i hans ansikte.
Plötsligt kände jag mig lite förlägen och innan jag ens visste ordet av var jag några meter ifrån killen.

"Har du lyssnat på vad jag har berättat?" Sa jag när hon tittade skrämt på mig.
Hon var så söt... Jag tror att jag älskar henne...

"Ne..." Jag avbröt mig av en svidande klåda i halsen som bara blev värre och värre.
Jag kippade efter andan.
Vad hände egentligen med mig?
Jag förde upp min hand mot halsen och stannade upp av förvåning över att den vars lät och hård som marmor.

Jag suckade lite för mig själv och gick närmare henne medans jag förklarade för tredje gången.
När jag var klar kom jag på att hon måste vara törstig.
"Kom du behöver jaga!"
Sa jag uppmuntrande till henne. Jag var också lite törstig eftersom jag suttit i det här gamla kontoret i tre dagar och fyra nätter.

"Jaga....?" frågade jag lite skrämt.
"jag kan inte skjuta med pilbåge eller gevär..."

"Vi har andra vapen!" Sa jag och log ett hotfullt leende. "Kom nu jag ska visa dig hur man gör!" Jag sträckte ut handen mot henne.

Jag tog tveksamt hans hand.
Den var också slät som marmor.
"Vad...vad heter du?" sa jag plötsligt.