LLP, Dotter till Harry Potter [SV]

Som sagt har lite tråkigt idag och jag har haft typ ett kapitel färdigt innan som jag inte hann lägga ut då när jag skrev det!

ok

Stackars Lils!

Mm Ps. Va försiktig så att du inte spamar...

Varför frågetecknet?
Ps. Om det är det jag tänker att det är så är Lils ett smeknamn för Lily.

Jag menar "!"

Du är jättebra på att skriva, bra inlevelse och spännande och bra berättelse. FORTSÄTT!!

Okej, tänkte nästan det!

Tack syster!!! Älskar dig!!! ♥♥♥

___________________________________________________
Här kommer nästa kapitel!
___________________________________________________

Kapitel 4 del 2
(Lilys perspektiv)

Jag vaknade av att min kropp kändes öm, jag kunde inte minnas varför men jag kände att det var någonting som var fel. Jag hörde några röster, jag funderade på om dom var i samma rum som jag så jag öppnade ögonen för att se var rösterna kom ifrån.
-Lils! Ropade mamma till och gick snabbt fram till mig med Hermione precis bakom henne. Innan jag hann säga något började mamma prata:
-Hur mår du? Vad hände? Vem gjorde det? Hur kom du dit? Varför ropade du inte på oss? Har du ont? Ska ja… Hermione avbröt henne:
-Ta det lugnt Ginny, låt Lily andas.
-Tack Hermione. Sa jag lättat med en skrovlig röst. Nu började minnena strömma tillbaka, mannen, sparkarna, Cruciatusförtrollningen och hotet. Jag harklade mig och fortsatte:
-Jag mår bra, lite öm bara. Hämta pappa, han vill nog höra historian också.
-Ja, det är klart, jag går och hämtar honom. Sa Hermione och försvann genom dörren.
Mamma tog min skrivbordsstol och satte sig bredvid mig. Hon lutade sig försiktigt fram och kramade mig mjukt.
Pappa och Hermione kommit i rummet och pappa trollade fram en pinnstol och satte sig bredvid mig. Jag tog ett djupt andetag och började berätta om hur jag först snubblade, blev bortbard, sparkarna, Cruciatusförtrollningen, hur mannen viskade till mig och att jag strax därefter svimmade. Pappa, mamma och Hermione satt tysta under hela berättelsen och när jag var klar sa pappa:
-Jag måste till kontoret, vi letar efter en före detta Dödsätare som försöker att hämnas mig, precis som mannen sa till dig.
Han pussade mig på pannan och gick ut ur rummet.

Hermione och mamma hade sagt att jag var tvungen att stanna i sängen i minst tre dagar, så jag var ganska rastlös. Ab och James höll mig nästan alltid sällskap och Rose och Hugo brukade komma och hälsa på ibland. Den tredje och sista dagen kände jag mig pigg och ville inte alls ligga still i min säng men mamma och Hermione insisterade. Det jag oroade mig mest för var ifall det hemska såret i mitt ansikte skulle hinna försvinna på fem dagar, för om fem dagar så åkte jag med Hogwartsexpressen till Hogwarts.

____________________________________________________
Hoppas ni kan njuta av kapitlet!

SÅ BRA!

Förlåt för dålig uppdatering! Jag kommer att åka iväg i helgen så det kommer inte komma något kapitel fören tidigast måndag!
______________________________________________________

Kapitel 5 ”Hogwartsexpressen”

Vi gick upp tidigt den första september, jag hade packat dagen innan så jag var helt färdigpackad och kunde ta det lugnt jämfört med James som knappt hade packat hälften av alla hans saker. Jag ägnade därför morgonen med att äta frukost i lung och ro och sedan göra ett flyktigt försök att täcka märkena som jag fick av den hemska sparken i ansiktet, mamma hade sagt att jag skulle gå till Madam Pomfrey så att hon skulle kunna ta bort märkena.
Klockan halv elva var alla färdigpackade och ute i våran special gjorda bil. Min morfar Arthur Weasley och pappa hade fixat så att man kunde transfereras med bilan, så pappa tryckte på några knappar och så fick jag den läskiga känslan att pressas ihop och kvävas i några sekunder tills vi plötsligt var på en mörk gränd i London. Pappa körde ut på den stora vägen och efter ungefär två minuter var vi framme på Kings Cross Station.
Vi hämtade tre bagagevagnar, la vårat bagage på dom och fick in på stationen. Vi kom fram till perrong 9 och 10 och stannade.
-Vi går två och två förutom du James som kan gå först. Sa pappa till oss och James gick mot pelaren mellan perrong 9 och 10, lutade sig lite mot den och försvann.
-Är du beredd? Frågade mamma mig. Jag nickade och vi gick fram till pelaren och lutade oss mot den som James hade gjort någon minut tidigare och strax var perrong 9 och 10 borta och vi såg istället en skylt där det stod Perrong 9 ¾, och där på spåret stod det röda tåget.
Vi såg familjen Weasley och gick dit. Rose hade redan gått på tåget eftersom hon nu va prefekt men Hugo stod fortfarande bredvid sin pappa och såg nervös ut.
-Jag går och letar reda på mina kompisar. Sa James och sa hejdå till mamma och pappa och gick iväg.
-Jag ska också hitta mina kompisar, jag kommer tillbaka snart. Sa Ab och även han försvann.
-Ska vi hitta en kupé till er två också? Sa morbror Ron till mig och Hugo. Vi nickade stumt båda två och följde efter Ron till tåget.
Eftersom vi var i går tid så hittade vi en ledig kupé nästan direkt, Ron lyfte upp våra koffertar på bagagehyllan och vi gick tillbaka till mamma, pappa och Hermione.
När klockan var fem i elva kramade jag om mamma och pappa och sa hejdå till dom, lovade dom att skriva och gick på tåget. Väl i kupén ställde sig jag och Hugo vid fönstret och vinkade tills vi svängde runt ett hörn och perrongen försvann.
Jag satte mig ner och kände ett lyckorus genom kroppen.
-Ååååå jag kan inte fatta att vi är på väg! Utropade jag så högt att några äldre elever som gick förbi stirrade in i kupén på mig.
-Jag kan inte heller fatta det! Sa Hugo och fortsatte:
-Ska vi gå och kolla om vi kan hitta Lucy?
Lucys familj var kompisar till våra, hon hade en bror som hette Kevin och var lika gammal som Ab och hennes föräldrar hette Luna och Neville Longbottom. Neville var lärare på Hogwarts, han undervisade i Örtlära och var även föreståndare för Gryffindore.
-Ja vi har nästan inte träffat henne på hela sommaren! Svarade jag Hugo.
Vi gick ut ur våran kupé och började kika in i alla kupéer. När personerna inne i kupéerna såg vilka som kollade in stirrade dom på oss och en tjej som kanske gick sitt femte år kom fram till mig och Hugo och frågade:
-Är ni verkligen Potter och Weasleys yngsta barn?
-Eh ja det är vi, hurså? Frågade jag honom.
-Äh ville bara veta om det var sant, aja ses någon gång! Sen gick han och jag och Hugo stod förvånade kvar. Vi rycktes tillbaka till verkligheten av att någon knackade oss på ryggen.
-Hejsan! Sa Lucy.
-Hej Lucy! Ropade jag till henne och omfamnade henne.
-Hej Lucy. Sa Hugo och höjde handen som hälsning.
-Vet ni vad jag, mamma och pappa gjorde på sommaren? Frågade Lucy oss.
-Nej vadå? Frågade Hugo Lucy.
-Vi va i Finland och letade efter Myrkrokligahörselsnäckor!
-Okej vad kul! Ska vi gå till vår kupé? Frågade jag henne. Hon nickade och vi gick tillbaka samma väg som vi kommit.

__________________________________________________
Har haft lite idé tårka men om någon kommer på världens bästa idé så uggla mig!
__________________________________________________

SÅ BRA!!!