Fantasy rollspel för 4!

[Ursäkta för ett sugit inlägg. Skyller på huvudvärken. ]

Alice drog på sig kepsen. Hon visste att hon verkligen såg ut som en lantis i de mörkblåa snickarbyxorna, reflexjackan och med kepsen hon fått då hon var funktionär på Falsterbo Horse Show men hon gillade det. Sanningen var ju att hon var en lantis, även om det inte var många som trodde det då hon såg ut som en snäll, liten flicka eller rättare sagt en ung oskuldsfull kvinna fast det störde henne inte heller.
Hon gick ut och vände ansiktet emot solen, det var härligt. Våren var Alices favorit årstid ingen tvekan om det. Lola sprang runt hennes ben med en pinne i munnen och ville att hon skulle kasta men Alice hade inte tid. Istället tog hon sig till stallet och började mocka. Hon var tvungen att ta hand om alla djuren innan hon kunde bege sig ut i skogen med Lola. Hennes mamma jobbade över som vanligt och ifall allt var klart tills hon kom hem skulle hon kanske ha mera tid med Alice. Fast troligtvis så skulle hon vilja tillbringa den med hästarna. Alice log lite då Lola snodde en hästskit. Då Lola varit valp hade hon alltid skrikit på henne men hon hade lärt sig att det inte var lönt. Lola kunde springa ifrån henne i vilket fall som. Så tyckte hon sig höra Lola morra, hon kollade ut. Hästarna var alla uppmärksamma på någonting, likaså fåren som delade deras hage. Hönsen kacklade och så såg hon Lola. Lola som stod och morrade åt ingenting. Alice började gå emot henne men Lola, som aldrig visat den minsta aggrisivitet vände på huvudet och visade tänderna emot henne. Alice stelnade till, så kände hon hur vinden tog tag i hennes hår, allt började snurra runt henne.

[Rollar vi i tur och ordning eller...? xd]

[Nej, tror inte det x) Tänkte att man skulle skriva sitt nån gång, spelar ingen roll i vilken ordning. Skulle gärna skriva, men jag vill inte bestämma själv hur det ser ut ]

( det kan väll se ut som en vanlig skog fast träden är jättegammla? Eller något i den stilen? Eller en djungel? )

[Då skriver jag lite grann. ^^]

James låg platt på mage med ansiktet i gräset. Det gjorde ont i bakhuvudet och han var yr, men så fort han lyfte blicken försvann det. Han kravlade sig upp på fötter och såg sig omkring samtidigt som han borstade av sin klädnad från grässtrån. Han var i en skog, på en liten äng. Solen stod högt på en molnfri himmel och det var varmt.
Han stelnade till. Tre andra personer låg på marken ungefär tio meter ifrån honom, i olika riktningar.
Vad var det som hade hänt egentligen? Så som han mindes det så hade han alldeles nyss befunnit sig på ett torg. Hur i hela friden hade han lyckats komma hit?
Han kände sig annorlunda. Det var något i kroppen. Han kunde inte säga vad det var, eller hur det kändes, men något var det - som inte varit där förut.

( jag med ^^ )
"De....de...smon...ond?" Alexandra mumlar hästens namn när hon sätter sig upp. Men var inte marken lite för mjuk för att vara spånet i ridhuset men ändå för hård för att vara en sjukhussäng? Hon öppnar förvirrat ögonen och ser sig omkring, tre ungdomar i hennes egen ålder är det som först fångar hennes uppmärksamhet, sen platsen hon är på. Varken stall eller sjukhus, utan en glänta, träden runt om var gamla, äldre en dom hon sätt på semestern till Skåne. Sen kom hon på att hon fortfarande hade ridkläder på sig. Och vart var Desmond? Hon fylldes av panik. Vart var hästen? Och vart var hon.....?

Alice hade landat med en duns. Det värkte i hennes vänstra handled som hon tagit emot sig med då fallet stannat upp. Allt hade börjat snurra och sedan hade jorden på något mystiskt sätt öppnat sig under henne. Hon reste sig snabbt upp och tog in omgivningen. En liten äng med gräs, högt gräs som räckte henne nästan till midjan då hon stod upp. Längre bort såg hon skogen. Det gjorde henne glad, hon trivdes i skogen. Snabbt ställde hon sig upp men kände hur hon blev yr och försökte grabba tag i något men försent. Än en gång föll hon till marken. Nästa försök att ställa sig upp gick bättre. Hon kunde skymta tre andra på ängen. Alla hade de pressat ned gräset emot marken, bonden som hade ängen skulle inte bli glad konstaterade hon. Så lade hon märke till att gräset låg endast till marken där de befann sig. Hur hade hon kommit dit? Vart ifrån hade de andra kommit. Hon betraktade de andra en stund. En av dem hade ridkläder, det kunde hon se på långa vägar. De andra verkade som vilka tonåringar som helst. Alice kände att hon stack ut med sin reflexjacka. Alltid då jägarna inte var i skogen och jagade valde hon en mer neutral färg på jackan då hon var ute och vandrade. Hon gillade att drömma sig bort i sin fantasi värld där allt var möjligt. Kanske var detta hennes tillfälle? Hon kände hur vinden fångade hennes ljusa hår som flög upp i hennes ansikte. Hon kände lukten av gräset, skogen och hörde kvittret ifrån fåglarna. Hon kände sig nästan som hemma.

Jag rycker till och vaknar. Jag lugnar ner mig och paniken försvinner. Jag drömde att jag föll...
Jag rör på handen men märker att det gör fruktansvärt ont i hela kroppen.
"Det var ingen dröm den här gången", gnyr jag. Plötsligt hörs otydliga ord, ord som är lite "frånvarande", som om själva vinden bär med de.
Jag hoppar högt när jag urskiljer mitt egna namn. Jag ställer mig upp men ramlar ner igen då knäna viker sig. Skit också... Knäskadan är tillbaka, tänker jag bittert. Jag reser mig upp igen, mer försiktigt denna gång.
Jag kollar runt och inser att vi är i skogen.
Träden är urgamla, och stammarna tjocka som bevis. Träden grönare än de få träden var hemma i vår granskog.
Solen skiner och fåglarna kvittrar. Jag lyckas urskilja det svaga ljudet av porlande vatten.
Plötsligt ser jag tre andra personer.
"Vet någon vad som har hänt?" frågar jag samtidigt som jag hör en uggla hoa. Hoppas bara de inte vill mig något ont, jag kan faktiskt försvara mig...

[Bläh, förlåt för dåligt inlägg. Är nog lite trött. x)]

James gick närmare och synade intresserat de andra ungdomarna - allihop tjejer.
Hans blick stannade på flickan som senast pratade. Hon verkade ha svårt för att stå stadigt.
"Behöver du hjälp?" frågade han vänligt och sträckte ut en hand. Hennes fråga fastnade i hans huvud.
Nej, han hade verkligen ingen aning om vad som hänt. Men istället för att svara ryckte han vagt på axlarna.
Plötsligt såg han något som rörde sig vid fötterna på honom och han hoppade till. En råtta.

[Alice kommer bli en väldigt udda figur antar jag.
Rosie Lestrange: inte alls dåligt. ]

Alice önskade så att hon inte stack ut så. Att hon stack ut bland de tre andra gjorde henne inte så mycket men då solen sken på hennes jacka var det som om hon lös. Inte kunde hon dra av sig den och lämna jackan, den hade faktiskt kostat en peng och dessutom skulle hon frysa utan den. Alice vände sig emot flickan som talat och kollade sedan intressant på pojken som erbjöd sin hjälp.
”Aj, då. Det där var inte särskilt behändigt”, sade hon sakta till flickan.
Hennes tankar verkade inte hinna före hennes tunga och då hon insåg vad hon sagt kände hon sig själv rodna en aning. Alice kollade ned i marken och synade den. Gräset luktade verkligen gott. Hon lade sig ned på marken och skrattade till för att sedan rusa upp igen.
”Känner ni det?” frågade hon sedan då hon sprang emot skogen.
Hon hörde vatten som porlade och ville undersöka. Så sprang hon vant in bland träden utan att kolla om de andra följde efter henne. Det tog hon som givet.