PRS(AlexZz och Jessica Tonks)

Mias föräldrar lyssnade spänt på det Edwin och Benjamin sa. "Tackar pojkar, om ni ser henne något mer så rapportera gärna till någon myndighet". Sedan skyndade de sig iväg mot det hållet Edwin pekat.
Mia skyndade sig snabbt genom skogen. Hon kollade bakåt för att se att ingen följde efter henne. Men precis då gick hon över en rot och snubblade. Handlöst föll hon mot marken, så "bra" att hon lyckades falla så hon fick en sten i huvudet. Hon svimmade av och blod rann från huvudet. Kanske det inte varit så bra att rymma...

När Benjamin är säker på att de vuxna människorna försvunnit så börjar han kvickt röra sig ditåt tjejen försvunnit, det tycks som att Edwin följer samma tankemönster som honom. För Benjamin har inget intresse i att så snabbt som möjligt sticka hem till Edwin, Benjamin har dock ett intresse i att se var tjejen Mia tagit vägen. Fast ändå så missar han henne och Edwin tvingas ropa tillbaka honom.
"EY! Hon är här, blinda idiot!" Ropar Edwin irriterat, om än inte ilsket. Benjamin vänder lika snabbt och snart tillbaka. Edwin lyfter upp Mia och Benjamin drar upp sin och tjejens väska.

Mia verkade vara helt avsvimmad då Edwin lyfte upp henne. Blodet droppade från huvudet ner på marken och hon såg ännu blekare ut på grund av det.
Hennes ögonlock flimrade dock svagt till efter en liten stund och hon stönade svagt. "Mitt huvud, vad hände?" mumlade hon och lyckades få upp ögonen. Varför hade någon kille lyft upp henne? Det tog en liten stund för henne att komma ihåg Edwin och Benjamin.

"Ta det lugnt." Svarar Benjamin med en så gott som lugn ton då de kommit in på Edwins tomt.
"Är din mamma hemma?" Frågar Benjamin en smula nervöst, hans mamma kan bli rätt uppretad ibland.
"Nope, bara farsan, som lyckligtvis kan första hjälpen och bryr sig inte vem jag tar hem och inte." Svarar Edwin och Benjamin öppnar husdörren åt honom så Edwin kan ta sig in med Mia.

Mia blundade igen eftersom såret i hennes huvud gjorde så ont. Konstigt nog så oroade hon sig faktiskt inte alls för tillfället vart killarna tog henne. Ett par egentligen helt och hållet främmande killar.
Hon slog upp ögonen igen då hon kände att hon kom in i ett hus där det var varmt. "Vart är jag?" frågade hon mumlades.

"Hos mig, Edwin." Svarar Edwin och lägger ned henne på soffan i vardagsrummet. "Och min pappa ska kirra ditt sår, efter som jag och min kompis här är kassa på det." Fortsätter han och försvinner in i huset för att leta rätt på honom. Benjamin står kvar, lite obekvämt och undrar vad han kan hjälpa till med.

"Edwin?" mumlade Mia. Hon kände hur hon lades ner i en soffa och tittade upp på Benjamin. De hade nog stött på hennes föräldrar...hon saknade de nästan fastän hon inte ville gifta sig.
"Tack för att ni plockade upp mig" mumlade hon sen och kände försiktigt på sitt sår. Handen blev kladdig av mörkt och varmt blod.

"Herre min skapare ti' gu', Edwin, du har inte slagi' henne va'?" Frågar en lantlig dialekt som råkar tillhöra en mullig skäggig man som faktiskt redan har med sig första hjälpen lådan.
"Nej, det har jag inte pappa! Var bara lite schysst mot henne." Svarar Edwin som kommer in och himlar med ögonen. Fadern går till Mia.
"Va' lugn, flickunge, ska bara fixa såre' ditt." Fortsätter lantligheten men ändå visar det någon sorts naturlig trygghet - åtminstone om man är Benjamin.

Mia hörde en ny röst och sökte med blicken tills hon fann en skäggig och lite mullig man. Kallade han henne flickunge? Visserligen såg hon yngre ut än hon var då hon var så kort, men hon var ändå sjutton, nästan myndig.
"Okej...." mumlade hon och tog ner sin blodiga hand från huvudet.

Mannen torkar av, desinfekterar och bandagerar. Det gick nästan ruskigt snabbt, mannen heter förresten Clyde. Fast när Clyde tycker att han är klar så försvinner han bara.
"Din pappa är allt underlig." Säger Benjamin småskrattande efter Clyde.
"Japp, men jag är också som jag är." Svarar Edwin i samma ton.