Privat Rollspel mellan mig och världens bästa Fortunia

"okej, du har rätt, jag skickar hem henne", sa jag.

"Nej, då blir hon dödad"! Sa jag.

"Men hon kan väl inte följa med, hon är så stor och röd så hon syns lätt", sa jag.

"Ja, men hon dör därborta, vi måste släppa fri henne för tillfället, blås i ett drakhorn (ifall du har något) för då kommer hon genast", sa jag.

"Jag vet att hon inte rymmer, men jag har aldrig testat Brigsingrs drakhorn... men jag måste nu, för annars dör hon", sa jag osäkert.

"Nåja, det är i alla fall bäst att vi sätter fart mot Älvornas by där Norrlenda bor så att vi kan be henne om råd", sa jag och började gå igen. Jag drog ut mitt svärd ur fodralet ifall några troll skulle dyka upp, så att jag kunde vara förberedd.

"Ska vi verkligen gå över där på den där"? frågade jag och pekade på ett träd som hade falligt mellan två berg.

"Japp", sa jag säkert och lugnt.
Jag började samtidigt klättra över. Trädet vinglade och grenar knäcktes medan jag klättrade. De föll rakt ner i en svart avgrund långt nere. Vi var väldigt högt uppe.

"Vi måste vara försiktiga, för om ändan glider neråt fallet hela trädet och då är det kört med oss", sade jag.

Jag kom slutligen över.
"Var försiktig"! Ropade jag från andra sidan.