In Wonderland (PRS)

"Påskharen? Delar han ut ägg här också?" Säger Alexa med ett skratt och betraktar den nervösa haren som sitter och darrar istället - väldigt mycket faktiskt. Alexa är förvånad över att hans hjärta fortfarande fungerar med hans nervositet. Sedan vandrar hennes uppmärksamhet till Hattmakaren och så ser hon ned på sina händer, de var fortfarande skrapade men inte så illa som hon trott - otroligt nog.
"Ehm... ja, det beror väl på." Svarar hon leende.

"Delar ut ägg? Nej, han kastar de på dig i sådana fall" sa Hattmakaren och han skrattade lite igen. Det var ett galet skratt, samtidigt som det var mycket glatt.
"Beror på vad?" frågade han sedan nyfiket och såg på Alexa medan han tog en klunk te.
Mallyumkin som hade en speciell liten kopp, drack ur den och stirrade bara surt på Alexa.

Hattmakarens skratt var smittsamt på något sätt, men än dock lika underligt som han... och resten av herrskapet tycks vara lika konstiga. Men det får henne ändå bara att le.
"Det skulle nog ha varit roligare om jag visste att det var en dröm från början." Svarar Alexa neutralt - samtidigt som hon tycker att det borde väcka henne. Hon måste slagit i huvudet eller något. Fast skulle hennes händer göra ont ifall det var en dröm?

"Dröm?" frågade Hattmakaren. Drömde de alla? Han tog loss en liten nål som satt fast på hans hatt. Han stack sig försiktigt med den på handen. "Nej jag är vaken jag" skrattade han och satte tillbaka nålen.
"Här ta lite mer te" han hällde upp mer te i Alexas kopp samtidigt som han dukade för en kopp haren plötsligt kastade mot honom.

Alexa rycker snabbt bakåt när koppen kommer flygande - musen tycks bli glad eller något då hon börjar skratta som en galning. Men även det skrattet är smittsamt och när haren stämmer så skrattat Alexa också fast hennes skratt låter inte lika galet som de andras. Så försöker hon samtidigt dricka lite mer te.

Hattmakaren stämde in i skrattat han med. Skrattet lät ännu galnare än förut, men var fortfarande lika glatt. Tillslut lugnade han ner sig och drack upp det sista av sitt te.
Plötsligt vände han sig mot Alexa och lutade sig nära henne. "Vet du varför en korp är som ett skrivbord?" frågade han viskandes som om det var en hemlighet.

Alexa begrundar frågan lite grann, innan hon dricker lite ur tekoppen för att slippa svara riktigt än.
"Nej, det tror jag inte." Säger Alexa en aning fundersamt när hon druckit klart. Ärligt talat, så har hon ingen aning alls om hur de två ska ha något gemensamt överhuvudtaget. Haren skrattar lite och Alexa inser att hon småler, och har gjort det ett bra tag. Men haren tystnar kvickt när det knäcks kvistar i skogen... och det kan inte bara komma från en person.

"Jag vet inte heller" sa Hattmakaren fundersamt och skrattade sen igen. Men hans skratt tystnade inte ut då han hörde kvistarna utan han skrattade nästan ännu högre och galnare än förut.
"Ni är sena till te!" ropade han ut åt vem det nu var i skogen.

(Hittade en awesome bild av hattmakaren!

(Epic. Just epic.)

Ett flertal röda män kommer ut ur skogen och Alexa betraktar dessa med öppet intresse, vilka är de? Inte för att de ser så trevliga ut, men deras rustning - om det är vad det är - är roligt formad, roligt, konstigt men häftigt, den här drömmen blev bara skummare och skummare. Fast Alexa medger att hon inte vill att den ska sluta, det verkar inte vara en mardröm riktigt än.

(I know! )

Då de röda soldaterna klev ut ur skogen förändrades Hattmakaren helt. Hans ljusgröna ögon såg ut att ändra färg helt, till svarta. Hela han utstrålade galenskap och ursinne nu.
Han reste sig upp från stolen och skrek "Ner med det sabla storhuvudet!" med sådan ilska och hat i rösten att Påskharen och Mallyumkin förskräckt ryggade tillbaka även fast han inte skrikit åt de.