Camp Half Blood

TACK♥♥♥

Inget att tacka för

För Wendy var det en ganska normal dag på Camp half blood. Med undantag för att hon fyllde sexton år idag. Vilket gjorde det till en relativt ovanlig dag. Hon hade fått en vacker amulett i silver som det stod "you are beautheful" på. Saken var bara den att Wendy inte hade någon aning om som som gav det till henne. När hon vaknade låg den i ett litet rosa paket på hennes nattduksbord.

[Väldigt kort kapitel! Jag kan lova att nästa bit längre]

Doug skrattade åt något Mark hade sagt. De hade självklart slagit Areskillarna med hästlängder vilket inte var särskilt förvånande. Något fångade Dougs blick. Han tyckte sig för en liten stund skymta något glimma till uppe vid Thalias träd. Doug stannade upp och betraktade trädet och så såg han en figur.
"En ny lägerdeltagare", utbrast han men fortsatte sedan, "hämta Chiron."
Doug kollade inte om Mark och Greg gjorde som han sa utan for iväg upp emot trädet som skyddade lägret ifrån alla monster.

En kraftig och kall vind ''knuffade'' till Isaac så att han tog flera steg framåt och var nu förbi Thalias träd. Han skulle precis se sig om när något annat fångade hans blick. Nämligen Blood Half Camp. Så det här var det där lägret för halvblod...
Den iskalla blicken såg sig omkring och fick syn på kille i hans ålder som verkade vara på väg mot honom...

"En ny lägerdeltagare" Hörs lite längre bort från Alexa som vänder huvudet mot det hållet som rösten kommer ifrån. Alexa vet inte vem det är, men hon vet att han är här hela tiden och att han är son till Apollon. Alexa själv sitter i skuggan av ett fint beläget träd, ensam som alltid, och hade liksom hoppats på lite lugn och ro istället för några jäkla snorungar som lallar in på området. Hon suckar och reser sig, varför inte se vem nykomlingen är först? Då vet Alexa vem hon ska undvika eftersom personen ifråga ändå inte kommer vara besläktad med henne. Utan hon kommer få fortsätta leva ensam i stugan som är tillägnad till hennes gud till far. Alexa tar skrivblocket och pennorna från marken och går mot trädet, men bara tillräckligt nära för att se vem det är.

Då Doug närmade sig såg han en ung man i sin egen ålder. Han hade mörkt, korpsvart hår som formade sig efter vinden. Den unga mannen var längre än vad Doug var och hade isblåa ögon.
"Hallå där", sade han med ett leende då han kom fram.
Doug insåg att han stank av svett då han ännu inte hunnit duscha efter passet mot Rina med svärden.
"Välkommen till camp half blood."
På axeln hängde fortfarande Dougs koger med pilar och i handen hade han sin båge som liknade de andra vapen som man kunde hitta i vapenförrådet.

De isblåa ögonen släppte inte Douglas ut sin syn när han närmade honom för varje sekund som gick. Man kunde verkligen märka tystnaden över Isaac. Att han inte var den som direkt pratade med personer.
'' Tack...'' Isaac såg ner på den unge mannen som kommit fram till honom men hans blick gled ganska snabbt över till hans pilar och båge och verkade granska dem med en nästan intresserad blick.
Han kom sedan på sig att han kanske skulle presentera sig... Isaac hade ingen lust att få mer trubbel än han redan fått. Innan han räckte fram sin hand mot Doug så lät han en kall vind frysa hans svett. '' Isaac Pleasant'' Han räckte fram sin bleka hand. Doug var inte den enda som var svettig. Även Isaac hade blivit svettig efter händelsen med chimaeran.

"En ny lägerdeltagare", Wendy blir genast nyfiken. Men nyheten kom endå lite opassande för henne. Eftersom hon satt fast uppochned i ett träd. Hon hade tränat på att klättra och sen när hon skulle hoppa ner fastnat i en snara.
"Hallå! Kan nån hjälpa mig ner! Snälla!" Wendy visste redan innan hon roppade att ingen skulle svara. Hon suckar och böjer sig framot för att lösa upp knuten som fjättrar henne. Den går upp och Wendy gör en bakotvolt ner på marken och går för att ta reda på den nya deltagaren.

Doug log stort emot pojken och tog hans hand.
"Hej Isaac", sade han. "Mitt namn är Douglas. Fy, vad du stinker."
Doug drog tillbaka sin hand. Hans leende dog aldrig. Så vände han sig emot lägret och såg en ung kvinna på avstånd. Han hade sett henne förr, alltid ensam men han visste inte vem hon var.
"Kom igen, Chiron vill säkerligen träffa dig så fort som möjligt."
Doug började gå ner emot lägret.