Albus Dumbledores dotter

Väldigt bra början

1000x tack för alla fina komentarer och den positiva kritiken! Skulle vilja gilla och tacka/svara på alla personligt, men eftersom att det inte skulle vara så bra och räknas som spam unviker vi det och så svarar jag i stället så här:

Tack så otroligt mycket för alla bevakare och kommenarer! Betyder mycket för mig att få all sorts kritik! Finns det någonting ni tycker att jag kan förbättra? Skriv gärna det så att jag kan göra er läsning ännu trevligare!

Jag vill också meddela att under påsken har jag lite mer tid och beroende på antal kommentarer kommer jag kanske att skriva något eller några extra kapitel.

Tycker absolut du ska skriva ett till kapitel, du skriver väldigt bra och välformulerat. Första gången jag faktiskt gått in i en tråd för att se om det kommit nåt mer Är ivrig!

Haha, tack så väldigt mycket! Ska se om någon mer också är ivrig, om så är fallet kommer ett till kapitel i morgon!

Här är en till ivrig!!!

Är också ivrig!!!

Jag släpade mina väskor genom tåget för att försöka hitta Cho. Det tog inte lång tid och när jag öppnade dörren till hennes kupé satt hon och stirrade ut genom fönstret.
"Hej gumman!" Utropade jag. Vi hade inte sätts sedan förra terminen och hade endast konverserat genom brev. Hon vände sig om och log, sedan ställde hon sig upp och vi kramade om varandra. "Jag har saknat dig så!" Sa hon och satte sig sedan ner igen. Jag lägger upp mina väskor över sätena och sätter mig sedan mitt i mot henne. I breven hade vi inte kunnat diskutera Cedrics död eftersom att det kunda hamna i fel händer och det var en aning respektlöst, trots att jag så som Cho gärna inte ville prata om det trodde jag att det skulle vara skönt för Cho att få dela med sig av sina tankar angående detta, hon hade trots allt haft ett närmare förhållande med Cedric.
"Skickade du något brev till Harry?" Frågade jag henne i stället. "Nej... Jag kände inte att... Ah, nej tyvärr..." Svarade hon och tittade återigen ut genom fönstret. Jag var den enda som visste att hon hade känslor för Harry Potter. Redan innan Cedrics död hade hon känt någonting extra för Harry, men hade skutit iväg det då hon dejtade Cedric och Harry inte verkade vara lika intresserad av henne. Jag störde mig en aning på detta då jag också var lite intresserad av Harry, men inte kunde säga det högt, det var även så att jag sätt tydliga tecken på att Harry var intresserad av Cho, så jag höll mig helt enkelt till David, kapten i Ravenclaws quiddich lag - som gjorde allt för mig och som jag gillade och uppskattade otroligt mycket, grejen var bara att många andra tjejer också var intresserade av honom vilket gjorde det mer komplicerat, trots att han tydligt klargjort att jag var hans allt.
"Du har ju i alla fall David" sa Cho plötsligt. "Va?" Sa jag, som inte trodde att jag hört rätt. "Du har ju i alla fall David" upprepade hon och stirrade på mig. "Men..." Sa jag och blinkade. "Ja, din kille ha ju inte precis gått och dött, ditt liv är ju inte det minsta komplicerat!" Sa hon, på detta ville jag gärna svara en rad olika saker, men höll tyst, för mitt liv var inte det minsta okomplicerat. Men eftersom att det var första gången hon nämt Cedrics död, om så bara lite, ville jag inte avbryta eller såra henne. "Cho, jag tror minsann att Harry gillar dig, och det som hände med Cedric kunde ingen förutspå!" Suckade jag. "Sara, jag orkar bara inte med det mer, alla blickar, sorgen, åh!" Pep hon och började gråta. Jag förflyttade mig till sätet bredvid henne och kramade om henne.
Plötsligt öppnades kupé dörren och matvagnen stod utanför. "Vill ni ha någonting från matvagnen?" Frågade damen som stod bakom den. Jag gav Cho en snabb blick och nickade sedan mot damen. Jag köpte flera askar med chokladgrodor och räckte dem till Cho, hon log och resten av resan åt vi chokladgrodor och pratade om O.W.L.

Vi bytte snabbt om och när tåget stannade var vi de första att kliva av på perrongen. Hagrid ropade som vanligt på förstaårseleverna som såg helt vettskrämda och små ut i duggregnet, tänk att jag också varit så liten en gång i tiden.
Jag och Cho kliver upp i en av vagnarna och några andra fnissiga tjejer sätter sig med oss. Alla ger Cho en snabb blick men återgår sedan till deras samtal. Förra året hade jag och Cho varit bland de populäraste Ravenclawarna, men efter Cedrics död hade många varit förvirrade och inte vetat vad de skulle säga till Cho, och därför i stället bara följa henne och inte prata med henne så mycket, och Cho gjorde ju inte det hela bättre genom att ständigt ha brutit ut i gråt det föregående året. Men jag klandrade henne inte, inte heller slutade jag prata med henne.
Vagnen började rulla och snart var vi framme vid Hogwarts stora portar. Äntligen hemma.

Awsome
,O.W.L är samma sak som G.E.T på svenska va ? Eller har jag blandat ihop olika saker med varandra?

*bevakar*

Du skriver verkligen jättebra :3 Ser framemot att följa den här ff!

Ja, ops... Som sagt, läste böckerna på engelska senast, så det blev lite fel där, ska skriva G.E.T i de kommande kapitletna, och på tal om det: om många verkar intresserade av det kommer ännu ett kapitel i morgon!

Även ett stort tack! ♥