Empusen och Jessica Tonks Peäres!

Ananda sprang sista biten hem. Hon sparkade av sig skorna och kastade av sig jackan.
Två hundar kom springande och attackerade henne. Ananda skrattade och gick upp till hennes rum. Hon funderade över vad som faktiskt hänt. Hon kunde inte låta bli att fortfarande kännas sig livrädd.

Hur mycket William än funderade och tänkte så kunde han inte komma på varför han inte kunnat döda den där kvinnan. Han önskade nästan efteråt att han gjort det...det skulle säkert bara komma problem ur att han inte gjort det.

Ananda bytte om till pyjamas och kröp under täcket. Hon visste att hon knappast skulle kunna sova rästen av natten.

I sitt hörn blev tillslut William trött av allt tänkande. Och lite frustrerad över att han inte kom på vad det var för något med kvinnan. Han somnade med huvudet i boken.
Nästa morgon vaknade han av att solen strålade in genom fönstret. Han fräst mot den svagt och drog för gardinerna.
"Jäkla sol" muttrade han för sig själv. Om det inte blev moln kunde han inte gå ut förens till kvällen.

HOn somnade in i en orolig sömn.
Ananda öppnade sakta ögonen då hon kände att någon ruskade gick runt på henne.
Småskrattade för sig själv och lyfte bort hundarna ur sängen.

William gäspade lite innan han satte sig i tv-rummet och slog på tv:en. Han fick fördriva tiden medan solen lyste.
Han suckade tyst för sig själv, det var ganska ensamt egentligen att bo helt själv i lägenheten. Om det inte vore för att han var...ja vampyr så skulle han se till att gå ut och skaffa vänner att bjuda hem. Men det kunde aldrig gå nu...

Ananda log och lag på sig ett par shorts och en vanlig tröja. Hon log vid tanken på helg och gick ut i solskenet.

William bytte till väderkanalen. Han blev riktigt glad då de stod att det skulle bli molnigt om någon timma. Han behövde inte vara inne så länge!
Dock hade han ju fortfarande inget umgänge direkt...det enda han kunde göra på stan var att promenera runt. Men det var åtminstone bättre än ingenting.
En timma senare lämnade han lägenheten visslande på en munter melodi.

Ananda tog på sig solglasögonen. Solen sken värmande mot henne. Ho log glatt och gick mot parken som vanligt.

William styrde stegen mot parken han också. Det var en fin dag trots att molnen dolde solen för tillfället. Vilket var bra för honom.
Han kom fram och log åt alla lekande barn. De var verkligen för söta människorna när det var små.
Han kände plötsligt en bekant doft, han vred lite på huvudet och såg kvinnan han inte dödat kvällen innan.
Han stelnade till, om hon såg honom skulle hon säkert gå till polisen eller något. Inte bra.