Tillbaaka (privat)

Alice såg på honom och drog täcket över axlarna och suckade.
"Jag heter Alice Teiilih. Jag är 19 år och jag kommer från London." Hon såg på honom och sedan på det rosa täcket och kände sig lite dosig.

"Alice" Alexis smakade på namnet. Han bestämde sig för att det smakade gott.
"Det var ett vackert namn, på en vacker flicka" sa han sedan. Och 19 var väl en bra ålder, väldigt nära den han själv var fast i.
"London, ligger inte det långt bort?" frågade han nyfiket trots att han redan visste. Sedan tystade Alexis sig själv när han märkte att flickan, Alice, verkade mycket sömnig.

Hon gäspade och nickade. "Tackar och det är ungefär 4-5 timmar med bil." Hon lade sig ner i sängen och hade täcket halft på sig och öppnade ögonen och såg på honom.
"Jag är så trött. Handen gör ont även om jag inte rör den."

Alexis nickade långsamt.
"Ledsen för det där med handen... Det går över snart. Är det något speciellt du vill ha innan du somnar?" sa han, återigen med en mjuk ton. Han ville få henne att känna sig så hemmastadd som möjligt, trots att han var söker på att hon inte skulle känna den där riktiga hemmalänslan.

"Jag vet inte. Vatten vid sängen om jag vaknar törstig." Hon såg lite oroad ut och kröp ihop och såg på handen och förstod fotfarande inte att han hade bitit henne.
"Jag måste tillbaka till min klass i morgon."

Alexis knäppte med fingrarna och in kom Maryam med en kanna vatten.
"Vilken tid är u ifrån? I vilket fall som helst så påverkas inte. Tiden där, utan när och om du kommer tillbaka så börjar du när du kom hit"

(tiden påvärkas visst. hon är inte i en annan dimenstion. hon är ju i samma)

Hon såg på honom och gnydde. "vad i hela friden snackar du om? Slog jag i huvudet med?" Hon satte sig upp och satte handen för pannan.

(aha okej)

"Vilket årtal lever du i?" sa Alexis och började bli uttråkad. Visst, flickan var uppenbarligen trött, men han gissade att hon egentligen visste mer än hon visade. Hon var antagligen bara chockad, vilket var förståeligt.

Hon såg på honom och rynkade på näsan.
" samma som du ... Anatar jag." Hon såg upp.
" men jag är född 1994 " Ett litet meende apred sig på hennes läppar.

Alexis log smått och tänkte att Alice visste väldigt lite om var och när hon var.
"Om jag sa att det är år 1458, skulle du då tro på mig?"