PRS mellan Medi & Shaana

(han kommer vara på resande fot och kommer därför inte kunna ta med sig så mycket, han ska ju på jakt)

(men ändå det kommer ta lång tid att ta sig dit. )

Hon såg på honom med en gapande mun och skakde på huvudet. "Men herre." Hon gick fram till honom. "Ni kan inte mena allvar. " Hon såg skamset ner. "Varför ska jag följa med er?" Hon såg på honom och såg sedan sig om.

(han tål inte ljuset heller.)

(jag vet, jag har inte sagt något annat heller och ok )

Han kollade ner på människobarnet som skakandes på huvudet frågade honom exakt vad han hade frågat sig själv sedan i förrgår kväll. Varför ville han egentligen ha med henne? Allt skulle bara bli bra mycket krångligare om hon var med. För det första så skulle han inte kunna vara sig själv bland sina släktingar och för att inte tala om att han skulle behöva oroa sig för hennes säkerhet och sedan hade han ju problemet med att han nu inte skulle kunna springa till Italien utan hade fått beställa en droska.
Detta tänkte han dock givetvis inte medge.
"jag har mina skäl" han plockade upp sin väska och gick ut ur rummet, ut ur huset och ut ur sitt förra liv.

Hon såg på honom och tog hans väska från honom. Hon såg sedan bort och gick ned med den och lastade på den på droskan och klättrade upp på kuskbocken med kusken och såg ner. Det var så kalt ute. Alice skakade och kröp nästan ihop.

Vladimir hade hört från säkra källor att det skulle bli en molnig dag, alltså ingen sol, vilket han var väldigt tacksam för. Ändå drog han upp huvan på sin svarta kappa.
Han klättrade snabbt och smidigt in i droskan och satte sig på de röda mjuka sätet. Totalt bortslösat var det. Han uppskattade inte mjukheten, han föredrog hårt och kallt, som eggen på en kniv tänkte han. Droskan sattes i rörelse och dem skumpade iväg över den kala landsbygden.

Hon såg på kusken och sedan såg hon upp mot himmeln och såg sen över axeln på herrgården som blev allt mindre och mindre. Tillslut så somnade hon på droskan och sov tungt.

Vladimir öppnade sin ryggsäck tog ut sina tidskrifter därifrån. Han studerade dem ingående och läste om dem tre gånger fast att han redan hade läst dem så många gånger. Det var viktigt att hitta Rosita. Hon var nog den enda som skulle kunna hitta Randir. Han hade aldrig hört talas om någon som var så duktig på att spåra som hon var. Ja om någon visste så var det defenetivt hon.

Alice vaknade till och rörde fingrarna som var iskalla och frusna och hon såg på kusken och såg ner. Hon visste att hon inte skulle få sitta inne i själva droskan men hon ville så gärna vara varm. "Ursäkta kan ni stanna för några minuter?" Hon såg på kusken.

Vladimir väcktes av sina funderingar när vagnen stannade. Han drog försiktigt bort gardinen som skymde från insikt. Nej inget såg ut att vara konstigt. Så varför hade dem stannat? Dem kunde inte vara framme än, dem hade ju bara åkte i en och en halv timme enligt hans tid uppfattning.
Han stack ut huvudet genom fönstret "varför stannade vi?"

Hon skakade i hela kroppen och hon såg på sin mästare. "Jag ber om ursäkt över vi stannade. jag vet att jag inte borde fråga. Men skulle jag få sitta inne i droskan?" Hon hade inte alls varma kläder på sig och hon var lite blå om läpparna.