Harry Potter NG (prs)MusicLov3r & Shaana

"Och jag dig, Malfoy" nästan viskar Rose och tittar in i Scorpious isblåa ögon. Sedan kysser hon honom där på läpparna. Då känns det som att tiden stannar, det finns inget förflutet och ingen framtid, bara nu.
Och det känns bra. Rose känner det ända från tårna.
Det var bättre än hon minns det. Hans läppar mot hennes. Det är som när man lyssnar på sin favoritlåt som man inte har lyssnat på ett tag och sen upptäcker att den var ju mycket bättre än vad man minns den.
Det var så det känns, fast mycket mycket bättre.

När Scorpius läppar möter Roses mjuka läppar som smakar svagt av pepparmint så finns bara de. Tiden har stannat eller det skulle Scorpius ha önskat i alla fall.
Han höll om Rose och han virade in sin hand i Roses underbara hår. Hon var så mjuk, så vacker.
Han log mot henne och sade "Du är så vacker Weasley" han log igen strök henne försiktigt med handen över pannan.

Rose drar handen genom Scorpious nästan vitblonda hår och biter sig i läppen, "Det är du också. Gud vad jag har saknat dig" säger hon och ler.

Scorpius ler och drar henne intill sig i ännu en intim och varm omfamning. "Har du haft ett bra lov Weasley? Förutom James och vem det nu var" han hade fått nästan daglig ugglepost från Rose hela sommaren och han hade i sin tur svarat.

"Ganska, fast jag var ju utan dig. Du då?" Säger Rose och ler.

Scorpius sätter sig på en uppochner vänd hink och suckar melodramatiskt.
"Ganska händelselöst faktiskt, vi åkte inte någonstans och så träffade vi några släktingar, lika otrevliga hela högen. Om man säger så så är mina släktingar som allmänhetens bild av en typisk Slytherinare." Han skakade uppgivet på huvudet. "Fast pappa och mamma är inte så, inte alls. Man, eller jag i alla fall, kan se deras motvilja lysa igenom. Fast mina släktingar är så självgoda att dem faktiskt inte märker ett endaste dyft.
Lucius är värst, har jag berättat om farfar Lucius någon gång?, han börjar bli riktigt paranoid såhär i äldre dagar.
Jag tror nog att breven som jag fick från dig var det ända positiva på hela sommaren" han ler ömt mot henne och föreställer sig att hon var det ända som band fast honom på jorden.