HG roll (Privat)

En flicka snubblade in i Sam och han skrattade dovt, ett litet konstigt ljud från någon som aldrig hört någon annan skratta och hjälper upp henne på fötter. "Hur gick det?" tecknar han och ser på Pecora för att hon skulle översätta, "Han undrar hur det gick?" ler hon mot flickan, "Jag heter Pecora och detta är Sam, han är döv." fortsätter hon leende och tecknar samtidigt så att han ska hänga med i vad de säger.

Ashanti stirrar på flickan, Pecora, som pratar. Hon känner den andra flickans blick i ryggen och hon darrar till. "Det...det gick bra tack" hon tystnar och inser sedan att hon antagligen borde presentera sig "Jag heter Ashanti" hennes röst dör bort, Joseph gick med bestämda steg mot henne och hon gillade inte glimten i hans ögon. Varför pratade han med den där flickan egentligen?
"Jag vill prata med dig Ash" sade ha stelt och log tillgjort "i enrum" tillade han när hon inte sade något. Han tog tag i hennes arm och drog henne med sig. Dem klev in i ett rum som var tomt och långt ifrån de andra.
"Lyssna Joseph, jag är ledsen för vad jag sade förut, jag...vad gör du?" han hade tagit några steg fram så att hon pressades mot väggen.
"Nej du ska lyssna hör du det" morrade han fram "Jag är med i karriäristernas gäng nu och du är ett hot mot oss, du ska oskadliggöras" han höjde knytnäven och slog.

Karriäristernas blickar följde dem och Pecora sänkte blicken som om honvar rädd, dock var hon inte det, inte det minsta. Men hon och Sam skulle låtsas vara så, små obetydliga och rädda fast så inte ens var fallet. De skulle göra allt för att vinna. Hon hör slaget och vänder sig instenktivt om och tar steg mot dem. Men fredsväktarna är där och skiljer dem åt direkt, men fick inte skada en annan spelare innan spelen, han hade gjort fel. Och dessutom sin egen distriktspartner? Det var fel, så fel, vem skulle vilja döda eller skada sin egen distriktspartner? och sen om man vann komma tillbaka till sitt eget distrikt och alla hatade en?
De gick fram till henne kastar ogillande blickar på killen liksom de andra i rummet gör förutom karriäristerna då. "Hur gick det?" frågar Pecora en aningen oroligt och Sam hjälper flickan upp på fötter.

Ashanti tar tacksamt emot Pecoras hand men svarar inte då Joseph böjer sig fram "Du är dödens på arenan, vänta bara" han vänder sig om och går därifrån och hon stirrar bedrövat och chockat efter honom. Alla stirrar på henne och hon vänder på huvudet och möter den korta flickans blick, hon ler hånfullt och spottar på marken och utan att släppa Ashantis blick drar hon ett finger över halsen och mimar "Du är dödens". Ashanti blir om möjligt ännu blekare.

Inom några sekunder bestämmer Pecora sig och utbyter en blick med Sam som tecknar, "Visste mig går det bra för, vi ska ändå dö, så varför inte?" han flinar och nickar och ser på karriäristerna och Ashantis forna distriktspartner, "Det ska vi allt få se." sa hon stridslystet tillbaka och hon och Sam ställde sig vid Ashanti. Visst det såg inte så maffigt ut, de mot karriäristerna, men ändå. De skrattade bara "Trevligt fler som vill dö iförtid." skrattar dem hånfullt och Pecora rycker på axlarna, "Tja, alla förutom en ska ju dö, så det hindrar ju inte att någon av er ska dö." sa hon bara utan för den delen avslöja något av sina kunskaper.

Ashanti kollade på Sam och Pecora och skakade på huvudet "inte ens om vi är tre kommer vi att kunna ta dem, är ni säkra på att ni vill det, tänk efter noga för det kan bli er dödsdom" hon kollar på dem båda två och hoppas innerligt att dem inte ändrar sig, hon har aldrig känt sig så ensam i hela hennes liv. Hon känner försiktigt på sin kind som ömmar ordentligt. Joseph hade hunnit att få in tre slag innan fredsväktarna drog bort honom och en spark. Hon trycker försiktigt på stället där han sparkade henne och kvider till, en spik av smärta skjuter genom hennes mage.

"Vi kommer ändå att dö." sa Pecora i normal samtalston och viskar sedan lägre till henne, "Och med min död tänker jag ta så många karriärister med som möjligt." säger hon lågt flinar och blinckar till henne, så hon ska fatta att hon kan mer än vad hon visat. Under samtalet tecknar hon allt så att Sam ska hänga med i samtalet i vad som sägs. "Du borde se till att läkarna tittar på det där." säger hon om kinden och magen.

Ashanti stirrar på Pecora. Smart. Hon är helt klart smart. Fejkade hon det där med pilbågen? Kanske. Troligtvis.
"Tack" säger hon och ler snett "tack så jättemycket".
Hon börjar gå därifrån och varje steg är en plåga, hon biter ihop och knackar en fredsväktare på axeln. "Jag behöver en läkare" säger hon tydligt och blir nöjd över att rösten inte darrar, hon har i hela sitt liv varit rädd för fredsväktare "Vaddårå? Tål du inte lite smärta?" säger han hånfullt men går före henne in i en korridor.

"Ingen orsak, tre bättre än två." ler hon fast det rätta utrycket borde vara två är bättre än en, men hon ville inte tala högt om det de alla visste, att Sam troligtvis inte skulle ta sig längre än till hornet. De följde henne med blicken och tog sedan mat med karriäristernas hånfulla blickar efter dem. Hon log lite, de skulle allt få se. Det där flinet skulle de allt få igen när det visade sig att hon inte alls var den hon utgav sig för att vara.

Läkaren rengör försiktigt såret med en bommulstuss full med någon slags vätska som svider något förskräckligt och Ashanti biter ihop. Ett mörkt ursinne har vid här laget ersatt chocken och känslan av svek. Det enda sättet att hantera känslostormen som rör om allt hon någonsin känt till och vetat är att föreställa sig hundratals olika sätt att döda den onda lilla hånfulla flickan. Smärtsamt vore att föredra.
Vad kan hon möjligtvis ha sagt till Joseph för att få honom att kolla på henne med ett sådant hat som förefaller att komma rakt ifrån själen? Det hon sade på tåget kan inte ha räckt. Hon och Joseph hade en lång historia bakom sig och därför var denna skiljeväg extra smärtsam. Visst hade dem bråkat förut men på tåget hade hon gått över en osynlig gräns.
Det som var värst var att...nej hon tänkte inte ens tänka på det.
Läkaren hade nu börjat, efter att ha smörjt in hennes kind i en grön salva som luktade våt hund, klicka ut en annan genomskinlig salva som stack som tusen nålar på hennes hud och sedan spände han en kompress över salvan "så att den ligger kvar".