Dark Secrets [SV]

Verkar bra, bevakar!

Verkar jättebra, skriv mer !

*bevakar*

Oh my asflgladj! Var bra det äär!

Åh jättebra♥ bevakar♥

Kapitel 2
Back to Hogwarts

“Vill ni ha något från vagnen, barn?” sa kvinnan som körde runt godisvagnen på tåget, och hade äntligen kommit till deras kupé.
Kvinnan var ganska mullig och hade sitt brungråa hår uppsatt på huvudet. Hon hade en gäll men ändå silkeslen röst och älskade barn väldigt mycket. Speciellt de som köpte godis av henne, eller de som gick fram och pratade.
James ställde sig upp och gick fram till vagnen och Juliana och Teddy följde hans fotspår, men Victorie satt kvar.
”Två chokladgrodor och en påse bertie botts böner i alla smaker, tack.” sa James direkt och kvinnan gav honom det han ville ha.
James betalade och satte sig sedan direkt ner på sin plats igen.
”Ehm… Jag tar två chokladgrodor.” sa Juliana och log ett leende mot kvinnan som hon snabbt fick tillbaka.
”Något mer?”
”Nej, det är bra.” svarade Juliana och betalade. Hon tog sina chokladgrodor och satte sig ner bredvid James.
Efter Teddy beställt det han ville ha satte han sig också ner.
”Vittoji? Vaffö to’ due inje gotis fö’?” frågade James medan han hade båda chokladgrodorna I munnen vilket gjorde att närmare halva kupén fylldes med choklad.
”För det första; Ew.
För det andra, Jag är inte så sugen.” svarade hon och gjorde en äcklad grimas när hon pratade. Antagligen för att James inte är så duktig att hålla tyst när han har något i munnen. Fast egentligen kan han aldrig hålla tyst.

”Kolla! Jag fick Harry!” utbrast Teddy några minuter senare när han öppnat en av sina chokladgrodor. Men James bara fnös.
”Vi har minst tio stycken hemma. Mamma samlar på dem.” sa han i en slags duh-ton medan Teddy leende skakade på huvudet åt honom.
”Vad?” sa James oskyldigt och tog sedan upp sina bönor och började äta, men stoppade sig själv när han stoppat in en brungrönaktig i munnen och började spotta vilt.
”EW!” skrek han högt medan han fortfarande spottade. ”ÖRONVAX!”
Teddy började skratta lätt, Juliana försökte ta bort det mesta av de tusen bitarna öronvax James spottat på henne, och Victorie bara skakade på huvudet.
”Vad är fel på dig, James?” frågade Victorie tröttsamt när James hade spottat färdigt.
”Listan skulle bli kortare om du frågade vad som var normalt med honom.” påstod Juliana sannolikt innan James hann svara.
”Hey!” utbrast James och låtsades vara sårad, hon såg ur ögonvrån hur nu både Teddy och Victorie skakade på huvudena och hon tänkte svara men på något sett fastnade Juliana i hans gyllenbruna ögon för några sekunder innan hon hastigt slet tillbaks till verkligheten.
”Ehm… Jag går och byter om.” sa hon snabbt och gick ut ur kupén innan någon hann svara.

Hon gick snabbt genom tåget och kollade ner i golvet hela tiden, varför fastnade hon i hans ögon för? Hon brukar aldrig smälta när han har ögonkontakt med henne, som andra tjejer i deras årskurs gör.
Hon var så upptagen i sina tankar så när gruppen med slytherinpojkar i hennes ålder kom gående i korridoren var det för sent, och hon satt några sekunder efter det på marken.
”Aj.” mumlade hon tyst för sig själv och ställde sig upp medan pojken som hon gått in i också gjorde det.
Han ljusblont, rufsigt hår, grönblåa ögon och var den självklara drömprinsen enligt många tjejer i Hogwarts. Colton Malfoy.

”Se dig för!” utbrast en av hans vänner irriterat till Juliana medan han lätt knuffade till henne, men det gav knappt någon effekt, hon bara himlade med ögonen åt honom.
”Nej, det gör ingenting, Richard. Förlåt… eh..?”
”Julie. Jag måste gå.” svarade hon halvt irriterat och gick snabbt förbi Colton och den såkallade Richard.
Hon kände deras blickar i ryggen, men bara fortsatte att gå. Hon ville inte ha något att göra med dem ändå.

Efter en stund var Juliana omklädd och redo, och var påväg bort till kupén igen, men någon tog plötsligt tag i hennes arm och drog till sig henne.
Hon vände sig förskräckt om och såg en road James stå bakom henne. Hon slog lätt till honom på bröstet.
”Fan dig James! Du skrämde livet ur mig!” sa Juliana och försökte se arg ut men misslyckades helt.
”Tydligen inte, du står fortfarande här.” svarade han i en ’duh’- ton och hon himlade med ögonen åt honom. ”Förresten; varför störtade du ut ur Kupén? Det är inte riktigt likt dig.” fortsatte han mer seriösare.
”Ehm, jag vet inte. Kände för det.” svarade hon snabbt. Nu var det James tur att himla med ögonen.
”Juliana Scott, jag känner dig. Du ’känner aldrig’ för något. Även om man inte kan tro det så tänker du alltid för innan du gör något.” svarade han och fortsatte sedan direkt. ”Så vad är det egentligen?”
Juliana tvekade att svara, men efter några sekunder öppnade hon munnen men stängde den sedan direkt igen när hon hörde någon ropa att de var framme om fem minuter.
”Shit! Jag måste gå och byta om. Vi får prata om det här senare.” sa James stressat och gick iväg.
”Helst inte.” sa Juliana som svar, men mest tyst för sig själv. Och började gå tillbaks till kupén.

Efter fem minuter var tåget som planerat framme och Juliana, Teddy och Victorie gick ut ur tåget medan Juliana spanade efter James som inte kommit tillbaka än, i folkmassan. Men såg honom inte någonstans.
Jaja, han kommer nog. tänkte hon för sig själv och började följa med Teddy och Victorie genom havet av elever vid perrongen.
De mesta var påväg till vagnarna, men det var också flera förstaårselever som förvirrat försökte gå emot Hagrid som stod mitt i allt.
”Kolla, den där vagnen är ledig! Kom igen, vi kanske hinner ta den.” utbrast Victorie plötsligt och började småspringa mot en vagn. Teddy och Juliana följde efter henne och klättrade upp i vagnen.
Juliana satte sig närmast de svarta varelserna med vingar som drar vagnen. Hon märkte andra året att det bara var hon som såg dem av sina närmaste vänner, för när hon frågade vad det var för varelser såg de på henne som om hon var helt knäpp.
Men hon har vant sig nu. Med varelserna alltså. Det ända problemet är att hon inte vet varför hon ser dem men att inte de andra gör det.
Hon slits ut ur sina tankar av att Teddy börjar prata.
”Där är du! Var har du varit?” Juliana vänder sig om och ser att James andfått sätter sig ner bredvid henne.
”Alltså v-vet ni hur j-jäkla svårt det var att komma fö-förbi alla förstaårselever? De kunde tydligen inte hitta H-Hagrid. Alltså Hagrid. Hur kan man inte se honom?!” utbrister han medan han försöker hämta andan. Vilket går sådär. Teddy ger ut ett skratt.
”Vi har alla varit små.” säger han och flinar.


När vagnen nådde fram till slottet och de stora marmortrapporna hoppade alla fyra lätt ut ur vagnen. Juliana gav varelserna en sista blick över axeln innan de gick in i Hogwarts.
Juliana kände sig lättad, men på något sett ändå orolig över att vara tillbaka, varför hon var orolig visste hon inte.
Hon kanske bara var lite halvskraj över hur vaktmästaren Filtch kommer vara mot dem i år. De har bokstavligt talat brytit mot så många regler i skolan att det var konstigt att några fortfarande inte visste vad de hette. De fyra var ju de största bråkmakarna och skämtarna på skolan just nu, och det var ofta de fick mycket skäll för vad de gjort. Om de blir påkomna såklart.

När de kommer in i stora salen sätter de sig direkt ner vid Gryffinsdors bord och Juliana ser i ögonvrån hur några tjejer från deras årskurs direkt börjar fnittra när James sätter sig ner.
Han märker det också och drar handen genom sitt hår så att tjejerna ser ut kunna svimma. Juliana tycker det är riktigt töntigt när killar drar handen igenom sitt hår, men på James ser det faktiskt riktigt bra ut.
Håll tyst, Juliana. Tänk inte så. befaller hon sig själv och börjar istället prata med Victorie och Teddy.
”Det här året kommer bli så bra!” utbrast Teddy plötsligt precis innan förstaårseleverna skulle komma in.
”Håller med. Det bästa året någonsin!” sa Juliana glatt.
Hon kunde inte ha haft mer fel.
________________

Authors Note

Helluu.. :3
Tack för att ni läser min ff!
Blir verkligen jätteglad när jag får så fina kommentarer eftersom de senaste veckorna inte varit de bästa...
Först kom två av mina allra första och bästa kompisar (de var mina grannar) som helt plötsligt började ignorera mig när jag flyttade ifrån dem, praoa i min lillebrorsas klass vilket gjorde att han pratade om dem hela tiden.
Detta var riktigt jobbit för mig eftersom jag precis kommit över dem. Och om inte det skulle vara nog har min moster legat på sjukhus typ tre gånger de här veckorna eftersom hon fick problem med sin mage eller någonting sånt, jag älskar henne verkligen och är väldigt orolig.
sedan har självklart två av mina närmaste vänner, som var bästa vänner börjat bråka och lägger all press på mig eftersom de vill prata ut om det och allting är ärligt talat bara BLÄ.

Såå.. hehe...
Men om ni undrar så vet ju inte Juliana att hon är släkt med familjen Riddle.Hon vet faktiskt inte hennes efternamn, så hon tar Annicas efternamn (Scott).

Och för er som undrar är Colton Scorpius storebror xd
Hoppas ni tyckte det var bra!

det var helt awsome!!!!!

Superbra!

Tack!!

oki,doki!

spännande!!